måtto angeläget, att söka förskaffa mig en fast öf-
vertygelse. Jag har fördenskull tagit kännedom om
alla de handlingar, hvilka röra och i någon mån
kunna sprida ljus öfver förevarande ämne. Det
omdöme, jag derigenom bildat mig, och som icke
blifvit rubbadt af den härstädes hållna diskussion,
hvilken jag med uppmärksamhet åbört, är, att för-
slaget förtjenar bifall, samt att inga väsendtliga vå-
dor existera för detsammas antagande. Jag inskrän-
ker mitt yttrande härtill, emedan jsg värderar spar-
samhet i alla former, och således icke vill, genom
vidtyftigt ordande och återupprepande af redan an-
förda skäl, äfven om mina ord skulle komma ati
afvika ifrån andra talares, borttaga Ståndets dyr
bara tid.
Herr PALANDER: Då ifrågavarande Kongl. Maj:ts
vådiga proposition å förra riksdagen till behandling
förevar, beslöt Ståndet, efter ganska långv:rig och
mogen öfverläggning, att förslaget skulle hvila till
grundlagsenlig åtgärd vid nästa riksdag. Oss åligger
således nu att definitift afgöra om förslagets anta-
gande eller förkastande; och som några nya eller
andra anmärkningar, än dem, som då framställdes och
nöjaktigt besvarades, icke förmått framletas, hyser
jag, för min del, ej några betänkligheter vid att
rösta för bifall till förslaget, och således vidblifva
min då vunna öfvertygelse, enär Regeringen, genom
antagandet af det hvilande grundlagsförslaget, blif-
ver befriad ifrån en mängd mål af alltför stor obe-
tydlighet, samt dess omsorg kan varda egnad åt för
landet vigtigare angelägenheter. I strid emot herr
Lagergren tror jag, att, genom den föreslagna för
ändringen, högsta domstolens anseende skall höja
sig så, att den kan komma i jemnbredd med t. ex.
Höieste Ret i Danmark, som är en sjelfständig dom-
stol, och hvars beslut anses med sådan vördnad,
som om de blifvit af en högre makt dikterade.
Herr BERG: Såsom icke lagkarl, är jag icke i
tillfälle att bedöma det rent juridiska af frågan.
Så mycket har jag mig likväl bekant, efter råd-
plägning med insigtsfulla jurister, att förstärkning i
antalet af Högsta domstolens ledamöter är af be-
bofvet högeligen påkallad och för folket nyttig. Detta
är ett tillräckligt skäl för mig att bifalla förslaget,
då derigenom åtminstone vinnes den fördel, att rätt-
sökande icke varda i deras rätt alltför länge uppe-
hållne. I afseende åter på frågan om vissa besvärs-
måls öfverflyttning till högsta domstolen, är jag, som,
i egenskap af ledamot i Konstitutionsutskottet, tagit
kännedom om de inför Konungen i statsrådet hållne
protokoll, i tillfälle, att yttra den öfvertygelse, att
jag betraktar en sådan öfverflyttning såsom en lycka,
ej mindre för Regeringen än för de rättsökande.
Regeringen sluppe då egna sin dyrbara tid åt be-
handlingen af mindre vigtiga mål, och de rättsö-
kande vunne på, att deras ärenden blefve af lagfarne
personer och icke endast, som nu oftast sker, af
statsmän handlagda. -
Herr P. H. LINDSTRÖM: Någon djup lagkun-
skap tror jag icke fordras för bedömande af denna
fråga. Vi veta ju alla, att antalet af balancerade
mål i högsta domstolen är särdeles stort, samt att,
till följe deraf, med deras afgörande drager långt
ut på tiden, till oberäknelig skada för de rättsö-
kande. Jag hemtar endast deraf tillräcklig anled-
ning till bifallande af förslaget, som jag ock vid
förra riksdagen med min röst understödde. Af alla
de yttrade betänkligheterna kan jag minst gilla den,
som förespeglar stora vådor af de administrativa be-
svärsmålens öfverflyttning till högsta domstolen. Jag
tror, för min del, att vi icke hafva särdeles stora
skäl att lyckönska oss öfver den behandlivg dylika
mål hittills fått.
1:sta punkten blef härefter bifallen.
(Forts. följer.)
— ——nnnn
Rättelser: I gårdagens Aftonblad är ihland