ATled 1ILIESTETAR a LUTUdad LYISLIL,y VI HU MM4lLC CUBY ned mod och fasthet beträda den populära väg, som 4848 års revolution öppnat åt oss.n Ena depuration af kattunstryckeri-arhetarne emottozs äfven af provisoriska regeringen cch afgaf en adress, hvarutur vi bemte följands: ,Medborgare! J ären folkets fäder! Vi äro edra barn; vi utgöre nu blott en enda familj, som bör bistå hvarandra inbördes. Aven vi vilje insätta en s!en i den byggnad, som j gån att uppföra; vi komma för att erbjuda en insamling till unders:öd för de blesserade och för de familjer, som begråta offren under den 22, 23 och 24 Februari. : Tryckeri-arbetarne hafva aldrig stålt efter, då det gällt att återeröfra friheten. Vi hafva icke afvaktat de ärorika Fehruari-dagarne för att åstadkomma en hvälfning inom vårt stånd, oaktadt alla de hinder och vanskligheter, som den au omstörtade regeringen lade i den väg, bvilken himmeln och vira pligter för oss utstakat. Vi hafve jagat bort de män, som voro ovärdige alt styra oss i våra fabriker; det är ej längesedan vi voro på bråchen för att eröfra friheten eller finna döden; och att vi nu fianas qvar i verlden, det hafve vi att tacka soldaterna, som voro lifvade liksom vi af den fosterlandsinde, hvilken utmärker hvarje fransman, som vill republiken utan våld, vill aktning för äganderätten, vill industriens framsteg och bildningen, vill friheten och ordningen och ordningen i friheten, samt vill de arbetande kl:ssernas välgång, dessa industriens skansgräfvare, som utgöra Frankrikes ära vid sidan af dess käcka armå. Vi hafva icke velat inställa våra arbeten, för att begära en minskning i arbetstiden, och vi bafve häri handl:t i samhöllets, handelns och republikens interesse; vi hafva förbehbållit oss ati blott sedermera få göra vårt yrkande gäl-: lande. Vi antage med erkänsla bestämmelsen om tio timmars arbete på dagen, af eder menskokärlek och rättskänsla. Men det är icke arbetet, som nedtrycker oss; det är bristen på arbetstillfälle. Vart arbete borttages af machinerna, som man hvarken vill 1 eller bör förstöra, ty om msn förstörde dem,! hvad skulle Frankrike då göra med sin vackra industri, som underbåller en stor del af dess befolkning? Det skulle icke då kunna täfla med utlänningen, utan skulle finna sig alldeles utestängd!. Imedlertid är det machinerna, som betaga oss arbete. Under dessa betänkliga förhållanden anförtro vi 0:s helt och hållet på eder vishet. Vi hafve förtroende till eder, och vi vete, att j använden eder klokhet för att genom -folkets representanter betrygga vårt -väl medelst arbete och en billig arbetslön.s (Härefter lemnas en beskrifaing på tillståndet i största delen af franska fabriksstäderna, vittnande om arbetarnes svårighet att fiana sysselsättning 0. s. v.) Slutligen säges: Vi vilja således icke villa oro; icke förstöra; men vi önske att regeringen må tänka på medel att befordra utförseln, att fiona afsättning för vår olyckliga industri. — — — Vi bedje eder mottaga försäkran om vår högaktning och våra broderliga helsningar; vi svärje, ett stödja och värna den republikanska regeringen. Lefve Republiken! Hr Cremieux svarade: ,Mine medborgare och bröder! nm pA CO — -— I Am mm mm mm (ÅA oo om CL Huru skall jag väl besvara en adress, som uttrycker så minga rena känslor och en så upphöjd folkkarakter? Ja, j hafven lidit myc-) ket och skolen måhända ännu nödgas lida; men varen förvissade, att vi skulle vara utan bjertan, att vi vore ovärdige att vara edra bröder, om vi icke med alla krafter arbetade på att förbättra edert framtida väl, och att göra detta värdigt denna befolkning, hvars hjerta är så ädelt och hvars mod är så oöfvervinneligt. Ja, j hafven rätt; j voren i farans stund vid barrikaderna och dagen derefter vid edert arbete: det är ett härligt exempel; det är blott vårt franska folk, som på en gång är mäktigt af denna stora hängifvenhet till fribeten och denna besinning i handling. Aldrig missbrukaden j segern! J hafven tillkämpat den och lemnat den åt oss, sägande: gån nu att ordna friheten !a Ända hittills, huru har man ej föraktat dett: folk, som visar så mycken kraft och dygd! Men varen förvissade derom, mina vänner, v!, som edra bifallsrop för en liten tid sällt framför styrelsen af vår älskade republik (bravo! bravo! ja, ja! lefve republiken! lefve den provisoriska regeringen!) vi skola använda dessa dagar, om Gud förunnar oss det, att befordra och befästa den ställning j förtjenen. En kommitte sysselsätter sig med att förbittra er belägenhet. J skolen uti oss finna edra tillgifna vänner. Dessutom är en arbetare, Albert, en medlem jiblend css; det är han, som der, jemtel mig, försäkrar eder o2, att vi alla skola ihågkomma hvad eder tillgifvenhet för fosterlandet förijenar. Låten mig cerför säg2, med hvilken rörelse jag emottager eder gåfva. Det är ett högtidligt off-r, samladt af de styfrar, som J med eder anletes svett förtjenen. J anslån den till våra blesserade bröder. WVeten j hvad dessa sårade bjeltar svara oss, då vi tala till dem tröstens ord och lofva dem understöd: Låt v.ran, säga de åt oss, pallt bvad oss rörer; tänken blott på republiken! J sen, j veten, att deras känslor äro värdiga edr:. Hvilket folk vårt folk är! Lefve republike il (Alla svara härpå med ropet: lefve republiken!) Provisoriska regeringen har emottagit en deputation af engelska chartisternas central-kommitte, som hade uppdraget att öfverlemna åt benne en adre s, antagen 1 ett talrikt möte i ILondon. Denna adress innehåller uttrycket af de engelska patrioternas högsta beundran för franska folkets mod och storsinthet. Den slutar med följande ord: