ac. JHCND nagra sersKlUlda Klasspartler, kjarajga att rusa till hvarandras förstöring och proskription, hvilket egentligt är det hotande för eit samhälle, finnas icke, och behöfva således icke heller fruktas. —— AV — Det är en lika märkvärdig som tillfredsställande iakttagelse, att midt ibland den brytning af alla gamla politiska traditioner, som karaktiserar den närvarande tidpunkten, råder en, såsom det synes, nära nog gemensam öfvertygelse, att det europeiska samfundets stora kallelse är att upprätthålla freden och åstadkomma alla nationers medverkan till fullföljande af förbättringar af utvecklingens och civilisationens stora verk. Tidningen La Pressen för d. 9 dennes innehåller i detta bänseende en kort artikel, som förtjenar återgifvas. Företagandet af offentliga arbeten, säger den, bar qväft det sista fröet till europsiskt krig, och i följd deraf, då hvarje nations resurser åra begränsade, så måste äfven deras utgifter inskränskes. ÅA alla sidor är det klokt att icke under fred behålla en större vapenstyrka än som behöfves, samt att afväpna för fredens skull. Det beundransvärda initiativet häruti kommer att tagas af de Lamartine. Må han högljudt och genom hvarje medel offentligheten eger yrka på nödvändigheten af en europeisk kongress, sammankallad att taga i betraktande tidens stora, sociala och ekonomiska frågor, bland hvilka i främsta rummet skola ställas allmänra arbetens utveckling, förbättring sf de arbetande klassernas vilkor, förminskning af beskattningen, 0. s. v.. Må han yrka härpå, och hans röst skall öfvarallt väcka et: echo af sympati, till dess regeringaraa lyssna dertill. 1 Preussen, i Köln har man hört ropet: icke mera stående armåers; och detta rop måste icke förloras i luften; det måste höras till de fyra hörnen af Europa. En efter hand skeende reduktion af landtwörsvarsstyrkan i alla länder; flottornas reduktion och bildandet af en gemensam flotta, ämnad att undertrycka sjöröfverier; sådan är den tanka, som bör utgöra den franska republikens mål. Antingen omedelbart afväpnande, eller en förskräcklig krigslåga, detta är det alternativ, hvari Europa befinner sig. Det är omöjligt att dölja denna omständighet för sig: ögonblicket har nu kommit att lemna diplomatiens gamla stråt; tryggheten och ordningen på alla kanter bero på detta vilkor. — Parisiska tidningen Le National, innehåller en intressant jemförelse emellan embetsmännens löner för serskilda titlar under åren 48314 och 4848, hvaraf man kan se det oerhörda slöseri med statsmedel, som uppstår genom en representation, sammansatt endast af de förmögnaste. Den upptager för år 41834 201,421,209 franes, och för i år 264 807,986, således en tillökning af mer än 63 millioner. Denna tillökning belöper sig särskildt, i runda tal räknadt, på justitieväsendet till 7 millioner; utrikesdepartementet till 2 millioner; inrikesdepartementet 9 millioner, hvaraf dock en stor del tillkommit genom öfverflyttning från handeln och allmänna arbeten, som i stället blifvit minskadt; inom krigsdepsrtementet 24 millioner; sjöoch kolonialdepartementet 9 millioner; finansdepartementet 44 millioner, 0. s. V. Tidningen La Pressen innebåller flera betraktelser i anledning häraf och föreslår helt radikalt, att draga in hela diplomatiska korpsen; inga ambassadörer merx, säger den; ninga plenipotentiärer; inga chargs daffairer; inga ambassadsekreterare; Frankrike behöfver icke annat än konsuler ati beskydda sina nationella intressen, sin industri och sina undersåtare; deremot behöfver det alla sina resurser för att frälsa sin kredit, hvilken blifvit så svårt undergräfd under den föregående tiden. Vi hafva, säger den, tio ambasssdörer, som kosta en och en half million; 21 plenipotentiärer, som kosta öfver en million; och 33 ambassadseireterare, som betalas med 323,000 frznes — och till hvad nytta tjenar allt detta? Rikt till ingenting annat än att uppväcka svårigheter, rivaliteter och missförstånd. Tag birt allt detta med sina appendix, och vi bafva en årlig besparing af 3 millioner francs.