betäcker era pannor Det var en lång, mager, dödsblek man, med hvit paletå och ett långt gevär med bajsnett i handen. Han pekade med bajonetten åt vägen, som tåget borde taga, och sade icke ett ord. Efier hans trupp kom åter nationalgardet; så nya folkhopar, anförda af soldater, sprutlangare, elegant folk med hvita handskar, gatpojkar med techakåer af municipalgardister, men nästan alla beväpnada med gevär, resten med sablar, pistoler, ganska få med pikar, men en del med stora jernstörar, som hade begagnats att resa barrikaderna om natten. Tåget gick utan särdeles larm, såsom folk, hvilka hafva något allvarsamt göromål; endast några trummor gaf det hela litet lif, till dess Lagrange uppstämde Marsaillaisen, som, sjungen sf 20,000 menniskor, hvilka gingo till en strid på lif och död, hade en förskräckligt impoaeranda verkan. På min fråga hvart de gingo, svarade en sf dem: Vi gå till Tuilerierne, för att få slut på saken. Jag hade hvarken tid eller lust att följa dem; jag hade sstt Karusellplatsen och Tuilerierna besättas och visste, att, om linieregementerna kommo i strid med dem, skulle mördandet bli förskräckligt. — Jag gick alltså vidare upp på boulevarden. Här fanns ingen barrikad, men alla träden voro afbuggna och kastade midt på gatan, grefve Rambuteaus pelare (Vespasiennes) voro kullkastade, glasbitar i en ofantlig mängd betäckte ingåvgarne till alla de gator, som häromkring voro förträffligt barrikaderade; nu voro de likväl öfvergifna af sina försvarare, som hade börjat offensiven. Jag kröp in i rue Lafitte och mötte i rue de la Victoire en af mina bästa vänner, som haie varit raycket orolig för mig, då han sjelf var ganska nära gevärselden och visste, att jag var på samma sida af boulevsrden. Då jag gick vidsre, hörde jag en förskräcklig gevärseld, och strax derefter mötte jag folk med ansigten svärtade af krut, hvilka berättade, att Tuilsrierna blifvit tagna och att Ludvig Filip flytt, sedan han abdikerat till förmin för grefven af Paris. Nu var historien slut. I Kammaren gjordes ett svagt försök att utnämna hertiginnan af Orleans till regentinna, som afbröts af beväpnade personers ankomst och nu hafva vi Republik! Jag gick till Palais Royal, hvarest man inne i rummen sköt på Ludvig Filips porträtt, drack hans vin och slog sönder bans speglar; från alla fönster flög papper och möbler, af hvilka de fleste brunno på ett stort bål, alla kungliga vagnarne brunno med ljusa ligor på Karusellplatsen, och i ett af rummen spelade en man, temligen medelmåttigt, Marseljä en på det kopgl. pianot, medan två andra spelade Dam i största lugn. — I Pelais Poyal uppbrändes, som sagdt, möblerna på platsen utanför, men ingen rörde någon af de otaliga butikerna der. I galleriz dOrlgans var golfvet betäckt med madrasser och medikamenter, och der var inrättadt ett ambulatoriskt lasarett, hvarest kirargerne förbundo de sårade, bland hvilka jag såg tre fruntimmer. En elev af polytekniska skolan höll sträng ordning, och 20 beväpnade blusklädda personer bortjagade alla nyfikna. På boulevarden såg jag tronen bäras i triumf under stort jubel. Trupperna fraterniserade med folket, och syntes öfverallt blandade med detta. I Tuilerierna höllo beväpnade vakt vid alla utgångar, och undersökte hvar och en som gick ut, för att se om någon skulle taga något med sig. Två tjufvar hafva fått sin död på stället. Guizots hotell har man i största hast gjort till ett hospital och dervid frälst hela byggnaden, som är alldeles oskadad; på porten såg jag skrifvet med stora bokstäfver: rum att hyral, Den 242, kl. 40 aftonen. Paris är illuminaerad och full af druckna mönniskor, som afskjuta sina gevir i luften; men redan börja patruller af nationalgerda och andra beväpnade genomtåga staden; menniskorna äro glada; två delegerade från polisen (Caussidier och D:id:er) hafva uppslagit en proklamation, att alla politiska fångar äro lösgifna, men de kriminella, med tillhjelp af folket och nationalgardet, bevakas i fångelserna. — Jag vill sofva. Den 25. Jag slutar i en hast mitt bref, emedan j:g måste ut för att se Paris. — National förkunnar den nya ministeren, som provisoriska regeringen har utvalt. — Jag hor träffat en stor mängd beväpnade patruller. Ordning och lugn herrska i staden, barrikaderne äro besatte med skildtvakter, som hålla ordning, och de som hållit vakt i natt, äta nu soppa och bröd, omgifna at nationalgardister, linietrupper och folk med bajonetter, som hörsamma officerarne af nationalgardet cch polytekniska skolan. TEKERRNNETO TEE TI RA