men hade likväl bland sig en reservant (br
prof. Selander, med hvilkea både öfverstitbål-
laren br baron: Sprengtporten och hr justitie-
borgmästaren Holm, samt hr grosshandlanden
Schartsu förenade sig), som förklarade sig anse
en förändrad organisation såväl af sjelfva den
permanenta Centralstyrelsen för läroverken,
som äfven af den temporärt sammant:ädande
Revisionen, vara i hög grad af behofvet pi-
kallad.
Märkligast är yttrandet från Rektor och Kol-
legium vid Westerås lärdoms- och apologist-
skola. Här tillstyrkes på det amplaste cch
med full öppenhet en Centralstyrelse, af Ko-
nungen organiserad i hufvudstaden, under eccle-
siastikmwinisterns ledning. Hr rektor Wester-
lund förnyar bär, rörande eforalstyrelsen öfver
undervisningsverken i stiften, den ofta upprep:-
de 2nmärkningen,
att det icke är vät betlänkt, att elt så vigtigt
embete beror af en enda persons förmåga: at
man alldeles icke så föranstaltat, att denna vigtiga
makt utöfvas, då en biskop af å!der, sjuklighet eller
andra till hans kall hörande vigtiga pligter är för-
hindrad att handhafva den. Igenom denna brist är
eforalmakten t. ex. under riksdagarne nästan all-
männeligen overksam. Exempel äro i dylika fall
förhatliga, men vi kunna icke undgå att fästa upp-
märksamheten vid den högst påfallande omständig-
heten, att Westerås stift alltifrån 1780-talet, då bi-
skop Benzelstjerna uppnått temligen hög ålder, i
nära 60 år haft så åldriga eforer, att de föga för-
mått bevaka läroverkets bästa. Vare långt ifrån oss
alla insinuationer emot den enas eller andras person-
liga egenskaper, företräden eller brister. Det är med
tanken icke på person, utan på sak, icke på någon
viss: eforus, utan på de förhållanden, under hvilka
detta embete skall utöfvas, som vi här våge öppet
förklara, att ingen, ehuru ädel, upplyst och högsinnad
han än må vara, är så höjd öfver, så oberoende af
omständigheterna, att han fullt förmår afvända alla
de olägenheter, som med dessa naturligen och ounrd-
vikligen äro förknippade. Ått eforus väljes och
nämnes af kyrkan och blott med afseende på kyr-
kan; att han ofta redan vid tillträdet är åldersti-
gen, ofta utan erfarenhet om skolan ifrån yngre år,
hvarigenom ingen garanti finnes, att intressa för och
insigt om läroverkets väl befordras till denna plats;
att han icke är oberoende af den lärarekorps, hvars
enda kontrollör han är; att en del af lärarne, eburu
unge och oerfarne de än må vara, bilda en sjelf-
skrifven pluralitet inom den styrelse, som borde vara
dem öfverordnad; att eforerna sjelfve icke hafva nå-
gon makt öfver eller jemte sig att stödja sig vid,
ingen som tillser att deras makt varder tillbörligen
tillämpad, — skulle allt detta kunna afiöpa utan
sina stora olägenheter och missbruk? Eller har efo-
tus, detta oaktadt, alltid och allestädes öfver alla
lärare utan undanteg, utan anseende till personen
förmått utöfva den makt, som lagen stadgar och å-
syftar ? 0. 8. V.
Bifall till centralstyrelseinrättnin;en gifves äf-
ven af kollegium vid Linköpings och Wadstena
skolor, af Lunds konsistorium, samt 2f kollegi-
erna vid Lunds katedralskola och vid Wisby
lärdoms- och apologi-tskola.
Kollega vid Örebro skola, hr H. Ekendal,
yttrade sig i ett enskildt, utförligt utlåtande för
bildandet af ett Ministerium, gemensamt öfver-
seende och styrande alla elementarläroverken i
riket. Att kasta allt detta på chefen för eccle-
siastikärendena, säger hav, sär
mera än denne, äfven utrustad med den största
förmåga och bästa vilja, kan åstadkomma. Det går
öfver en mans höfva att vara hemmastadd och
rätt förtrogen både med kyrkans och skolans ange-
lägenheter. Utom elementarläroverket, skulle det
åligga skolministern eller skolministerium, att äfven
öfverse, leda och till enhet och sammanhang bringa
alla andra grenar af undervisningen och skolväsen-
det, såsom småbarns-, söndags-, folk- och till-
lämpningsskolorna. Den brist på organisk enhet,
med hänseende till de särskilda skolarternas natur-
liga sammanhang, samt ingripande i och betingande
af hvarandra, som vidlåder hela svenska skolväsen-
det, torde genom denna förändring i administratio-
nen kunna afhjelpas.
Utom dennes, har man i den omtalade tid-
skriften flere andres enskilda ,röster för in-
rättandet af den ifrågavarande Centralstyrelsen
samlade och anförde. Siväl en skribent i Ia-
telligensbladet för 4845 och en annan i Frey
för ssmma år, som ock en författsre i Studier,
Kritiker och Notiser i Lund af 4843, och slut-
ligen hr öfverstelöjtnanten Hszelius, i sn sit-
nämnda år ugifna skrift Om Studentexamen
samt elementarläroverkens bristers, förorda öp-
pet och ofta- starkt en Öfverstyrelse för Läro-
verken. Sjelfve den för sin konservatism i skol-
frågorna bekante rektor Boivie yttrar 4847, i
en polemisk skrift mot hr Hezelius, att en sådan
(centralstyrelse) tyckes vara af behofvet på-
kallad,.
Chefen för ecclesiastikdepartementet, br stats-
rådet Silfverstolpe, bar i sitt underdåniga me-
morial, anfördt i konseljen den 9 sist!. Novem-
ber, föreslagit Kongl. Maj:t pinrättandet af en
Centralstyrelse, hvilken, under ordförande af
departementschefen, då hans öfriga göromål det
tillåte, skulle bestå af dels 3 ständige ledamö-
ter, hvilka af Kongl. M:j:t utnämndes, med
fullmakter förseddes, utsågos bland personer,
som sjelfve lagt hand vid undervisnizgen och
blefve egentligen föredrag:nde för hvar sin buf-
vudafdelnicg, universiteten, elementirläroverken
och folkskolorna; dels ock af öä för ett år isen-
der äfven af Kongl. Maj.t förordnade perso-
ner, utsedde bland ledamöterne i svenska, ve-
tenskaps- eller vitterhets-, historie- och anti-
qvitets-akademien, eller andre män med utmärkt .
itterärt anseende, en bland rikets presterskap li