måtto angeläget, att söka förskaffa mig en fast öfvertygelse. Jag har fördenskull tagit kännedom om alla de handlingar, hvilka röra och i någon mån kunna sprida ljus öfver förevarande ämne. Det omdöme, jag derigenom bildat mig, och som icke blifvit rubbadt af den härstädes hållna diskussion, hvilken jag med uppmärksamhet åbört, är, att förslaget förtjenar bifall, samt att inga väsendtliga vådor existera för detsammas antagande. Jag inskränker mitt yttrande härtill, emedan jsg värderar sparsamhet i alla former, och således icke vill, genom vidtyftigt ordande och återupprepande af redan anförda skäl, äfven om mina ord skulle komma ati afvika ifrån andra talares, borttaga Ståndets dyr bara tid. Herr PALANDER: Då ifrågavarande Kongl. Maj:ts vådiga proposition å förra riksdagen till behandling förevar, beslöt Ståndet, efter ganska långv:rig och mogen öfverläggning, att förslaget skulle hvila till grundlagsenlig åtgärd vid nästa riksdag. Oss åligger således nu att definitift afgöra om förslagets antagande eller förkastande; och som några nya eller andra anmärkningar, än dem, som då framställdes och nöjaktigt besvarades, icke förmått framletas, hyser jag, för min del, ej några betänkligheter vid att rösta för bifall till förslaget, och således vidblifva min då vunna öfvertygelse, enär Regeringen, genom antagandet af det hvilande grundlagsförslaget, blifver befriad ifrån en mängd mål af alltför stor obetydlighet, samt dess omsorg kan varda egnad åt för landet vigtigare angelägenheter. I strid emot herr Lagergren tror jag, att, genom den föreslagna för ändringen, högsta domstolens anseende skall höja sig så, att den kan komma i jemnbredd med t. ex. Höieste Ret i Danmark, som är en sjelfständig domstol, och hvars beslut anses med sådan vördnad, som om de blifvit af en högre makt dikterade. Herr BERG: Såsom icke lagkarl, är jag icke i tillfälle att bedöma det rent juridiska af frågan. Så mycket har jag mig likväl bekant, efter rådplägning med insigtsfulla jurister, att förstärkning i antalet af Högsta domstolens ledamöter är af bebofvet högeligen påkallad och för folket nyttig. Detta är ett tillräckligt skäl för mig att bifalla förslaget, då derigenom åtminstone vinnes den fördel, att rättsökande icke varda i deras rätt alltför länge uppehållne. I afseende åter på frågan om vissa besvärsmåls öfverflyttning till högsta domstolen, är jag, som, i egenskap af ledamot i Konstitutionsutskottet, tagit kännedom om de inför Konungen i statsrådet hållne protokoll, i tillfälle, att yttra den öfvertygelse, att jag betraktar en sådan öfverflyttning såsom en lycka, ej mindre för Regeringen än för de rättsökande. Regeringen sluppe då egna sin dyrbara tid åt behandlingen af mindre vigtiga mål, och de rättsökande vunne på, att deras ärenden blefve af lagfarne personer och icke endast, som nu oftast sker, af statsmän handlagda. Herr P. H. LINDSTRÖM: Någon djup lagkunskap tror jag icke fordras för bedömande af denna fråga. Vi veta ju alla, att antalet af balancerade mål i högsta domstolen är särdeles stort, samt att, till följe deraf, med deras afgörande drager långt ut på tiden, till oberäknelig skada för de rättsökande. Jag hemtar endast deraf tillräcklig anledning till bifallande af förslaget, som jag ock vid förra riksdagen med min röst understödde. Af alla de yttrade betänkligheterna kan jag minst gilla den, som förespeglar stora vådor af de administrativa besvärsmålens öfverflyttning till högsta domstolen. Jag tror, för min del, att vi icke hafva särdeles stora skäl att lyckönska oss öfver den behandlivg dylika mål hittills fått. 1:sta punkten blef härefter bifallen. (Forts. följer.) — ——nnnn Rättelser: I gårdagens Aftonblad är ihland