men hade likväl bland sig en reservant (br prof. Selander, med hvilkea både öfverstitbållaren br baron: Sprengtporten och hr justitieborgmästaren Holm, samt hr grosshandlanden Schartsu förenade sig), som förklarade sig anse en förändrad organisation såväl af sjelfva den permanenta Centralstyrelsen för läroverken, som äfven af den temporärt sammant:ädande Revisionen, vara i hög grad af behofvet pikallad. Märkligast är yttrandet från Rektor och Kollegium vid Westerås lärdomsoch apologistskola. Här tillstyrkes på det amplaste cch med full öppenhet en Centralstyrelse, af Konungen organiserad i hufvudstaden, under ecclesiastikmwinisterns ledning. Hr rektor Westerlund förnyar bär, rörande eforalstyrelsen öfver undervisningsverken i stiften, den ofta upprep:de 2nmärkningen, att det icke är vät betlänkt, att elt så vigtigt embete beror af en enda persons förmåga: at man alldeles icke så föranstaltat, att denna vigtiga makt utöfvas, då en biskop af å!der, sjuklighet eller andra till hans kall hörande vigtiga pligter är förhindrad att handhafva den. Igenom denna brist är eforalmakten t. ex. under riksdagarne nästan allmänneligen overksam. Exempel äro i dylika fall förhatliga, men vi kunna icke undgå att fästa uppmärksamheten vid den högst påfallande omständigheten, att Westerås stift alltifrån 1780-talet, då biskop Benzelstjerna uppnått temligen hög ålder, i nära 60 år haft så åldriga eforer, att de föga förmått bevaka läroverkets bästa. Vare långt ifrån oss alla insinuationer emot den enas eller andras personliga egenskaper, företräden eller brister. Det är med tanken icke på person, utan på sak, icke på någon viss: eforus, utan på de förhållanden, under hvilka detta embete skall utöfvas, som vi här våge öppet förklara, att ingen, ehuru ädel, upplyst och högsinnad han än må vara, är så höjd öfver, så oberoende af omständigheterna, att han fullt förmår afvända alla de olägenheter, som med dessa naturligen och ounrdvikligen äro förknippade. Ått eforus väljes och nämnes af kyrkan och blott med afseende på kyrkan; att han ofta redan vid tillträdet är ålderstigen, ofta utan erfarenhet om skolan ifrån yngre år, hvarigenom ingen garanti finnes, att intressa för och insigt om läroverkets väl befordras till denna plats; att han icke är oberoende af den lärarekorps, hvars enda kontrollör han är; att en del af lärarne, eburu unge och oerfarne de än må vara, bilda en sjelfskrifven pluralitet inom den styrelse, som borde vara dem öfverordnad; att eforerna sjelfve icke hafva någon makt öfver eller jemte sig att stödja sig vid, ingen som tillser att deras makt varder tillbörligen tillämpad, — skulle allt detta kunna afiöpa utan sina stora olägenheter och missbruk? Eller har efotus, detta oaktadt, alltid och allestädes öfver alla lärare utan undanteg, utan anseende till personen förmått utöfva den makt, som lagen stadgar och åsyftar ? 0. 8. V. Bifall till centralstyrelseinrättnin;en gifves äfven af kollegium vid Linköpings och Wadstena skolor, af Lunds konsistorium, samt 2f kollegierna vid Lunds katedralskola och vid Wisby lärdomsoch apologi-tskola. Kollega vid Örebro skola, hr H. Ekendal, yttrade sig i ett enskildt, utförligt utlåtande för bildandet af ett Ministerium, gemensamt öfverseende och styrande alla elementarläroverken i riket. Att kasta allt detta på chefen för ecclesiastikärendena, säger hav, sär mera än denne, äfven utrustad med den största förmåga och bästa vilja, kan åstadkomma. Det går öfver en mans höfva att vara hemmastadd och rätt förtrogen både med kyrkans och skolans angelägenheter. Utom elementarläroverket, skulle det åligga skolministern eller skolministerium, att äfven öfverse, leda och till enhet och sammanhang bringa alla andra grenar af undervisningen och skolväsendet, såsom småbarns-, söndags-, folkoch tilllämpningsskolorna. Den brist på organisk enhet, med hänseende till de särskilda skolarternas naturliga sammanhang, samt ingripande i och betingande af hvarandra, som vidlåder hela svenska skolväsendet, torde genom denna förändring i administrationen kunna afhjelpas. Utom dennes, har man i den omtalade tidskriften flere andres enskilda ,röster för inrättandet af den ifrågavarande Centralstyrelsen samlade och anförde. Siväl en skribent i Iatelligensbladet för 4845 och en annan i Frey för ssmma år, som ock en författsre i Studier, Kritiker och Notiser i Lund af 4843, och slutligen hr öfverstelöjtnanten Hszelius, i sn sitnämnda år ugifna skrift Om Studentexamen samt elementarläroverkens bristers, förorda öppet och oftastarkt en Öfverstyrelse för Läroverken. Sjelfve den för sin konservatism i skolfrågorna bekante rektor Boivie yttrar 4847, i en polemisk skrift mot hr Hezelius, att en sådan (centralstyrelse) tyckes vara af behofvet påkallad,. Chefen för ecclesiastikdepartementet, br statsrådet Silfverstolpe, bar i sitt underdåniga memorial, anfördt i konseljen den 9 sist!. November, föreslagit Kongl. Maj:t pinrättandet af en Centralstyrelse, hvilken, under ordförande af departementschefen, då hans öfriga göromål det tillåte, skulle bestå af dels 3 ständige ledamöter, hvilka af Kongl. M:j:t utnämndes, med fullmakter förseddes, utsågos bland personer, som sjelfve lagt hand vid undervisnizgen och blefve egentligen föredrag:nde för hvar sin bufvudafdelnicg, universiteten, elementirläroverken och folkskolorna; dels ock af öä för ett år isender äfven af Kongl. Maj.t förordnade personer, utsedde bland ledamöterne i svenska, vetenskapseller vitterhets-, historieoch antiqvitets-akademien, eller andre män med utmärkt . itterärt anseende, en bland rikets presterskap li