rådande, cech till en grad, zon på många andra orter säkert skulle anses förskräcklig, att det troligen skali 10a läsaren att se en öfversättning deraf: I går (den 43 Mars) hölls ett offent:igt möte på stadshuset i Birmingham, för ändamål att votera en address till franska folket: till (ssom orden lydde) detta tappra och ädla folk, som gjort så många . uppoffringar för frihetens sak; samt för att visa, det vi sympatisera med alla som sträfva till frihet, enär intresset hos de arbetande klasserna inom alla nationer måste vara detsamma; cch för att med detsamma pelit:ionera hos styrelsen en fullständig, ärlig och fri folkrepresentatiop, frundad på det dokument, som köllas folkets echarta. Vårt motto är politisk jemlikhet och broderskap., — Omkring kl. 42 intogs talarestolen af br Baldwin. Salen var redan då ganska uppfylld af folk ur arhbetskl:sserna, men mellan kl. 4 och 2 sågos der sikert ej mindre än 9000 personer närvarande. Hr B. förmanade det samlade folket att bibehålla ordning. Han gladdes, sade han, åt franska revolutionen. Franska folket hade ouppörligt satt sin tro till monvcarker, hvilka gång efter annan bedragit det; och en tid intr ffade, då tålamod ej längre var en dygd. Ludvig Filip hade bedragit dem, som uppsatte honom på tbronen, och gjort sig förhatlig för sitt eget lands invånare, liksom för hela verlden. Talaren lade vigt på denna händelse såväl för Esglands, som f r Frankrikes skull, emeden han var förvissad, det repubiken i Frankrike ej kunde ega bestånd, med mindre Engelska folket erhölle sin chsrta. Om — hvilket hin ej betviflade — denna revolution : kulle helt och hållet utförss; så skulle äfven detwa lands (Englands) fo!k vilsignas med fördelar at en sådan charta. Medelklassen borde nu framträda och bistå de arbetande klass-roa till erhållande af politiska rättigheter. Talaren framböll såsom ett lysande cxempel på ädelheten hos en del fransyska repubiiksners sinnelag, att de afskaffat ddsstraffet för politiska foörbrytelser; något, som så högligen kontrasterade mot hertigens af Wellington uppförande, då han biföll marskalk Neys sflfvande. För sin del förklarade talarev, att han ville kämpa för folkets rättigheter; han ogillade allt som innebar oordning och tumult; och uttryckte sin fasta öfvertygelse, att folket här skulle kunna erhålla de fulständigas e politiska rättigheter utn jatt en enda droppa b:o1l flöt. Hr Blaxland, en man ur arbetsklassen, sade: vi fordra, att aristokratien äfven betalar sin anrdel i taxorna. Allt hvad hufvudmannen för en familj nu erlägger till staten, bekomma ättens öfriga medlemmar til:baka -gerom deras befattningar vid armåeen, marinen och i andra statsbestyr. Vi mås:e ega en styrelse för bättre pris. Vi älska drottningen; men bifalla icke att betala henne så mycket. För min del anser jag, sade hr B., att ingen monark behöfver mera än 30 000 pund sterl. om året. Jag gläder mig öfver att den revolutionära andan, i denna mening fattad, sprider sig kring Europa. Ungern och Tyskland äro på väg att göra revolution; och Österrikes makt vacklar mot sitt fall. Talaren föreslog följande beslut: detta möte deltar med jubel i franska demokratiens triumf, och sänder härmed sin helsning tll dessa tappra medborgare, hvilkas ädla föredöme måste förr eller sedaoare hafva till följd despotismens fall öfverallt på jorden. Hr Ald. Weston tillkännagaf sin sympati och sitt fullkomliga bifall till hvad som utgjorde mötets föremål. Han gladdes öfver, att hela Frankrikes folk frigjori sig från träldomen under Ludvig Filip, hvilken kastat det allmännas rättigheter åt sidan, för att rycka stora fördelar åt sin egen familj, hvarigenom allt han gjort sig ovärdig den höga plats han innehaft. Vid betraktande af de umbäranden och lids:nden folket i England måste uthärda, försäkrade talaren, att penninglagarne här förorsakade aftyning och svält bland de arbetande klasserna. Den af franska folket tillkämpade segern hade vunnits gencm de erbetande klassernas förening med medelklasserna. Han hoppades att hädanefter en dylik förening skulle ega rum i England. För sin del kunde han allenast säga, att han alltid skulle fraternisera med arbetarne och gå hand i band med dem; han önskade således den öfverens: ommelse, att arbetsmännen icke skulle handla emot medelklassern3, cch ej heller medelklasserna mot de arbetande. Deras gemensamma lidanden voro stora nog för att åstadkomma en förening dem emellan; och om de endast utginge från denna grundsats, skulle de vinna en mängd förmåner, som de nu saknade. Detta förslag uppto;s med mycken acklamation, och en trefärgad fana, som i detta ögonblick visades i salen, emottogs med bifallsrop i flera minuter. En address till franska folket upplästes nu och antogs, grundad på det föregående beslutet; hvarpå hr Josef S:urge uppsteg och helsades med höga rop. Hr S. började med att enmärka, det han sett Frankrike under sjelfva de kritiska dagarne. Han kunde således varna dem, som förtröstade blott på den fysiska styrkan, och ej på rättvisan af sin sak. Hade man icke sett hundra tusen soldater i Frankrike fly för folket? cch fästen, som man ansett ointagliga, gifva sig utan SNUS as sinn are da ss RR ER RR RR