8 0 AA
(Dagbl.)
— I anledning af yttrardet i Aftonbladet,
istl. lördag, att den hr Michaelsson, som skulle
hållit tal vid en del handtverksmästares och
sesällers samling å börsen sistl. thorsdag skulle
vara jude, har redaktionens uppmärksamhet blif-
vit fästad derpå, att detta är ett misstag. Hr
M. är christen.
REFORMMIDDAGEN.
Den förut omnämnda middag, ej egentligen
eller uteslutande af, men väl för orepresente-
rade, hölls i lördags hos hr de la Croix vid
Brunkeberg. Den bevistades af ungefår 400
ersoner, af körsens ledamöter och andra hand-
ande, embe!ts- och tjenstemän, vetenskapens-
män och läkare m. m. Sedan ordföranden, hr
bokhandlaren Bagge efter ett lämpligt tal pro-
ponerat skålen för H. M. Konungen, hvilken
iracks med lifligt och starkt uttryckt hyllning
uf det höga föremålet, föreslog hr d:r Wet-
.erbergh följande skål för representationsrefor-
nen, hvilken tömdes med lika stor enthusiasm.
Mine Herrar!
Man har gifvit mig uppdraget att föreslå en skål
för en på lagenlig väg förändrad representation;
denna skål står i det närmaste samband med den
förra.
Det är vanskligt att bygga samhällets bestånd på
ideen om splittring, och hvad är det väl annat, när
sam hället består af tvenne statsmakter, hvilkas sam-
verkan skulle bero derpå att de ömsesidigt skulle
misstro och bekämpa hvarandras anspråk och försöka
att inkräkta hvarandras rättigheter. Det finnes
dock ej mera än en statsmakt; Bvarken i theorien
eller verkligheten får den splittras, och det är konun-
gens och folkets gemensamma, ty begge måste ega
samma mål, samma ära och lycka.
Men då en nation icke är i tillfälle att öppet och
klart, genom sina ombud, inför sin konung, uttala
sin mening, och med opinionens kraft gifva den
vigt, (detta må då ske genom en envåldsmakt, som
ej vill höra den, eller derigenom att icke nationen,
utan endast vissa klasser deraf ega representations-
rätt,) så uppstår osäkerhet å begge sidor, det blir
verkligen tvenne statsmakter, som, om de ej förstå
hvarandra, måste arbeta i olika riktningar, men som
i samma ögonblick de fatta hvarandras betydelse
måste sträfva att förena sig till en.
Så är förhållandet hos oss; vår representation är
icke nu, som förr, ett uttryck af hvad som lefver
och rör sig i nationens bjerta; erfarenheten har ka-
stat mången tanke derin, som fordom ej fanns der;
tiden har gått framåt, barnet har vuxit ur den
gamla klädningen. Der representeras således ännu
endast klasser, äfven sedan dessa vuxit samman till
en nation, som icke har ståndsintre:sen, utan ett
gemensamt, stort och heligt, — hela samhällske-
Av ua
- PM AM ment I 4 MM MD - KR —-
djan tillhörigt intresse, på hvilket så väl den mäk-l.
tiges som den armes lycka hänger; båda äro lika
heliga och lika i behof att bevakas. Vår nuvarandel
representation med sina ståndsindelningar, sitt ar-
bete på fyra kamrar och sina tunga former, mot-
svarar således ej hvad nationen eger rätt att, såsom
sådan, fordra, och missförhållandet växer i samma
mån som partierne vinna full styrka, då represen-
tationen sluter sig i tvenne kohorter, som segra hvar
sin gång, men der det nationella intresset förlorar
på hvarje seger.
Man har, det oaktadt, ofta yrkat, att en genom-
gripande förändring i vår representation Vore obe-
höflig, att hvarje rubbning af vissa privilegier, hvarje
verkligt lösgörande af de sammanrostade formerna
vore farlig, och det är derföre nationens bildade
majoritet måste öppet och ärligt, som det höfves
svenske män, — utan bitterhet och utan mennisko-
fruktan, som det höfves kristne — uttala sin me-
ning och, genom opinionens makt, gifva kraft åt
vår konungs och hvarje sann fosterlandsväns bemö-
dande för en, på laglig väg genomförd, reform. Det
finnes ännu några som vilja hindra framåtskridan-
det; men jag tror, att när, såsom nu, konungen och
nationens majoritet med kraft och ihärdig vilja be-
slutat en reform, skola ej dessa längre sträfva emot,
eller fortsätta den redan alltför långa striden. Lå-
tom oss hoppas att fruktan, som ofta i detta fall
gör mera än både det enskilda och klassintresset,
skall försvinna, då det blir klart för hvar man, att
reformen vill framgå, ej i inkräktningens och ha-
tets, utan i rättvisans och kärlekens anda,som också
är kraftens. — Fosterlandskänslan, bildningen, dug-
ligheten, idogheten och kraften, skola och måste
alltid förblifva represer.terade, ty det är för att ut-
veckla allt detta, nationen vill verka och lefva —
det är för sitt sjelfbestånd den måste framåt.
Här är ej tillfället att ingå i någon granskning af
hvad som är det principenliga eller det som är möj-
ligt för närvarande; men jag föreslår en skål för en
reform, byggd på erkännandet af den medborgerliga
rätten; det är för det ärliga, trofasta ordet som ut-
talas af en nation som älskar freden, utvecklingen
och framåtskridandet, för ett slut på tvedrägt och
missförstånd; jag tror att en hvar medborgare före-
nar sig med oss härom.
Det är derföre jag föreslår en skål för en, på
den medborgerliga rätten, och icke på stånds-
och klassintresset, byggd, reform af vår represen-
tation — en reform, utgående från en enda, sann
och klart uppfaltad princip, och genomförd på
laglig väg!
Ordningen kom nun till åtskillige talare, som an-
mält sig, och hvilka på ett lyckligt sätt tolkade
flere af festens vigtiga föremål; bland dem hör-
des förre talmannen Anders Erikson föreslå en
skål för pemigheten. Hr d:r Thomander yttrade:
Man har äfven här uttalat just icke de fördel-
aktigaste tankar om stånden. Imedlertid lär i hela
detta sällskap jag vära den ende, som redan genom
min drägt påminner derom att jag tillhör ett stånd.
Det stånd jag tillhör, är således här ganska illa re-
presenteradt (nej, nej!) Får jag ge en tydning åt
det svar här möter mig, så måste jag väl justera
mig och i stället påstå att mitt stånd är här gan-
ska väl representeradt (ja, ja, nej!) Det får således
väl-stanna dervid att mitt stånd är här någorlunda
väl representeradt, nemligen så väl som detta säll-
AR RR