8 0 AA (Dagbl.) — I anledning af yttrardet i Aftonbladet, istl. lördag, att den hr Michaelsson, som skulle hållit tal vid en del handtverksmästares och sesällers samling å börsen sistl. thorsdag skulle vara jude, har redaktionens uppmärksamhet blifvit fästad derpå, att detta är ett misstag. Hr M. är christen. REFORMMIDDAGEN. Den förut omnämnda middag, ej egentligen eller uteslutande af, men väl för orepresenterade, hölls i lördags hos hr de la Croix vid Brunkeberg. Den bevistades af ungefår 400 ersoner, af körsens ledamöter och andra handande, embe!tsoch tjenstemän, vetenskapensmän och läkare m. m. Sedan ordföranden, hr bokhandlaren Bagge efter ett lämpligt tal proponerat skålen för H. M. Konungen, hvilken iracks med lifligt och starkt uttryckt hyllning uf det höga föremålet, föreslog hr d:r Wet.erbergh följande skål för representationsrefornen, hvilken tömdes med lika stor enthusiasm. Mine Herrar! Man har gifvit mig uppdraget att föreslå en skål för en på lagenlig väg förändrad representation; denna skål står i det närmaste samband med den förra. Det är vanskligt att bygga samhällets bestånd på ideen om splittring, och hvad är det väl annat, när sam hället består af tvenne statsmakter, hvilkas samverkan skulle bero derpå att de ömsesidigt skulle misstro och bekämpa hvarandras anspråk och försöka att inkräkta hvarandras rättigheter. Det finnes dock ej mera än en statsmakt; Bvarken i theorien eller verkligheten får den splittras, och det är konungens och folkets gemensamma, ty begge måste ega samma mål, samma ära och lycka. Men då en nation icke är i tillfälle att öppet och klart, genom sina ombud, inför sin konung, uttala sin mening, och med opinionens kraft gifva den vigt, (detta må då ske genom en envåldsmakt, som ej vill höra den, eller derigenom att icke nationen, utan endast vissa klasser deraf ega representationsrätt,) så uppstår osäkerhet å begge sidor, det blir verkligen tvenne statsmakter, som, om de ej förstå hvarandra, måste arbeta i olika riktningar, men som i samma ögonblick de fatta hvarandras betydelse måste sträfva att förena sig till en. Så är förhållandet hos oss; vår representation är icke nu, som förr, ett uttryck af hvad som lefver och rör sig i nationens bjerta; erfarenheten har kastat mången tanke derin, som fordom ej fanns der; tiden har gått framåt, barnet har vuxit ur den gamla klädningen. Der representeras således ännu endast klasser, äfven sedan dessa vuxit samman till en nation, som icke har ståndsintre:sen, utan ett gemensamt, stort och heligt, — hela samhällskeAv ua PM AM ment I 4 MM MD KR —djan tillhörigt intresse, på hvilket så väl den mäk-l. tiges som den armes lycka hänger; båda äro lika heliga och lika i behof att bevakas. Vår nuvarandel representation med sina ståndsindelningar, sitt arbete på fyra kamrar och sina tunga former, motsvarar således ej hvad nationen eger rätt att, såsom sådan, fordra, och missförhållandet växer i samma mån som partierne vinna full styrka, då representationen sluter sig i tvenne kohorter, som segra hvar sin gång, men der det nationella intresset förlorar på hvarje seger. Man har, det oaktadt, ofta yrkat, att en genomgripande förändring i vår representation Vore obehöflig, att hvarje rubbning af vissa privilegier, hvarje verkligt lösgörande af de sammanrostade formerna vore farlig, och det är derföre nationens bildade majoritet måste öppet och ärligt, som det höfves svenske män, — utan bitterhet och utan menniskofruktan, som det höfves kristne — uttala sin mening och, genom opinionens makt, gifva kraft åt vår konungs och hvarje sann fosterlandsväns bemödande för en, på laglig väg genomförd, reform. Det finnes ännu några som vilja hindra framåtskridandet; men jag tror, att när, såsom nu, konungen och nationens majoritet med kraft och ihärdig vilja beslutat en reform, skola ej dessa längre sträfva emot, eller fortsätta den redan alltför långa striden. Låtom oss hoppas att fruktan, som ofta i detta fall gör mera än både det enskilda och klassintresset, skall försvinna, då det blir klart för hvar man, att reformen vill framgå, ej i inkräktningens och hatets, utan i rättvisans och kärlekens anda,som också är kraftens. — Fosterlandskänslan, bildningen, dugligheten, idogheten och kraften, skola och måste alltid förblifva represer.terade, ty det är för att utveckla allt detta, nationen vill verka och lefva — det är för sitt sjelfbestånd den måste framåt. Här är ej tillfället att ingå i någon granskning af hvad som är det principenliga eller det som är möjligt för närvarande; men jag föreslår en skål för en reform, byggd på erkännandet af den medborgerliga rätten; det är för det ärliga, trofasta ordet som uttalas af en nation som älskar freden, utvecklingen och framåtskridandet, för ett slut på tvedrägt och missförstånd; jag tror att en hvar medborgare förenar sig med oss härom. Det är derföre jag föreslår en skål för en, på den medborgerliga rätten, och icke på ståndsoch klassintresset, byggd, reform af vår representation — en reform, utgående från en enda, sann och klart uppfaltad princip, och genomförd på laglig väg! Ordningen kom nun till åtskillige talare, som anmält sig, och hvilka på ett lyckligt sätt tolkade flere af festens vigtiga föremål; bland dem hördes förre talmannen Anders Erikson föreslå en skål för pemigheten. Hr d:r Thomander yttrade: Man har äfven här uttalat just icke de fördelaktigaste tankar om stånden. Imedlertid lär i hela detta sällskap jag vära den ende, som redan genom min drägt påminner derom att jag tillhör ett stånd. Det stånd jag tillhör, är således här ganska illa representeradt (nej, nej!) Får jag ge en tydning åt det svar här möter mig, så måste jag väl justera mig och i stället påstå att mitt stånd är här ganska väl representeradt (ja, ja, nej!) Det får således väl-stanna dervid att mitt stånd är här någorlunda väl representeradt, nemligen så väl som detta sällAR RR