sien. Nu har den äfven brutit ut i Breslau, li och man fruktsir, att den skall i egenskap afls pest bana sig väg genom hela Tyskland ochi: möjligen genom Europa; ty öfverallt träffarj den en talrik skara fattigbjon, som kan tjenall den förträffligt till fortledningsmedel. Dennalt sjukdom har flera karakteristiska egenheter; den börjar med den häftigaste hufvudvärk ochi! bjernfeber, hvi!ken hastigt öfvergår till raseri;: hvarefter stundom på första dagen, men vanli-l:i gen på den andra eller tredje, följer allmän j: förlamning och döden. Med skyndsam hjelp, bloduttömning, isomslag och sorgfällig skötsel,l har man likväl funnit de angripna kunna tilll större delen räddas; men fyra till sex veckor : fordras likväl innan sjukdomen kan sägas varal öfvervunnen, och den följes af en för densamma egen efterverkan, bestående deri, att del tillfrisknade plågas i tre till sex månaders tidj af en omättlig hunger, som tvingar dem att med vilddjurs glupskhet sluka allt hvad de öfverkomma. Detta tillstånd i Schlesien har väckt ett rop af fasa öfverallt, och man skonar icke vär byråkrati för de häftigaste förebråelser. Sådan är då följden, säger man, af det abscluta tjenstemannaväldet, som vill vara förmyndare för alla, råda för alla, och åt hvars vishet och omtanka man öfverlåtit 46 millioner menniskors väl och vel Upprörande år det ock i sanning, att man från början af Oktober ända till midten af Januari skref fram och tillbska mellan Börlin och Schlesien öfver frågan huruvida man skulle göra något eller icke, under det att de trakter, der de oiycklige försmägtade, äro genom jernväg förenade med Berlin, så att de kunna upprås på 46 timmars färd. Ministern v, Bodelschwing vägrade att med statsmedel understödja Öfra Schlesien på annat vilkor, än att områdets ständer förbundo sig till ersättning af förskotterna. Hvar krets af landet, sade han, tillkommer att sörja för sig sjelf; staten har för sådant inga penningars. Ofver-Schlesiska kretsens ständer påstodo deremot staten här vara skyldig att bispringa, och att ständerna redan förut voro för mycket skuldsatta för att kunna ikläda sig någon ny gäld. Sålunda uteblef bjelpen; regeringen gjorde ingenting; ministerns departement gjorde ingenting; kretsständerna gjorde ingenting; landtråden bönföllo och besvuro, -men då detta förblef utan verkan, så gjorde ej heller de någonting. Och nu, då eJändet fått utveckla sig till en fruktansvärd pest, söker den ena att vältra skulden på den andra; hvar cch en påstir sig bafva uppfyllt sin pligt och ingen vill bära ansvaret för det att olyckan tillåtits komma dit den kommit. Hvilken hemsk bild af vår belägenhet återspeglar sig icke från detta Schlesien, och hvilken målning visar icke Tyskland-öfverhufvud, der 38 faderliga, regeringar gemensamt påstå att deras undersåtare äro de lyckligaste varelser under solen, och att de maktegandes hela sträfvan åsyftar de lydandes försättande på ett allt högre och högre trappsteg af lycksalighet! — Under allt detta utvandra årligen 50 till 60,000 af de förlyekligade undersåtarne från sina fäders hemy och ett och annat tusen svälta ibjäl. Men genom dessa fakta bar vår byråkrati oupphörligt fått stötar, hvilkas spår icke mera kunna utplånas. Den hade förut lyckats omgifva sin förvaltning med en viss glans, och förmått mängden att tro hvad man i allmänhet påstått om den så kallade raticnella absolutismenn, nemligen att den med omtanka och fö: utseende vakar öfver tillfredsställandet af de styrdas kroppsliga: behof, och sålunda afvärjer lusten till nyhetsmakeri och oroligh-ter samt politiska hvälfningar öfverhulfvud. : Numera ser: man med förskräckelse detta bedrägliga skimmer bortjagadt; och ur det töcken, hvarigenom det framlyste, träder sanningen blottad, i trots af allt förmynderskap, all polis och all censur. Man upptäcker att denna byråkrati, som pistods vara mäktig att draga försorg om allt, har derhän vårdslösat samhällets materiella välstånd, att hungersnöd och hungerspest sväfvar hotande öfver millioner trogns, bredvid pratet om den absoluta visdomens förlyckligande verkan, Data är ett nederlag, ett sjunkande .i allmänna omdömet, hvars återverkningar omöjligen kunna uteblifva. Vi äro här öfvertygade att en dylik erfarenhet, i förening med tidens händelser — i Schweiz, Italien, Frankrike — hastigt måste bereda omstörtandet af skrifvareväldet och visa folkens sjelfstyrels? såsom det enda återstående mediet till deras räddning. Beträffande vårt här församlade Ståndsutskotts öfverläggningar om den nya af styrelsen föreslagna strafflagen, så är resultatet, efterdet 6 veckor fortsatta arbetet, någonting fullkomligt obrukbart; och de få sjelfva snart och ofelbart upplefva det rönet, att de tröskat på tomma halmen. Styrelsen bar i detta utskott haft öfvervägeande majoritet, och våra jurister finna tillfölje häraf hvarken oväntadt eller underligt, att den föreslagna lagbokens politiska afdelning innehåller de fruktansvärdaste straff för handlingar, mot hvilken någon motsvarande lagstiftning sannolikt ingenstädes är att återfiana, om ej i Ch:na. Såluada har t. ex. denna majoritet äfven godkänt lagförslagets 405 S, som st:dgar ända ull 2 års arbetsstraff för den, hvilken smädar eller förtalar det korgl. hu:ets -framlidaa medlemmar, utsn att någon närmare besämning förekommer öfver hvad som bör förstås med smädelser eller förtal i detta fall; hvilken bestämmelse alltså är öfverlåten åt den af regeringen tillsatte och på dess nåd till vidare befordran beroende domarens pröfning. Förjälves anmärkte den fåtaliga oppositionen, att med denna all sjelfständig häfdteckning vore landsförvist ur Preussen; hvad förmådde