ac. JHCND nagra sersKlUlda Klasspartler, kjarajga
att rusa till hvarandras förstöring och proskrip-
tion, hvilket egentligt är det hotande för eit
samhälle, finnas icke, och behöfva således icke
heller fruktas.
—— AV
— Det är en lika märkvärdig som tillfreds-
ställande iakttagelse, att midt ibland den bryt-
ning af alla gamla politiska traditioner, som
karaktiserar den närvarande tidpunkten, råder
en, såsom det synes, nära nog gemensam öf-
vertygelse, att det europeiska samfundets stora
kallelse är att upprätthålla freden och åstad-
komma alla nationers medverkan till fullföl-
jande af förbättringar af utvecklingens och ci-
vilisationens stora verk. Tidningen La Pressen
för d. 9 dennes innehåller i detta bänseende en
kort artikel, som förtjenar återgifvas. Före-
tagandet af offentliga arbeten, säger den, bar
qväft det sista fröet till europsiskt krig, och i
följd deraf, då hvarje nations resurser åra be-
gränsade, så måste äfven deras utgifter inskrän-
skes. ÅA alla sidor är det klokt att icke un-
der fred behålla en större vapenstyrka än som
behöfves, samt att afväpna för fredens skull.
Det beundransvärda initiativet häruti kommer
att tagas af de Lamartine. Må han högljudt
och genom hvarje medel offentligheten eger
yrka på nödvändigheten af en europeisk kon-
gress, sammankallad att taga i betraktande ti-
dens stora, sociala och ekonomiska frågor, bland
hvilka i främsta rummet skola ställas allmänra
arbetens utveckling, förbättring sf de arbetan-
de klassernas vilkor, förminskning af beskatt-
ningen, 0. s. v.. Må han yrka härpå, och hans
röst skall öfvarallt väcka et: echo af sympati,
till dess regeringaraa lyssna dertill. 1 Preus-
sen, i Köln har man hört ropet: icke mera
stående armåers; och detta rop måste icke för-
loras i luften; det måste höras till de fyra
hörnen af Europa. En efter hand skeende re-
duktion af landtwörsvarsstyrkan i alla länder;
flottornas reduktion och bildandet af en ge-
mensam flotta, ämnad att undertrycka sjöröf-
verier; sådan är den tanka, som bör utgöra den
franska republikens mål. Antingen omedelbart
afväpnande, eller en förskräcklig krigslåga, detta
är det alternativ, hvari Europa befinner sig.
Det är omöjligt att dölja denna omständighet
för sig: ögonblicket har nu kommit att lemna
diplomatiens gamla stråt; tryggheten och ord-
ningen på alla kanter bero på detta vilkor.
— Parisiska tidningen Le National, inne-
håller en intressant jemförelse emellan embets-
männens löner för serskilda titlar under åren
48314 och 4848, hvaraf man kan se det oer-
hörda slöseri med statsmedel, som uppstår ge-
nom en representation, sammansatt endast af
de förmögnaste. Den upptager för år 41834
201,421,209 franes, och för i år 264 807,986,
således en tillökning af mer än 63 millioner.
Denna tillökning belöper sig särskildt, i runda
tal räknadt, på justitieväsendet till 7 millioner;
utrikesdepartementet till 2 millioner; inrikesde-
partementet 9 millioner, hvaraf dock en stor
del tillkommit genom öfverflyttning från han-
deln och allmänna arbeten, som i stället blifvit
minskadt; inom krigsdepsrtementet 24 millio-
ner; sjö- och kolonialdepartementet 9 millio-
ner; finansdepartementet 44 millioner, 0. s. V.
Tidningen La Pressen innebåller flera be-
traktelser i anledning häraf och föreslår helt
radikalt, att draga in hela diplomatiska korp-
sen; inga ambassadörer merx, säger den; ninga
plenipotentiärer; inga chargs daffairer; inga
ambassadsekreterare; Frankrike behöfver icke
annat än konsuler ati beskydda sina nationella
intressen, sin industri och sina undersåtare;
deremot behöfver det alla sina resurser för att
frälsa sin kredit, hvilken blifvit så svårt un-
dergräfd under den föregående tiden. Vi hafva,
säger den, tio ambasssdörer, som kosta en och
en half million; 21 plenipotentiärer, som kosta
öfver en million; och 33 ambassadseireterare,
som betalas med 323,000 frznes — och till
hvad nytta tjenar allt detta? Rikt till ingen-
ting annat än att uppväcka svårigheter, rivali-
teter och missförstånd. Tag birt allt detta
med sina appendix, och vi bafva en årlig be-
sparing af 3 millioner francs.