i det mystiska och förbjudna. Min får slut-
ligen äfven komma ibåg, att för närvarande
icke mera finnes i Frankrike, såsom under den
gamla revolutionen, något hat, afund eller splitt-
ring mellan klasserna, något skrik emot pre-
sterskapet eller förmögenheten; och det är i
synnerhet genom det sätt, på hvilket folket un-
der den sista revolutionen yttrat sin respekt
för eganderätten, som det gifvit ett så vac-
kert prof på sin politiska bildningsgrad. Allt
detta hindrar icke att i nationalförsamlingen
skola finnas häftigt debatterande partier, af hvilka
det ena önskar att öka, det andra att minska
styrelsemaktens attributioner och centraliseran-
de. Men nigra serskilda klasspartier, färdiga
att rusa till hvarandras förstöring och proskrip-
tion, hvilket egentligt är det hotande för eit
samhälle, finnas icke, och behöfva således icke
heller fruktas.