ATled 1ILIESTETAR a LUTUdad LYISLIL,y VI HU MM4lLC CUBY
ned mod och fasthet beträda den populära väg,
som 4848 års revolution öppnat åt oss.n
Ena depuration af kattunstryckeri-arhetarne e-
mottozs äfven af provisoriska regeringen cch
afgaf en adress, hvarutur vi bemte följands:
,Medborgare! J ären folkets fäder! Vi äro
edra barn; vi utgöre nu blott en enda familj,
som bör bistå hvarandra inbördes. Aven vi
vilje insätta en s!en i den byggnad, som j gån
att uppföra; vi komma för att erbjuda en in-
samling till unders:öd för de blesserade och för
de familjer, som begråta offren under den 22,
23 och 24 Februari. :
Tryckeri-arbetarne hafva aldrig stålt efter, då
det gällt att återeröfra friheten. Vi hafva icke
afvaktat de ärorika Fehruari-dagarne för att å-
stadkomma en hvälfning inom vårt stånd, oak-
tadt alla de hinder och vanskligheter, som den
au omstörtade regeringen lade i den väg, bvil-
ken himmeln och vira pligter för oss utstakat.
Vi hafve jagat bort de män, som voro ovärdi-
ge alt styra oss i våra fabriker; det är ej län-
gesedan vi voro på bråchen för att eröfra fri-
heten eller finna döden; och att vi nu fianas
qvar i verlden, det hafve vi att tacka solda-
terna, som voro lifvade liksom vi af den fo-
sterlandsinde, hvilken utmärker hvarje frans-
man, som vill republiken utan våld, vill akt-
ning för äganderätten, vill industriens framsteg
och bildningen, vill friheten och ordningen och
ordningen i friheten, samt vill de arbetande
kl:ssernas välgång, dessa industriens skansgräf-
vare, som utgöra Frankrikes ära vid sidan af
dess käcka armå.
Vi hafva icke velat inställa våra arbeten, för
att begära en minskning i arbetstiden, och vi
bafve häri handl:t i samhöllets, handelns och
republikens interesse; vi hafva förbehbållit oss
ati blott sedermera få göra vårt yrkande gäl-:
lande. Vi antage med erkänsla bestämmelsen
om tio timmars arbete på dagen, af eder men-
skokärlek och rättskänsla.
Men det är icke arbetet, som nedtrycker oss;
det är bristen på arbetstillfälle. Vart arbete
borttages af machinerna, som man hvarken vill
1
eller bör förstöra, ty om msn förstörde dem,!
hvad skulle Frankrike då göra med sin vackra
industri, som underbåller en stor del af dess
befolkning? Det skulle icke då kunna täfla med
utlänningen, utan skulle finna sig alldeles ute-
stängd!. Imedlertid är det machinerna, som be-
taga oss arbete.
Under dessa betänkliga förhållanden anförtro
vi 0:s helt och hållet på eder vishet. Vi haf-
ve förtroende till eder, och vi vete, att j an-
vänden eder klokhet för att genom -folkets re-
presentanter betrygga vårt -väl medelst arbete
och en billig arbetslön.s
(Härefter lemnas en beskrifaing på tillståndet
i största delen af franska fabriksstäderna, vitt-
nande om arbetarnes svårighet att fiana syssel-
sättning 0. s. v.)
Slutligen säges:
Vi vilja således icke villa oro; icke förstö-
ra; men vi önske att regeringen må tänka på
medel att befordra utförseln, att fiona afsätt-
ning för vår olyckliga industri. — — — Vi
bedje eder mottaga försäkran om vår högakt-
ning och våra broderliga helsningar; vi svärje,
ett stödja och värna den republikanska rege-
ringen. Lefve Republiken!
Hr Cremieux svarade:
,Mine medborgare och bröder!
nm pA CO
— -— I Am mm mm - mm (ÅA oo om - - CL -
Huru skall jag väl besvara en adress, som
uttrycker så minga rena känslor och en så
upphöjd folkkarakter? Ja, j hafven lidit myc-)
ket och skolen måhända ännu nödgas lida; men
varen förvissade, att vi skulle vara utan bjer-
tan, att vi vore ovärdige att vara edra bröder,
om vi icke med alla krafter arbetade på att
förbättra edert framtida väl, och att göra detta
värdigt denna befolkning, hvars hjerta är så ä-
delt och hvars mod är så oöfvervinneligt.
Ja, j hafven rätt; j voren i farans stund vid
barrikaderna och dagen derefter vid edert ar-
bete: det är ett härligt exempel; det är blott
vårt franska folk, som på en gång är mäktigt
af denna stora hängifvenhet till fribeten och
denna besinning i handling. Aldrig missbruka-
den j segern! J hafven tillkämpat den och
lemnat den åt oss, sägande: gån nu att ordna
friheten !a
Ända hittills, huru har man ej föraktat dett:
folk, som visar så mycken kraft och dygd! Men
varen förvissade derom, mina vänner, v!, som
edra bifallsrop för en liten tid sällt framför
styrelsen af vår älskade republik (bravo! bravo!
ja, ja! lefve republiken! lefve den provisoriska
regeringen!) vi skola använda dessa dagar, om
Gud förunnar oss det, att befordra och befästa
den ställning j förtjenen. En kommitte syssel-
sätter sig med att förbittra er belägenhet. J
skolen uti oss finna edra tillgifna vänner.
Dessutom är en arbetare, Albert, en med-
lem jiblend css; det är han, som der, jemtel
mig, försäkrar eder o2, att vi alla skola ihåg-
komma hvad eder tillgifvenhet för fosterlandet
förijenar. Låten mig cerför säg2, med hvilken
rörelse jag emottager eder gåfva. Det är ett
högtidligt off-r, samladt af de styfrar, som J
med eder anletes svett förtjenen. J anslån den
till våra blesserade bröder. WVeten j hvad dessa
sårade bjeltar svara oss, då vi tala till dem
tröstens ord och lofva dem understöd: Låt
v.ran, säga de åt oss, pallt bvad oss rörer; tän-
ken blott på republiken! J sen, j veten, att
deras känslor äro värdiga edr:. Hvilket folk vårt
folk är! Lefve republike il
(Alla svara härpå med ropet: lefve republi-
ken!)
Provisoriska regeringen har emottagit en de-
putation af engelska chartisternas central-kom-
mitte, som hade uppdraget att öfverlemna åt
benne en adre s, antagen 1 ett talrikt möte i
ILondon. Denna adress innehåller uttrycket af
de engelska patrioternas högsta beundran för
franska folkets mod och storsinthet. Den slutar
med följande ord: