i det mystiska och förbjudna. Min får slutligen äfven komma ibåg, att för närvarande icke mera finnes i Frankrike, såsom under den gamla revolutionen, något hat, afund eller splittring mellan klasserna, något skrik emot presterskapet eller förmögenheten; och det är i synnerhet genom det sätt, på hvilket folket under den sista revolutionen yttrat sin respekt för eganderätten, som det gifvit ett så vackert prof på sin politiska bildningsgrad. Allt detta hindrar icke att i nationalförsamlingen skola finnas häftigt debatterande partier, af hvilka det ena önskar att öka, det andra att minska styrelsemaktens attributioner och centraliserande. Men nigra serskilda klasspartier, färdiga att rusa till hvarandras förstöring och proskription, hvilket egentligt är det hotande för eit samhälle, finnas icke, och behöfva således icke heller fruktas.