ns verkliga öfvertygelse att någon förbin-
delse att tala sanning alldeles icke existersr;
och som lögner naturligtvis kunna göras huru
pikanta som helst, efter behof, så kan Vanilj-
mannen alldeles icke inse något skäl hvarföre
han ej skule ljuga så mycket ban orkar, så
mycket hellre, som det blifvit bland hederlig:
folk ett sligs ton att anse Söndagsbladet till
den grad föraktligt, att dess oqväden och in-
famier betraktas ungefär på samma sätt, som
bundens3 skällande på gatan, d. v. s. att utgif-
varen, me: undantag af hbandgripliga tillrätta-
visningar ett par gånger, som likväl varit allt
för obetydliga för att bita på honom, sluppit
undan allt ansvar.
Publiken i landsorten, som obetydligt lirer
känna detta Söndagsblad, har sig kanhända icke
bekant, att det, under förra hälften af sistlidet
år 4847, innehöll åtskilliga artiklar åsyftsnde
att upphetsa handtve-ksklasserna till missnöje
emot den nya näripgsförfattningen, samt peka-
de på ingenting mindre än revolutionära upp-
träden eller gatuupplopp, såsom nödvändiga följ-
der deraf. Det mest karakteristiska dervid var,
att Vaniljmannen, som man likväl allmänt an-
såg vara i dessa saker inspirerad och ledd af
en viss EBvalfiskn, jemväl sökt icbilla arbe-
farne att den nya Handiverksordningen skulle
vara till mehn för dem, oaktadt den utvidgade
försörjningerätt de derigenom erbållit.
Sedan alla Söndagsbladets nyssnämnda önsk-
ningar slagit felt och näringsförfattningen gått i
verkställighet i all sköns lugn och stillhet, har
det äfven för det mesta varit tyst med den
saken, ända tills helt nyligen, då fråga om vissa
förändringar i tulltaxan uppstått. De, som
mest motarbetat dessa förändringar, hafva va-
rit vissa riksre fabriksinteressen, såsom t. ex.
sockerfabrikanternas, hvilka genom ett abiolut
importförbud vunnit enorma summor under de
förflutna åren, och hvilka under den sistförfiut-
na riksdagen hade hr Juvhanson till ombud så-
som skriftställare i vissa tidningar. Men orim-
ligheten af dessa förbuds bibebållande likasom
af den enorma importtull, hvilken begäres så-
som ersättning, var alltför påtaglig, för att en-
samt kunna uträtta någonting. Det kom der-
före ganska väl till pass, just nu, att äfven en
del af handtverkeklassen, hvars tillverkningar
likväl äfven hittills icke varit skyddade genom
absoluta imporiförbud, råkat stt på något sätt,
som vi icke närmare känna, blifva uppskräm-
da, under den föreställningen, att deras välfärd
och bestånd skulle löpa fara i följd af de till-
ämnade förändringarna i tulltaxan, oaktadt Be-
villningsutskottets afdelning för tullmål, efter
en långvarig pröfning och med ganska hufvud-
sakligt afseende på skydd åt de inhemska nä-
Tingarne, under antagande af den Kongl. prc-
positionen i allmänhet, likväl höjt den föreslag-
na tullen på vissa artiklar, der den motsva-
rande inhemska tillverkningen af dylika fannits
vara i behof drraf.
Imedlertid kan det vara interessant att ef-
terse huru Söndagsbladet begagnade sig af kon-
junkturen uti numret för den 49 Mars, eller
dagen efter seden den första oron i sinnena re-
dan gifvit sig tillkänna, genom det bekanta lör-
dagsuppträdet och de dervid inträffade rabuli-
sterierna. Ait taga kännedom om och under-
rätta sin publik på hvad punkt tullfrågan stod
i Bevillningsutskottet, derför aktade sig nog va-
niljmannen och hans ledsre, men yttrade i stäl-
let med sin vanliga lögnaktighet åtskilligt, sm
är märkvärdigt nog, för att förtjena citerss, så-
som t. ex. följande:
Man har sikt betaga våra beskedliga handt-
verkare och deras gesäller rättigheten att sam-
manträda när och hvar de behaga; om denna
nsinkräkining af deras frihet hafva vi på annat
stålle sagt våra tankar, och anse det vara lika
lurspet, som orättvist, att stämpla deras före-
tag med andra färger än det är, — —
Vi skulle mycket beklaga, om handtverkarne
läto föra sig åt sidan af några lumpna skräm-
skott, i stället att nu, då tiden är inne, upp-
träda med gammal forntids kraft att värna sin
frihet mot ett hotande utländskt förtryck.
Vinna vederbörande sina önskningsr med den
nya tull-lagstiftningeno — — så bafva våra
trbetsre att emotse det djupaste eländen — —
Dessa sednare bli således de, som få vidkännas
tyngden af bördan, deras fattigdom och usel-
hst bli de skyltar, som skola kungöra visheten
i vederbörandes anordningar., — —
Så nedtryckt, zom arbetarens sällning är,
ir det drakoniskt att vilja förvägra ho.om
pjuta de rättigteter han har sig tillagda, och
deribland ingår ock rättigheten, att få tänka
spå sin ställning och vidtaga öfriga mått och
steg för att betrygga densamma mot utländskt
förtryck.
Angående de om lördagen vidtagna säker-
hetsmåtten och förstärkningen af vakterna, sä-
ger sardma blad, n. b. dagen efter, sedan fön-
stren i en mängd bus redan bLfvit inslagna:
Hvad sägs om dylika tillrustningar? Man må-
ste le deråt, såsom den fredliga allmänheten
äfven gjo de. Vill mån då nödvändigt upp-
egga folket ait sätta hårdt mot hårdt?a o.s.v.
— När man besinnir ögonblicket, undsr hvil-
ket dessa indirekta uppmaningar utsändes, så
kan det med skäl frågas, om det var möjligt
att yitra sig på eit sätt, som mera omedelbart
kunde bidr2ga till ytterligare uppretande af de
redan förvill:d: sinuena?
Detta var, cåsom sagdt är, den 49 Mers.
Sistlidne söndag den 26 åter, var det en helt
annan ton i instrumentet; och man skulle, vid
jäsningen af Söndagsbladet för den dagen, lätt