begrunda sina egna arbetares ställning, torde han
kanske komma i tillfälle att spåra rätta anledningen
till de opiniorsvitringar, stadens arbetare eller deras
barn emot bonom uttrycka. Åtskilliga personer, som
deltagit i stojet, hafva blifvit uppkallade till polisen,
men det ser v gen ut, som den rysligt tilläm-
nade konspir2 sn skulle upplösa sig i en farca.
— Angåe den för några dsgar seden i
konstitutions-utsckottet afgifna reservation i sf-
seende på ropresentationsfrågan, äre vi pu i
tillfälle att eeddela följande för allmänheten
troligen intressanta
Utdrag af protokollet, hållet hos rikets
höglofl. ständers konstitutions-ut-
skott den 27 Mars 1848.
SD ——- — rr Än
S 2.
Sedan utskot!et, vid sist hållna sammanträde fat-
tat det beslut, ati principen af klassval skulle läg-
gas till grund för det förslag till nationalrepresen-
tationens ombildning, hvilket kommer att afutskot-
tet utarbetas, och då nu till behandling företogs
frågan om bestäramande af öfriga grunder för detta
förslag, samt om sättet för utarbetande af detsamma,
afgaf hr vice talmannen Brinck, med afseende på
omförmälda beslut, följande skriftliga reservation:
I thorsdags beslöt utskottet, eller rättare slum-
pen, att klassva!sprincipen skall läggas till grund
för det represeniationsförslag, som utskottet ämnar
uppgöra. Vi äro skyldige våra kommittenter och
oss sjelfva att uttala vår reservation, vår högtidliga
protest mot detta beslut, som i sjelfva verket inne-
bär att utskottet vill åter en gång frambära ett fo-
ster, födt utan lif och utan allt hopp att någonsin
få lif. Ty lika säkre vi äro att solen går upp i
öster, lika säkre äro vi, att den omätligt öfvervä-
gande pluraliteten af svenska folket aldrig skalllåta
sig nöja med en klassrepresentation, i stället för
hvad det söker och i långliga tider sökt, nemligen
en nationalrepresentation. Det är visserligen möjligt
att på papperet få ihop ett klassvalsprojekt; men
att få det antaget, tror någon verkligen att dertill
finnes ringaste utsigt? kan det ens finnas illusioner i
denna fråga?
De, som lyckats få beslutet fattadt, äro bildade
och boksynte män, bekante med den erfarenhet, som
verldshändelserna erbjuda; och det förefaller oss så-
ledes underligt, att da förbisett hvad denna erfa-
renhet gifver vid handen i afseende på folksrepre-
sentationer, på deras varaktighet och på deras för-
måga att uppfylla sin bestämmelse. De fleste euro-
peiska monarkierna utgingo ur medeltiden, med en
folkrepresentation eller någonting, som skulle före-
ställa folkrepresentation, och huru många af dessa
hafva egt bestånd intill vår tid? Huru många hafva
öfverlefvat de stormar, hvilka uppvexte ur den stora
ombildningsprocessen, som menskliga tanken och
samhället undergingo i 46:de och en del af 47:de
seklerna? det vill säga: hvilka hafva varit sådane,
att de förmå lämpa sig efter denna ombildning,
växa med samhället, smyga sig efter dimensionerna
och rörelserna, ehurudane de voerit, kortligen ut-
trycka det lif, som oafbrutet utvecklat gig inom
statskroppen ?
Dessa från medeltiden ärfda representationer voro
egentligen af tre slag: rent aristokratiska, der intet
annat element till makt ännu fått sticka fram;
ståndsformationer, der det aristokratiska elementet
måst tåla bredvid sig flera andra söndrade och pri-
vilegierade klasser; aristokratiska formationer, bred-
vid hvilka en enda maktegande makt: folkets, i sin
helhet uppväxt.
