gens antagande, och sedan lagmans- och kämners
rätterna upphört. Om en tillökning i antalet af ju
stitieråd då blefve af nöden, så funnes Ingen möj
lighet att verkställa den, derföre, att 47 i Rege
ringsformen qvarstode. Man finge således vänta til
nästa riksdag, cch ovisst kunde vara, om icke et
visst kotteri äfven då motsatte sig den högst be
höfliga reformen. Hr Lagergren befarar, att, on
högsta domstolen kommer att arbeta på divisioner
vigtiga civila mål skola afgöras af 4 eller ö leda
möter. Bestämmelser härom böra visserligen finna:
men de hafva icke sin plats i grundlagen, utan
civillagen, och jag tror, att endast derför att de
denna saknag, hafva de kommit att inflyta i rege
ringsformen. Enahanda är förhållandet med den fö
reslagna nya redaktionen af 24 Regeringsformen
deraf hr Lagergren hemtat anledning till den för
modan, att nedre justitierevisionen skulle komma at
upphöra, och målen till följe deraf gå i mistnin
om den sorgfälliga beredning, som för deras behand
ling i högsta domstolen är så nödvändig och fö
rättsökande betryggande. Orsaken till S:s förändrin
är helt enkelt den, att man icke ansett lämplig!
att i en grundlag inrymma speciela föreskrifter or
målens beredning, som, i händelse vissa administra
tiva besvärsmål öfverflyttades till högsta domstolen
blefve olika för dessa mål, hvilka icke kunde kom
ma att beredas af justitierevisionen, utan genon
expeditionscheferne, eller på annat sätt, derom de
hade. varit alltför vidlyftigt, att i en grundlag de
taljera. Ytterst fruktar hr Lagergren, att vissa e
konomiska ärenden skola af högsta domstolen om
händertagas. Jag är deremot öfvertygad, att en så
dan öfverflyttniog icke kommer att ega rum, för
än Konungen derom till Rikets Ständer aflåtit nå
dig proposition, deri beskaffenheten af dessa må
varder närmare bestämd; och hvad åter beträffa
de besvärsmål, som för det närvarande af Konun
gen i statsrådet afgöras, men egentligen utgöra rätts
tvister, så tror jag att dessa betydligt skola vinn:
på en öfverflyttning till högsta domstolen, hvares
konsiderationer mindre kunna göra sig gällande
Jag hoppas fördenskull, att Ståndet icke nekar sit
bifall till förslaget, hvilket torde på ett annat hål
hafva tillräckligt många och stora svårigheter at
bekämpa, utan att Borgareståndet också skulle mot
verka detsamma, och derigenom göra sig skyldig
till förebråelser derför, att landet ännu under er
lång tid skulle komma att sucka under en trög och
långsam lagskipning.
Häruti förenade sig herrar Wedberg, Gullström
Muren, Sundler och E. G. Lindström.
Herr TAUSON: Jag anhåller blott att få till
kännagifva, att jag, i den sannolikt blifvande vote
ringen röstar för bifall till förslaget.
Herr GRÅA: Jag erkänner visserligen, att fler:
af de betänkligbeter, herr Lagergren anfört, äro för
tjenta af uppmärksamhet, samt att önskligt had
varit, att Högsta Domstolen lemnats tillfälle att
saken höras, men då ett sådant hörande ej ägt rum
bör tillses, huruvida anmärkningarna äro af den be.
skaffenhet, att förslaget derföre bör ogillas. Enhe
i lagskipningen, synnerligast hos högsta domstolen
är i största måtto önskvärd, men då samma leda
möter icke äro ständigt tjenstgörande, och dess
utom, vid ledamöters afgång, andra intaga dera:
platser, kommer en sådan enhet alltid att tillhöra
önskningarnas antal, och kan svårligen annorlunda
vinnas, än genom fullt tydliga och klara lagar.
Detta om den 47 . Den föreslagna ändringen i
28 G, åsyftande, att ej flera, än åtta ledmöter må
i pröfoinzen af något mål deltaga, anser jag vara
en följd af stadgandet i nästföregående punkt om
tillökning i antalet af högsta domstolens ledamöter,
emedan, om domstolen komme att arbeta på afdel-
ningar, flera, än åtta ledamöter måste på en gång
vara tjenstgörande, och det nu gällande stadgandet
följaktligen icke kunna bibehållas. 24 G regerings-
formen innehåller väl, att justitieärenden skola i
Konungens nedre justitierevision beredas till före-
dragning och afgörande i högsta domstolen, men
hvarken grundlagen eller allmänna lagen säger, huru
en sådan beredning skall ske, vidare än hvad i 43
50 kap. rättegångsbalken derom förekommer. Det
är således klart, att de närmare bestämmelserna i
berörde afseende måste bero på en särskild instruk-
tion, hvilket äfven för närvarande är förhållandet.
Hvad slutligen beträffar den af herr Lagergren ytt-
rade farbåga för hushållsmålens öfverflyttniog till
högsta domstolen, så kan jag ieke dela den. Jag
tror nemligen, att en stor del af dem, och exempel-
vis de, som från käammarkollegium fullföljas, hvar-
ibland många äro verkliga rättstvister, icke skulle
förlora vid att passera den vanliga domstolsvägen.
Men att nu hestämma, hvilka af de administrativa
besvärsmålen, som böra gå till högsta domstolen,
kan ej komma i fråga. Jag slutar med att för-
klara, att, eburu redaktionen af de 3:ne omförmälde
kunnat vara bättre, jag anser af största vigt, att
antalet af högsta domstolens ledamöter ökas, och
röstar derföre för bifall till förslaget.
Häruti instämde herrar Eklund, Giilberg, Gu-
slafsson och Tjernberg.
Herr WAERN: Det är ganska svårt för den, som
icke är lagkarl, att bestämma sig i en fråga af be-
skaffenhet som denna, och i hvilken utmärkte lag-
karlar äro af så väsendtligt olika tankar. Derföre
hade det varit önskligt, att vid sista riksdag de le-
damöter, som ogilla föreliggande förslag, uppgjort
ett kontraförslag, i hvilket de förespeglade vådorna
varit undanröjda; men när så icke inträffat, återstår
endast, att tillse, huruvida det ifrågavarande försla-
get är bättre, än de befintliga stadganderna, icke
om förslaget är det bästa, som kan uppgöras; och
som af ingen blifvit uppgifvet, än mindre ådaga-
lagdt, att den kongl. propositionen innehåller några
skadliga bestämmelser, samt de supponerade vådorna
endast kunna inträda genom en så stor pligtförgä-
tenhet hos vederbörande, att den svårligen kan tän-
kas komma att äga rum, alltså, och emedan en
tillökning i antalet af högsta domstolens ledamöter
af alla medgifvits vara af behofvet påkallad, tvekar
jag icke att lemna min röst för bifall till förslaget,
förvissad, att Konungen icke till högsta domstolen
öfverlemnar sådana ekonomiska frågor, som hafva
ett praktiskt infiytande.
Herr BJÖRCK: För bedömande af en fråga, så-
dan, som denna, hvilken med ja eller nej skall be-
svaras, har jag naturligtvis ansett det vara i högsta