vål lyckad, likssom kappans drappering och öf-
iga partier. Man kan med allt skäl säga att
letta stycke gör br Cardon heder såsom en
mästare i sin brarch af konsten, och H. K. H.
Kronprinsen har den största anledning att vara
ärdeles belåten med hvad zman med skäl kan
kalla ett så vackert porträtt.
— En högst märklig korrespendenseriikel från
Götheborg förekommer i dagens Alleharda, hvari
;ensralen grefve Li wenbjelms ankomst till Gö-
heborg uppgifves såsom förnämsta orsaken till
den oro som der visat sig, och hvilket föran-
ledt dels en deputation till Handelstidningen
med begäran att ej omnämna grefvens ankomst,
dels ett vänligt råd af hr borgmästaren Evert
Lill grefven att oförtöfvadt afresa, såsom enda
möjligheten att få snnesa lugnade. Vi med-
dela följande stycka af brefvet:
Grefve C. G. Löwenbjelm ankom hit i söndags
och mönstrade i går härvarande artilleri-regemente.
Det är rigtigt märkvärdigt hvad denne man gjort
sitt minne förhatligt i Göteborg. Knappt var det
bekant, att han skulle komma hit, förrän större de-
len af stadens bättre innevånare grepos af en panisk
fruktan och ängslan, icke för grefve Löwenbjelm
personligen, utan för cen verkan, som hans hit-
komst skulle utöfvea på massorna. Man tyckte sig
redan på förhand se de diktatoriska mått och steg
han ämnade företaga; huru dessa skulle reta folket;
huru lätt konflikter mellan detta och trupperna,
stående under grefve L:s omedelbara befäl, kunde
uppkomma; huru det gamla sgget till bemälte grefve
ånyo skulle vakna, och huru detta agg å ena sidan
och hacs af gammalt kärmda och despotiska lynne å
den andra lätt kunde framkalla uppträden af ännu
betänkligare och blodigare art, än de nyligen i huf-
vudstaden timade. — — — Den ofvan omförmälta
mönstringen af trupperna egde rum på den så kal-
lade borggården, inom kasernmurarne, vid hvilket
tillfälle han, såsom manskapet sedan berättat, erin-
rat detsamma om den ed det svurit konungen, ock
uppmanat det att förhålla sig teppert och manhaf-
tigt, i händelse, såsom mycken anledning vore att
förmoda, några folkrörelser komme att ega rum.
Att sådana der yttringar och uppmaningar, kring-
spridde af gemenskapen bland stadens öfriga befolk-
ning, icke upptogos med synnerligt välbehag, faller
af sig sjelft, och jag såg mer än en och mer än 50
händer knyta sig i går eftermiddag, när talet föll
på grefve Löwenbjelm, Beduinen, såsom folket kal-
lar honom.