bildning.s — Kostnaden härför skulle -belöps
sig till 40,000 rdr bko. — I händelse detta skulle
anses för dyrt, föreslår hr statsrådet att åt ec
clesiastikdepartementet lemnas ett årligt anslag
af 3000 rdr, att användas till arfvoden åt sär:
skildt för beredandet och behandlingen af un:
dervi:ningen rörande ämnen utsedda personel
med speciell kännedom och erfarenhet af de
samman. — Detta sednare alternativ eller mini
miförslsg blef det, som Kong). Maj:t i enlighel
med statsrådets öfriga ledamöters yttrade me
ning, biföll att låta afgå såsom proposition til
stäncerna. .
På denna punkt befinner sig den vigtiga frå.
gan, hvsråt man bör hoppas att ständerna lem:
na behörig uppmärksamhet, ehuru man troliger
från vissa håll får erfara starkt motstånd mo
en inrättning, som skulle i många väsendtlig:
delar rycka skolspiran ur eforalmaktens hind
och så till sägandes vindicera läroverkets rät!
till stigande förbättring, ljus och andeligt gagn
för hela nationen. Obemärkt bör icke lemn2s
stt tvenne r:ksdagsmän, br prosten Årrheniu.
från Carlstads stift och br borgmästaren Thor?
från Jönköping, i sina resp. stånd inlemrat mo.
tioner till styrka för saken, och med förordan
de af en särskild öfverstyrelse för undervis
ningsverker, såväl högre som lägre, öfver hel:
riket. Hr Thorn vill, för sin del, att åt denn:
öfverstyrelse ej blott uppdrages vården och tiil
synen öfver umversiteterna, elementarläroverker
och folkskolorna, utan ock öfver technologisk:
institutet, slöjdskolorna, samt öfriga tillämp.
ningsskolor, med undantag endast af de mili-
tära.
Vi hafva trott oss göra publiken en tjensi
med påpekandet af detta ämne och dess ange-
lägenhet. Hr Svedbom slutar sitt referat i der
pedagogiska tidskriften med en anmärkring.
som förtjenar bebjertande. Något annat hin-
der, säger han, ,eller skäl för motstånd mo!
förslaget, än möjligtvis brist på medel, är väl
icke tänkbart. — — Och om rikets tillgångar
mesgifva att underhålla öfverstyrelser t. ex. för
helsovården med 49,000 rdr bko årligen, eller
för fångvården med 27,000 rdr samma mynt,
skulle de då verkligen icke medgifva att för
den högre vården om uppfostrans och bildnin-
gens angelägenheter offra 8 eller 40,000 rdr?
Eller skulle väl vården om folkbildningen och
läroverken, högre och lägre tillsammans — vår-
den, för att så sägs, om nationens andliga hel-
sa — icke vara åtminstone hälften så mycket
värd, som vården om den kroppsliga helsan?
eller tredjedelen så mycket, som styrelsen öfver
fängelser och arbesinrättvingar? Tånk om man,
just genom att något bättre vårda sig om de
förra, skulle kunna bespara något 2f de millio-
ner, som de sednare nu hota att uppsluka!lx
— Till de utdrag vi lemnat utur de emellan
franska provisoriska regeringen och deputatio-
ner från åtskilliga folkklasser och associationer
vexlade adresser och tal, få vi här meddela föl-
jande utur le Constitutionnel hemtad berättelse:
Provisoriska regeringen mottog den 7 Mars
de dramatiska författarnes och kompositörernes
sällskap. Hr Lebrun, medlem af Institutet, ta-
lade härvid:
Medborgare i Provisoriska Regeringen!
De dramatiska författarnes och kompositö-
rernes sällskap, som ända sedan 4829 tagit till
valspråk: förenade och fria, kommer för att
göra sitt erkännande, och erbjuda sin med-
verkan åt franska republikens provisoriska re-
gering.
Hr Cremieuz, medlem af provisoriska rege-
ringen, justitieminister, svarade:
Medi orgare !
;Jag känner mig på en gång ganska rörd och
smickrad af att i dag se mig på stadshuset, i
det ögonblick då de dramatiska författarnes och
korpositörernes förening der infioner sig; och
hvarj: medlem :f provisoriska regeringen skulle
tyckösska sig öfver att hafva Er att besvara.
Jag beböfver icke säga Er, att republikens
provisoriska regering skall taga den Lfligaste
och verksammaste del i hvad som rör franska
itteraturens tillstånd, dess lycka och storhet,
för hvilka J så skickligt arbeten. Regeringen
behöfver icke sjsalf sysselsätta sig med denna
lycka; hvad som behöfves, gören J; oeh då
man i Frankrike bar sådane ansvarige, som J,
för litteraturens väl, för dess såväl närva:ande,
som kommande öden, då kan republiken vara
trygg: henues lagrar skola icke vissna (bravo!
bravo!l) :
Medborgare! en ling tid har förflutit sedan
litteraturens gängse namn var: vetenskapernas
och konsternas republik (bravo! bravo!)
Under den absoluta monarkien, likasom un-
der den blandade, hvilken beröfvade oss våra
fribeter, den ena efter den andra (bifall), ut-
vjorden J ännu de ende, som kallade Er litte-
ca!urens republik. Omfatten då, med den vär-
me och hjertbga tillgifvenhet, som är våra för-
attare så egen, republikens sak: inympen der-
ati vackra och ädla grundsatser.
Sägen vältaligt åt detta folk, som gjort sig
så förtjent af republiken, och som hvarje dag,
lå friheten löper fars, gifver oss de vackraste
:xempel på mod; sågen åt folket, på det höga
;ch välljudsnde språk, som är Er så eget, att
let gifves ingenting större, ingenting skönare,
in pationens brinnande och ädla patriotism, till
RER RA ÄLL
ost