gens antagande, och sedan lagmansoch kämners rätterna upphört. Om en tillökning i antalet af ju stitieråd då blefve af nöden, så funnes Ingen möj lighet att verkställa den, derföre, att 47 i Rege ringsformen qvarstode. Man finge således vänta til nästa riksdag, cch ovisst kunde vara, om icke et visst kotteri äfven då motsatte sig den högst be höfliga reformen. Hr Lagergren befarar, att, on högsta domstolen kommer att arbeta på divisioner vigtiga civila mål skola afgöras af 4 eller ö leda möter. Bestämmelser härom böra visserligen finna: men de hafva icke sin plats i grundlagen, utan civillagen, och jag tror, att endast derför att de denna saknag, hafva de kommit att inflyta i rege ringsformen. Enahanda är förhållandet med den fö reslagna nya redaktionen af 24 Regeringsformen deraf hr Lagergren hemtat anledning till den för modan, att nedre justitierevisionen skulle komma at upphöra, och målen till följe deraf gå i mistnin om den sorgfälliga beredning, som för deras behand ling i högsta domstolen är så nödvändig och fö rättsökande betryggande. Orsaken till S:s förändrin är helt enkelt den, att man icke ansett lämplig! att i en grundlag inrymma speciela föreskrifter or målens beredning, som, i händelse vissa administra tiva besvärsmål öfverflyttades till högsta domstolen blefve olika för dessa mål, hvilka icke kunde kom ma att beredas af justitierevisionen, utan genon expeditionscheferne, eller på annat sätt, derom de hade. varit alltför vidlyftigt, att i en grundlag de taljera. Ytterst fruktar hr Lagergren, att vissa e konomiska ärenden skola af högsta domstolen om händertagas. Jag är deremot öfvertygad, att en så dan öfverflyttniog icke kommer att ega rum, för än Konungen derom till Rikets Ständer aflåtit nå dig proposition, deri beskaffenheten af dessa må varder närmare bestämd; och hvad åter beträffa de besvärsmål, som för det närvarande af Konun gen i statsrådet afgöras, men egentligen utgöra rätts tvister, så tror jag att dessa betydligt skola vinn: på en öfverflyttning till högsta domstolen, hvares konsiderationer mindre kunna göra sig gällande Jag hoppas fördenskull, att Ståndet icke nekar sit bifall till förslaget, hvilket torde på ett annat hål hafva tillräckligt många och stora svårigheter at bekämpa, utan att Borgareståndet också skulle mot verka detsamma, och derigenom göra sig skyldig till förebråelser derför, att landet ännu under er lång tid skulle komma att sucka under en trög och långsam lagskipning. Häruti förenade sig herrar Wedberg, Gullström Muren, Sundler och E. G. Lindström. Herr TAUSON: Jag anhåller blott att få till kännagifva, att jag, i den sannolikt blifvande vote ringen röstar för bifall till förslaget. Herr GRÅA: Jag erkänner visserligen, att fler: af de betänkligbeter, herr Lagergren anfört, äro för tjenta af uppmärksamhet, samt att önskligt had varit, att Högsta Domstolen lemnats tillfälle att saken höras, men då ett sådant hörande ej ägt rum bör tillses, huruvida anmärkningarna äro af den be. skaffenhet, att förslaget derföre bör ogillas. Enhe i lagskipningen, synnerligast hos högsta domstolen är i största måtto önskvärd, men då samma leda möter icke äro ständigt tjenstgörande, och dess utom, vid ledamöters afgång, andra intaga dera: platser, kommer en sådan enhet alltid att tillhöra önskningarnas antal, och kan svårligen annorlunda vinnas, än genom fullt tydliga och klara lagar. Detta om den 47 . Den föreslagna ändringen i 28 G, åsyftande, att ej flera, än åtta ledmöter må i pröfoinzen af något mål deltaga, anser jag vara en följd af stadgandet i nästföregående punkt om tillökning i antalet af högsta domstolens ledamöter, emedan, om domstolen komme att arbeta på afdelningar, flera, än åtta ledamöter måste på en gång vara tjenstgörande, och det nu gällande stadgandet följaktligen icke kunna bibehållas. 24 G regeringsformen innehåller väl, att justitieärenden skola i Konungens nedre justitierevision beredas till föredragning och afgörande i högsta domstolen, men hvarken grundlagen eller allmänna lagen säger, huru en sådan beredning skall ske, vidare än hvad i 43 50 kap. rättegångsbalken derom förekommer. Det är således klart, att de närmare bestämmelserna i berörde afseende måste bero på en särskild instruktion, hvilket äfven för närvarande är förhållandet. Hvad slutligen beträffar den af herr Lagergren yttrade farbåga för hushållsmålens öfverflyttniog till högsta domstolen, så kan jag ieke dela den. Jag tror nemligen, att en stor del af dem, och exempelvis de, som från käammarkollegium fullföljas, hvaribland många äro verkliga rättstvister, icke skulle förlora vid att passera den vanliga domstolsvägen. Men att nu hestämma, hvilka af de administrativa besvärsmålen, som böra gå till högsta domstolen, kan ej komma i fråga. Jag slutar med att förklara, att, eburu redaktionen af de 3:ne omförmälde kunnat vara bättre, jag anser af största vigt, att antalet af högsta domstolens ledamöter ökas, och röstar derföre för bifall till förslaget. Häruti instämde herrar Eklund, Giilberg, Guslafsson och Tjernberg. Herr WAERN: Det är ganska svårt för den, som icke är lagkarl, att bestämma sig i en fråga af beskaffenhet som denna, och i hvilken utmärkte lagkarlar äro af så väsendtligt olika tankar. Derföre hade det varit önskligt, att vid sista riksdag de ledamöter, som ogilla föreliggande förslag, uppgjort ett kontraförslag, i hvilket de förespeglade vådorna varit undanröjda; men när så icke inträffat, återstår endast, att tillse, huruvida det ifrågavarande förslaget är bättre, än de befintliga stadganderna, icke om förslaget är det bästa, som kan uppgöras; och som af ingen blifvit uppgifvet, än mindre ådagalagdt, att den kongl. propositionen innehåller några skadliga bestämmelser, samt de supponerade vådorna endast kunna inträda genom en så stor pligtförgätenhet hos vederbörande, att den svårligen kan tänkas komma att äga rum, alltså, och emedan en tillökning i antalet af högsta domstolens ledamöter af alla medgifvits vara af behofvet påkallad, tvekar jag icke att lemna min röst för bifall till förslaget, förvissad, att Konungen icke till högsta domstolen öfverlemnar sådana ekonomiska frågor, som hafva ett praktiskt infiytande. Herr BJÖRCK: För bedömande af en fråga, sådan, som denna, hvilken med ja eller nej skall besvaras, har jag naturligtvis ansett det vara i högsta