Granskas förhållandet närmare, så torde det
oförtydbari visa sig, att den ena sidans till-
görande härvid egentligen icke innefattar an-
nat, än en syftning att indirekt eller på en
omvög skjuta undan hela vreformfrågan ännu
för trenne är, i den tankan, att ordspråket:
den, som vinner tiden, vinner allt, äfven hä
skall vara tillämpligt; d. v. ge. :tt uppskofve!
skall lända det stationära partiet till fördel. —
lagenting kan, enligt vår tro, utvisa en större
förvillelse; och de konservativa ledamöterna
hafva dervid påtagligen icke ihågkommit pro-
fessor Thonanders träffande erinran om de Si-
byllinska böckerna, då representationsfrågan fö-
revar i Presieståndet vid förra riksdagen. En-
ligt hvad det berättas, skall meningen med
klassvalens tillämpning nu var2, att Adelasamt
Preste- oc) B.rgarestånden skola välja hvardera
22 och Bondesiåndet 32 ledamöter, med inym-
pande af ce orepresenterade, och tvenne sådana
kamrar till ika antal utses af samma klisser:
men sllt msi förbindelse för hvarje klass, att
välja end inom sig sjell. Den första obe-
stridliga ver af denna luminösa ide, atticke
tala om den stora obilligheten i siffarproportio-
nerna, är att förslaget blifver förkastadt på rid-
darhuset lirgt snarare än ett rationellt, och
jemväl m blifva det, emedan adeln jemnfö
relsevis förlorar batydligt derpå; ty det kan ic-
underkastadt, att ett vida större
ste, duglige och fosterländskt sin-
bade utsigt att genom medbor-
gares fria förtroende, i fall det finge yttra gig,
blifva valde till representanter, än det som ge-
ke vara tv
nom klassvsiet kan komma att representera
sjeliva adelselementet. Både chancerna cch till-
tredsställelsen för hvarje adelsman, com egent-
ligen betr: sig sås-m rmedlem af det ge-
menssmma err eslandet i första rummet, haf-
va således betydligen förlorat genom utskotte!s
envishet.
På hvad sit de konservative, som vid alla
tillfällen gerna vilja framställa sig såsom före-
trädesvis Konungens vänner, här emotsvarat der
önskan Kozungen nyligen yttrat till utskottets
ledamöter och sor blifvit emottagen med bifall
och sympatli aft allmänheten, är en serskild frå-
ga, hvarmed vi kkväl icke nu vilja upptaga ti-
dep, emedan det nog blir tillfalle att dertll å-
terkomma. Vi hafva blott velat anteckna de!
inträffade factum, såsom ett nytt och vwigtigt
om också icke alldeles ovintadt, bemärkelse-
tecken i dessa dagar.