det af Sveriges. Om — heter det — ko-
anunzen skrella byta om rådgifvare nu, sedår
Europas räkttigaste länder äro i omhvälning,
och våra grannar, danskarne, torde hafva ett
inbördes krig, månne ett så vigtigt steg ej
askulle, både hos utländningsn och inom oss
npsjelfva, 21ses för ett tecken till samma svag-
yhet hos S:eriges, som andra rikens styrelse?n
— FErinrar man sig nu, att dens. k. omhvälf-
ningen består i afskaffandet af en mängd sedan
sekler öfverklagade missbruk och ett ärligt in-
trädande på samhällsförbättringarnes bang, och
att denna rörelse eger rum i Tysklands 38
stater, i Schweiz, i alla ttaltenska staterna, :
Danmark och Polen (för att icke tala om
Frankrike), hvilka samtligen derigenom närma
sig det orinade och rättvisa skick i representa-
tion, i lagskipning och förvaltning, som den sed-
nare tid bildning bos fo!ken oafvisligen på-
kallar; ibå;komrrr man vidare, att virt nabo-
land Norges redan uppnått detta mål; att det-
samma kan sägas om Belgien; att England och
Holland i viss mån sträfva åt samma håll, och
att det erdsst varit den nu sjunkande absolu-
tismens inflytande, som hittills hindrat Spanien
och Porivqgal att utkämpa samma strid, så skå-
dar man hela det kristna Europa på den ena
sidan delizgande i denna rörelse, och Sverige
jemte Ryssland ensamme qvar på stillaståen-
ock slår väl ihop med de starka
ir Ryssland, gom finnas hos en del
2 adeln härstädes för närvarande. —
i2des hos hela detta framåtgående Eu-
ropa och 40: dess styrelser, som nsvaghetenn
skulle råd3, enligt. hrr v. Hartmensdorffs och
Palmbiad: förespegling; och Sverige skulle der-
omot utmörka sig genom styrka, just i den
mån, som det liknar Ryssland och följer dess
exempel! Sveriges styrka skulle bestå i att lig-
ga qvar, som en redlös pråm, fasikedjad wvid
det koloss2!a ryska blockskeppet, medan hela
den bildade verlden färdas en helt annan
kosa. Men eburu mycken låghet, falskhet och
förnedring det ligger i denna tank2, så må man
dock ej tro, att den saknar ett stort antal an-
hängare bland de mera fanatiske anhängarne af
det gamla systemet. Det finnes mer än en i-
bland dem, som vida beldre skulle se Sverige
vara en vasall under Ryssland, än att en de-
mokratisk recentationsreform infördes, hvar-
igenom adela reducerades till likhet med alla
andra medborgare i afseende på representations-
rättens utöfving.
Huru deremot det land, hvilket i politiskt
hänseende, såväl som i geografiskt, är oss när-
mast: huru Norige skall betrakta ett sådant be-
teende af Sverige, i en såden tid, det tords
man kuana suta redan deraf, att norrmännen
just nu ansiälla fester till firande af sina dan-
ska bröders, emancipation och till uttryckande
af sina vällnikninzgar för det Skandinaviska ri-
kets konsolidering. Och då norrmännen just nu,
på ett mera tydligt sätt än kanske 1ågonsin
förut, sluta sig till den Skandinaviska förenin-
gens ide, så är denna anslutning, efter hvad
som intriff.t i Dinmark, af alltför stor, att ej
säga betänklig, betydelse för oss, för att icke,
äfven just nu, göra oss mer uppmärksamma, än
någonsin förat, på hvad vår frid tillhörer. Men
skall Sverigs kunna slita den kedja, som fjet-
trar os3 vid det föråldrade asiatiska systemet,
vid Rysslands förebild, i ett ögonblick då hela
det öfriga Europa lösgör s:g derifrån, så är för-
sta vilkoret en representation, på samma grun-
der som dset öfriga Europa numera erkänner
för de bästa; och vilkoret för införandet af en
sådan repre:entation är ett förändradt system
hos Konungens rådgifvare. Och om systemet
icke kan förändras utan med personerna, så
måste personerna förändras, det är tydligt.
Långt ifrån derförs, att en sådan förändring
skulle visa :vaghet hos konungamaktenr, skulle
den både kos utlänningen och inom oss sjelfvanr
anses för e:t tecken till styrks; måhända till
den första och största kraftyttringen sedan
Oscar I:s tronbestigning.
DNHNITANMUMTI I NNEDNAC CITTOR ARN I ANP ART
