— Under alla söcknedagarna i denna vecka äfvensom nätterna bar lugnet i hufvudstaden varit ostördt, och alla tecken gifva anledning till den fö dan, att detta skall fortfara äfven under helgdåagarne. Hela Stockholms garnison i hvilket ögonblick som helst på fötter, flere landtregemsnten inkallade, kadettkorpsen på Carlberg satt i reqvistion, ett stort antal frivilligt patrullerande medborgare, och ändtligen polisen förstärkt med 430 serskildt engagerade, som äro becsrdrade att på första vink fionas i grannskapet 2f Kongl. Slottet och Storkyrkobrinken: se der u:an tvifvel en tillräcklig styrka att, bredvid fruktan för lagens straff, afskrämma den mest ursinniga vildbjerna ifrån att äfventyra sitt lif och gifva sin välfärd till spillo. Imedlertid vänta vi två helgedagar; alla arbetare äro då lediga, och det skulle således peöjligen kunna hända, att oset, efter den förflutna Lördagens och Söndagens yra ännu kan fortfara så mycket, att det föranleder samlingar af pojkar och audra sysslolösa. Det är just detta, som bör förekomwas. Om man också icke i detta fall kan vänta mycken omedelbar påföljd af morgondagens predikningar, så har presterskapet i alit fall der ett tillfälle att visa gina bemölanden. Men en verklig och oförlåtlig förseelse begår hvarje husbonde, som har upgdom i sitt bus eller under sin vård, och ej på det högsta uppmanar densamma att icke blottställa sig. Detta om den närmaste tiden. Men om vi sträcka blicken längre fram, så kunna väl de nuvarande stora anstalterna icke alltid fortfara. Trupperna raåsie någon gång hemförlofves. Ar man då alideles säker mot allt förnyande a! uppträden, som, om också icke farliga, likväl bålla den fredlige innevånaren i skrämsel? Vi hoppas det visserligen, och sluta detta isynnerhet deraf, att de många orimliga ryktena på dö två sista dagarne till det meste bortdött. Men till fullkomligt betryggande, och då det icke kan döljas, att oväsendet egentligen synes hafva sin killa dels uti okunnighet som behöfver upplysas, dets uti förvillelser som behöfva skingras, men hvilket icke sker hvarken med polis eller gevärskolfvar, och sluteligen uti någon otydilig känsla af betryck och lidande, som måste hafra någon grund, då den kunnat så samtidigt från flera håll uppenbara sig, skulle vi tro, alt regeripgen hade en fullkomlig anledning och förbindelse mit, på samma gång som den visar den lägre folkmassan, att lag och rätt och landsfrid och husfrid kan och måste upprätthållas, tillika vidtaga några afgörande steg, som visade samma del af befolkningen, att man ömar för des belägenhet och dess rättigheter. Vi skulle i det fallet vilja föreslå såsom ofelbart stillarde medel: 4;0 Alt regeringen förordnade or en fullständig och cffentlig undersökning angående de handtverkande och erbetande klassernas närvarande beligenhet, för att sjelf låra känna och låta folket inse densamma. Ty om en vis föreställniog hirom är rådande, så blir det : afseende på verkningarna likgiltigt, om den äl sinn eller jinbillad; redan att den finnes, äl —LTRR ERS RRREET TAR NNE NORSKA SET