Några ord till allmänheten inom Westerås län; hbvsrutur vi meddela följande utdrg, såsom tjenliga att äfven begrundas i andra provinser. Efter att hafva anfört skälen för stånds:epresentationens afskaffande, och misströstan om representstionsreforcaens tillvägabrirgande, sedan Konstitu:ionsutskottet envisas att lägga klissindelningen till grund för det äskade nya försleget, yttrar sig förf. sålunda: Härutaf torde hvar och en inse, att nationen af Rikets Ständer har intet att hoppas; att detta försök att genom dem komma till ett önskadt resultat bör vara det sista. Adel och prester vilja ej Iemaa en tums bredd af den under tidernas lopp inkräktade terrainen — — nå väl! tu Pas voulu George Dandin! de måste då tvingas; men medlen till detta tvång måste vara öfverensstämmande med lagen och den allmänna ordningen. Svenska folkets närvarande uppgift är således att genomföra en statshvälfning — utan bajonetter och medborgareblod, endast genom makten hos det allmänna tänkesättet, — för hvars oemotståndlighet en hårdnackad och egennyttig minoritet alltid i sinom tid måste duka under, om den ock till en början kan bedraga sig med den föreställningen, att densamma blott vore en skenbild utan något inre väsende. Det är i afseende på denna uppgift, som vi ofvanföre framställt den frågan, hvad är att göra, och vi skole i korthet söka att besvara den, åtminstone med hänsyn till det närvarande ögonblicket. Sällskapet Reformvännerne i Stockbolm har anvisat oss den enda lagliga väg vi i detta fall hafva att följa. Den ligger uttalad uti den af herr grefve Anckarsvärd vid reformmiddagen utbragte skål för !! Reformmöten inom alla Landsändar, såsom me-)! del, och Reformen såsom ändamål. Samme herrl!s grefve har äfven uttalat de grunder, efter hvilka, ! enligt hans åsigt, reformen borde genomföras. 1 Artikelförfattaren intager här de förut be-j S f karta 6 punklarna och foufar: Man finner för det första lätteligen, att den allmänna medborgerligheten är sjelfva grundtanken, hvaraf ofvan uppgifna punkter äro speciella momen:!: ter, och att hr grefven sålunda träffat och uttalat pluralitetens af nationen allmänna tanka. Vidare återstår att bebjerta den tanke, som derefter af samme talare yttrades; att nemligen det vore mycket falskt, att folket sjelft af personer, som ej äro annat än dess egna ombud, skulle behöfva begära någonting; att man således icke vore förbunden att nöja sig med eftergifter, förmedlingar och jemkningar, erbjudne åt dessa ständer, utan afseende på den allmänna rösten — — och sålunda hafva vi, uti hört grefvens yttrande, lika klart som riktigt uttalade: Hvad nationen i denna vitalfråga bör fordra. Hvad räft den har att göra dessa foråringar, äfpen om de ej vinna gehör kos rikets ständer; och Hvilka medel som böra användas för att på ordningens och laglighetens väg göra dessa fordringar gällande. Alla bemödanden af dem, som vilja verka för den goda saken, måste derföre gå ut på att inom det sociala lifvet göra insigten så väl i reformens nödvändighet, som i de grunder, efter hvilka den bör genomföras, verkligt klar och lefvande, att förena : och sammanjemka från ensidiga, subjektiva åsigter härrörande stridigheter, hvilka kunna äga rum inom: den stora allmänna opinionen — att nära och underhålla de sinnenas lyftning och värme, som den närvarande tidens stora verldshistoriska händelser verkat. Ett verksamt och lagligt medel härtill är inrättande af s. k. Reformsällskaper, och sådanes sammanträdande till allmänna möten, på hvilka genom utbyte af tankar och åsigter, den vigtiga frågan kan blifva af alla insedd och omfattad, och interesset ständigt hållas vaket och vändt mot det stora målet. Från södra Sverige inlöpa dagligen underrättelser om sådane sällskapers bildande i de flesta städer af någon betydenhet, och att dessa med lifligt interesse omfattas af de kringliggande landsorterne. Westerås stad och län bör väl härutinnan icke vara den sist kommande. Det är derföre, vi härmedelst tagit oss friheten uppmana hvarje sann fosterlandsvän att varmt och uppriktigt medverka till bildande af ett sådant sällskap — en önskan som, efter hvad vi veta, länge varit närd af alla vältänkande både inom staden cch länet. Fortgår det ständigt som bittiils, skall riket snart vara öfverspunnet med ett! nät af sådane sällskaper, genom hvilkas inbördes korrespondens de särskilda landsorternas opinioner skola sammanhållas till en enda kompakt massa, för hvars påträvgande makt det lilla hårdnackade partiet af prelater och öfvermodiga mnobiles måste vika ur deaf den positiva lagen helgade positioner, inom hvilka det nu så halsstarrigt försvarar sig; och de, som ej vilja se och höra, skola åtminstone känna. Vi hafva med första att från dessa sällskapers medelpunkt, reformvännerne i Stockholm, förvänta ett program, för att tillvägabringa någon öfverensstämmelse emellan de särskilda sällskapernes verksamhet, och skola genast, efter inhändigandet, gifva allmänheten del af detsamma. Vi tro oss ej bättre kunna sluta denna uppsatts, — hvilken, ehuru ofullkomligt den än må vara affattad, angår svenska folkets lifsfråga och derföre torde förtjena att behjertas, — än med följande citat ur Östgötha Correspondenten, hvilket i korthet angifver både hvad för ändamålet blifvit förgäfves gjordt och ännu lagligen återstår att göra: Tid efter annan har man I begagnat sig af flerfaldiga medel för genomdrifvande af representationsreform. Pressen har arbetat — men förgälves; petitioner hafva inlemnats — men förgäfves; Rikets Ständer hafva behandlat ämnet — Il, förgäfves; flere förslager äro uppgjorda — förgäfves; Regeringen har utnämnt en särskild kommittå — 1 förgäfves; Konungen har till och med sjelf låtit förklara att frågan icke kan falla — förgäfves. Allt C har hitintills strandat mot konservatismens machi-F nationer. Men huru länge skola folkets fördelar skjutas å sido för ett litet partis ensidiga beräknins gar; huru länge skall folkets sak kränkande trampas under fötterna af de privilegierade, af landets S egna embetsmän? Det återstår ännu ett enda lagligt medel att föri! söka : reformvännerna måste, utan att numera efterskänka något, för Hans Maj:t Konungen öppet och oförtydligt framlägga nationens tänkesätt. —— am Rn : — Mom UM — BR KK n — Norska posten i går, som sent ankoro,h medförde inga nyheter af vigt. r Den såsom storthingsman länge utmärkte ochc ör sin skarpsinnighet samt stora dialektiska för! måga bekante högsterätts-advokaten Jonas An-IV fon Hjelm, hade den 31 Mars aflidit i Chrili stiania, 66 år gammal. Hen hade alltsedan årh 1842 dragit sig tillbaka ur det politiska lifvetn ych förlidet år äfven tagit afsked från sin em-k betsbefattning. . b gr J. Cardon bar i dessa dagar från sten-v ryckspressen utgifvit ett porträit af H. K. H.in or oo 42