MUISAvp MM VI OMM MIR PR JD
tränga mig förbi för att gå bem, då, utan för-
utgående uppmaning, plötsligt det framför mig
uppställda kompani lägger an och skjuter. Det
var en ganska väl serverad salva, men följderna
fruktansvärda. Jag såg fruntimmer och vörn-
lösa menniskor falla rundt omkring mig, jag
sjelf kuilkastad af folket, som flydde, mistarde
min hatt och glasögon, under det mer än 400
personer marscherade öfver mig. Andiligen
kommer j:z på benen, griper i flygen en 2f
de många herrlösa hattarne, som låg i mitt
grannskap, sätter af till chaussge d Antin, rue
de Provence, och anländer till en tobaksbu-
tik vid Palsis-Royal, hvars egare och fruatim-
mer jag könner. Här fick jag tvätta mitt an-
sigte, och träffade åtskilligt folk, som hade va-
rit i samma kasus som jag, och våra berättel-
ser bidrogo icke litet att uppigga ett par folk-
hopar, som afhörde oss. Men då jag hade fått
tillräckligt 2f gevärssalvor, gick jag till mitt
hem, der jag, till min stora glädje, träffade våra
landsmän F., G. och S. oskadde. P. hade va-
rit på dea motsatta sidan af boulevarden, då
skotten lossades, och derför icke lidit det rin-
gaste, men var, liksom jag, i dödlig ångest att
vänner skulle lidit någon skada,
made åt det håll, hvarest jag be-
fann mig, och ingen kuade ana att der skulle
skjutas.
Nu begyoner historien att blifva allvarsam.
Nationaligardet vill slåss med linieregementerna,
min kammare genljuder af nyheter, medförda
af G., mir värd och flera. De frivillige från
Rouen ha lofvat infinna sig i morgon kl. 4 i
Paris; stormklockan har dånat en timma. —
Jag vill försöka att få it:t sömn på allt detta.
Den 24 Febr. Den gevärssalva, som kostade
mig hatt och glasögon, bar kostat Ludvig Fi-
lip och hans slögt franska kronan. I detia ö-
gonblick är Ludvig Filip långt borta,-Tuilseri-
erna och Louvern besatta af folket, och den
öfverhet, sora nu åtlydes, heter: Provisoriska
Tegeringen. Händelserna följa med sådan ha-
stighet på arandra, alt det icke är möjligt
med pennan följa dem steg för steg. — Men
jag will berätta dig mina äfventyr på denns
stora dag. Då jag uppsteg om morgonen och
tittade ut genom fönstret, såg jag en barrikad
i ändan på min gata. Sedan jag klädt mig gick
jag ut för at få litet frukost, men måste klättra
öfver 2 barr.kader, af hvilka den ena var 53 al-
nar hög, b:sat med beväpnadt folk och prydd
med trefärgade fanan. Hvart jag gick, voro
alla utgångar till smågatorna sjärrade af bar-
rikader, och man arbetade ifrigt på nya. Långt
ifrån oss hörde vi gevärssalvor, trummor och
ropet: ill v:pen!l, Jag ville ut i stan för att
besöka min: vänner och patienter; G. och P.
bådo mig ifrigt att bli hemma; men då de icke
kunde öfvervinna den envishet, som j:g och
hela min familj besitter, räckte de mig han-
den så, som om de aldrig mera skulle få se
mig, Jag försäkrar dig, att kulorne, som hve-
no omkring mig, under sårades och döendes skri
på boulevarden, gjorde långt ifrån det melanko-
liska intryck på mig, som denna afskedsscen.
Jag svängde mig imedlertid, med tillhjelp at
en beväpnad man i blus, öfver den sista barri-
kaden i rue- Dauphine och ned till Pont neuf.
Här mötte jeg 2 kompanier nationalgarde, och
gaf mig i tal med dem; ty på de tre sista da-
garne består Paris endast af bekanta och man
talar med alla, som komma 1 ens grannskap.
De sade mig, att med revolutionen nu vore
allvar, att da sjelfva stodo som den yttersta
barrikaden för deras qvarter, och att de ville
slåss till sista man med en kung och minister,
hvilka hade låt skjuta på dem som på galna
hundar; Dsssutom är hela staden i natt barri-
kaderad, folxet har kanhända 400,000 gevär, är
anfördt af beslutsamt folk, som ha varit med
förr, och sel der få de ännu flera anförare!
Det var eleverne från polytekniska skolan, i
stadsuniform, som i grupper fördelade sig öfver
hela staden och med den kalla, beslutsamma
min, som är dessa republiksnska mithematici
egen, lyftada på hatten, när folket och natio-
nalgardet mottog dem med jublande hurrarop:
vive FEcole!, Medan j:g pratade med natio-
nalgardet och några beväpnade från närmaste
barrikad, kom polisprefekten Delessert ridande
med Lamorieicre och en annan officer. H:n
Ted fram till oss och sade, att kungen lofvade
en reform, hade kallat Tbiers, Barrot och Du-
vergier de Hauranne som ministrar, och att La-
moriciere skulle blifva kommendant för natio-
nalgardet. Vi fästa oss icke vid allt det der,
ropade folket; pvi vilja hvarken hafva Thiers,
ej heller Barrot, vi vilja icke hafva löften —
hämd för våra bröder,. De redo sorgsna bort
efter att hafva sagt, att tropparna fått ordres
att icke skjuts. Jag gick nu öfver Pont neuf,
hvarest jag utanför polisprefekturen såg hela
municipalgardet: hvad som återstod deraf
var uppstäldt till batalj. På Pont neuf stodo
kyrassiererne ganska lugna; jag gick vidare till
Louvren, och träffade en fransman, som jag
kände, och som yttrade, att jag med lugn kunde
gå till andra ändan af staden, när jag icke träf-
fade tropparne i strid, men att det vore gan-
ska svårt, ty i natt ha vi gjort staden otill-
gänglig för tropparna; det finans ej en enda gata,
som icke slutar med en barrikad, och bakom
den stå skyttarna,. Han följde mig imedler-
tid, och då han kände mycket folk, trodde han
sig kunna hjelpa mig hastigare fram. I rue de
Coq S:t Honore hindrades jag af den första stora
barrikaden, som räckte upp till första vånin-
gen af husen, och till basis hade 2 stora rust-
kärror (charettes;), gom hade hvar sitt bjul;
vid sidorna stodo några stycken af jernstake-
tet från en närliggande kyrka, och ofvanpå det
hela låg en diligens från Messageries Lafitte
och Caillard ; resten bestod af stora stenar och
bjelkar. Med sällsynt höflighet hjelpte man oss
öfverallt att öfverstiga dessa barrikader, och
sålunda nådde vi ändtligen Börsplatsen och rue
Neuve Vivienne, hvarest jag såg den revolutio-