digheterna miktig2re än all mensklig beräkning. En stor, men dunkel framtid ligger nu framför oss. Berlin den 21 Mars. Jag har ej kunnat underlåta att i gårdagens bref berätta om vår ärofulla ravolation; jag tilligger efterhand hvad som vidare inträffat och inträffar, innan postens afgång. Svårligen har ett folk kämpat tapprare och värdigare för sin frihet. Här har skett hvad man förut förklarat omöjligt: att Berlin, med sina breda och raka gator, dem ni sjel! torde erinra e , tunnat motstå en armå af 20,000 man; — det tar blifvit ådaglagdt, ait et mo: digt folk kan allt hvad det vill. Dervid har hvarje fredligt sinnads egendom bållits heliy och oantasilig; männen i buser och mössor hafva visst, att de hvarken äro tjufvar eller röfvare. Ea major von Preuss hade lockat in 6 menniskor i sitt hus, der instängt dem och tilikallat eoldater, som på hans befallning nedsöo dem. Folket, utom sig af himdens förbittring, avföll detta bus; jag såg i går sjelf huru main nedref det i grund: huru man kastade ut guld, silfver och dyrbara ur på gatan och uppbrände de praktfulla möblerna; men af alla dessa skatter borttegs icke det minsta; icke en knappnål. Man hämnades, men raan stal icke, rånade icke. Dylika uppiräden bafva inträffat på flera ställen, men numera herrskar den mest fulländade ordning, och aldrig har säkerheten för lif och egendom varit slörre i Berlin än nu, då här hvarken fionas soldater, polis eller gensdarmer. Bojorna hafva fallit; vi hafva nu tillfälle att visa att vi äro friheten värdiga. Ni kan nog föreställa er, att äfven jag har uträttat hvad j:g förmått, och att jig också var med på barrikadern2. Nu ändtligen behölver man icke frukta bäkte och kån, när man modigt strider i sanningens tjens:; äfven för mina bref påkallas icke kädanefter hemlighetens slöja. I dag skall j:g gå på vakt; i morgon skola vi jordfästa våra slagna, under ett högtidligt sorgetåg. Folkets enda hömd för dessa offer var, att det bir dem lagerbekransade framför slottet, från hvars b-lxong korungen nödgades beskåda sitt verk. Tiotusen menvniskor stodo dystra och stilla!igande kring bårarne och 2nklagade konom genom sina tårar. Nyss har jeg varit vittne till ett annat uppträde. Konungen och hans bror, prins Albert, hafva ridit igenom staden, beledsagade af en otalig jublande folkskara. Konungen bar den trefärgade kokarden; riksbaneret bars förut, och efter de:ta följde den svarta, röda och gyllne fanan. Samtidigt härmed utgafs ifrån hofboktryckeriet eit slags proklamation, utan underskrift, hvari förkuonades, att konungen träder i spetsen för nationen, såsom tyskarnes förste konstitutionelle konung. Jag tilistår att j:g icke förstår meningen med denna handling. Hade den egt rum för fyra veckor sedan, så skulle bela Tyskland fallit konungen till. Nu åter, då han med tvång gilvit efter för omständigheter och händelser, och endast efterföljt hvad andra tyska furstar gjort före honom, är man förvånad och bestört deröfver. Konungen hr borikastat Hoherzollernas bangr och upptagit den forntyska trefärgade fanan, den svart?, röda och gula. Denna fana fladdrar sedan i går från alla fönster, och hvar och en bär den trefärgade tyska kokarden. Men konungen var väl icke den förste, som gaf folket föredömet dertill, och hvad kan nu vara meningen? Tror konungen sig om ati stöta de 34 tyska furstarne från deras troner, för att grundlägga eit enda tyskt korungarike? Till ett sådant förslags utförande måste man vara en Hohenstaufen. Under sitt tåg genom staden har konungen försäkrat folket att hans broder, prinsen af Preussen, har ingen del i olyckan, och derpå gifvit sitt konungsliga ord. Han har derför2 uppmanat folket att mottaga prinsen med ett lefverop, när han återkomraer, samt kalla soldaterna tillbaka och såsom bröder och vänner törlåta hvad de gjort. Djup tystnad blef svaret på dessa förklaringer och förslager. Vågade raan att till Berlin inbjuda priasen af Preussen ifrån Potsdam, der ban ännu vistas, så skulle ett nytt upplopp blifva följden. Huru mycken förblindelse beherrskar icke ännu dem, som i en sådan tid som denna icke betänka hvad de göra?n g 8 — — — 4