Men erkänner, att den första arten är nu mera
omöjlig; den sista lefvande uppenbarelsen var Pso-
len; i Ungern, som i sekler icke lefvat ett verkligt
statslif, tyckes det enda rådande elementet, aristo-
kratiens, hålla på att frivilligt dela med sig åt na-
tionen.
Af det andra slaget har blott ett enda exemplarl
förmått öfverlefva intill vår tid. Detta enda är
Sverge; alla de andra hafva antingen alldeles för-
svunnit, eller ock nedsjunkit till fullkomligen toma
skuggor. Vårt närmaste slägtfolks, danskarnes, stånds-
representation förstördes för nära 200 år sedan ge-
nom en statskupp och bevisade sin svaghet och ihå-
lighet genom den lätthet, hvarmed kuppen verk-
ställdes, och den lågsinthet, hvarmed ständerna ut-
tryckligen skänkte monarken ett oinskränkt välde.
Icke många år derefter visade sig äfven Sverges
ständer vara en ungefär lika stark garanti för na-
tionens fri- och rättigheter; cch det var endast en
händelse, som icke fullt 40 år derefter återgaf Sverge
en respresentation, hvarvid olyckligtvis saknaden af
politisk bildning, i förening med brådskans kraf och
sjelfviska beräkningar, åter upplifvede detta samma
stånds regemente, som ånyo visat sin oduglighet.
Efter att i ett halft sekel hafva dokumenterat sin
oduglighet att handhafva mekten, skänkte ständerna
åter bort henne; de visade ingen motståndskraft
mot enväldet, likasom de icke visat någon emot
sina egna sjelfviska passioner. Då enväldet åter må-
ste brytas år 1809, var samma olyckliga förhållande
som 90 år förut: samhället stod vid båda epokerna
på en volkan, och stånden räddades. Nu är det
stånden, som hunnit samma mål.
Den enda representation, som uthärdade 16:de och
47:de seklernas brytningar, och fortlefvat från me-
deltiden till vår tid, är tredje sorten, och af den
finnes också egentligen blott ett exemplar: den en-
gelska. Hennes styrka har logat och ligger uti
ståndsfriheten. Också hafva de nationalrepresenta-
tioner, som i sednare tider bildats, och än i denna
stund bildas, utgått från den principen. Man har
insett, att det är just den och ingenting annat, som
kan uppfylla tidens kraf.
På några ställen i Tyskland har man väl, efter
4815 års förbund mot nationerna, försökt stånds-
bildningar; men just våra dagars händelser bevisa,
huru föga tillfredsställande och huru föga starka de
äro. Och det är gifvet, att de måste så vara. På
hvad häntyder hela hildningens gång, all samhälle-
och rättsbegreppsutveckling i vår tid? Månne på
klassväsende? Månne på söndring och afskiljande?
Månne icke snarare på amalgamation, sammangjut-
ning, allmänlighet? Månne icke på inpräglande af
den principen, att hvad menniskan-är, det är hon
såsom menniska, icke såsom fraktion af en kast, af
ett yrke, af ett lefnadssätt, af tillfällig och yttre be-
lägenhet?
Om så är, synes det oss ett fåfängt och otack-
samt arbete, att söka sammanflicka en stats organi-
sation, hvaruti viss och till vidden bestämd plats
inrymmes åt det yrket, den förmögenheten, den
bildningen, och sålunda sambället skall fasthållas
vid hvad som nu en gång är, utan afseende på
huru begreppen, behofven, industrien, bildningen
möjligen komma att gestalta sig i en framtid. Vi
kunna icke räcka våra händer till ett sådant ar-
bete, som med visshet skall förkastas af nationen.
Vi kunna icke deltaga i proklamerandet af en sats
såsom hufvudgrund, hvilken på sin höjd möjligen
kan medgifvas såsom undantag i ett eller annat
detaljförhållande, för att tillfredsställa gamla an-
språk och fördomar. Vi hafva yrkat och tillbjudit
oss att deltaga uti uppgörandet af ett förmedlande
förslag till vår representations ombildning, bygdt på
nrincidDen af eamfäöldfa val Strminetana för dan nan