MUISAvp MM VI OMM MIR PR JD tränga mig förbi för att gå bem, då, utan förutgående uppmaning, plötsligt det framför mig uppställda kompani lägger an och skjuter. Det var en ganska väl serverad salva, men följderna fruktansvärda. Jag såg fruntimmer och vörnlösa menniskor falla rundt omkring mig, jag sjelf kuilkastad af folket, som flydde, mistarde min hatt och glasögon, under det mer än 400 personer marscherade öfver mig. Andiligen kommer j:z på benen, griper i flygen en 2f de många herrlösa hattarne, som låg i mitt grannskap, sätter af till chaussge d Antin, rue de Provence, och anländer till en tobaksbutik vid Palsis-Royal, hvars egare och fruatimmer jag könner. Här fick jag tvätta mitt ansigte, och träffade åtskilligt folk, som hade varit i samma kasus som jag, och våra berättelser bidrogo icke litet att uppigga ett par folkhopar, som afhörde oss. Men då jag hade fått tillräckligt 2f gevärssalvor, gick jag till mitt hem, der jag, till min stora glädje, träffade våra landsmän F., G. och S. oskadde. P. hade varit på dea motsatta sidan af boulevarden, då skotten lossades, och derför icke lidit det ringaste, men var, liksom jag, i dödlig ångest att vänner skulle lidit någon skada, made åt det håll, hvarest jag befann mig, och ingen kuade ana att der skulle skjutas. Nu begyoner historien att blifva allvarsam. Nationaligardet vill slåss med linieregementerna, min kammare genljuder af nyheter, medförda af G., mir värd och flera. De frivillige från Rouen ha lofvat infinna sig i morgon kl. 4 i Paris; stormklockan har dånat en timma. — Jag vill försöka att få it:t sömn på allt detta. Den 24 Febr. Den gevärssalva, som kostade mig hatt och glasögon, bar kostat Ludvig Filip och hans slögt franska kronan. I detia ögonblick är Ludvig Filip långt borta,-Tuilserierna och Louvern besatta af folket, och den öfverhet, sora nu åtlydes, heter: Provisoriska Tegeringen. Händelserna följa med sådan hastighet på arandra, alt det icke är möjligt med pennan följa dem steg för steg. — Men jag will berätta dig mina äfventyr på denns stora dag. Då jag uppsteg om morgonen och tittade ut genom fönstret, såg jag en barrikad i ändan på min gata. Sedan jag klädt mig gick jag ut för at få litet frukost, men måste klättra öfver 2 barr.kader, af hvilka den ena var 53 alnar hög, b:sat med beväpnadt folk och prydd med trefärgade fanan. Hvart jag gick, voro alla utgångar till smågatorna sjärrade af barrikader, och man arbetade ifrigt på nya. Långt ifrån oss hörde vi gevärssalvor, trummor och ropet: ill v:pen!l, Jag ville ut i stan för att besöka min: vänner och patienter; G. och P. bådo mig ifrigt att bli hemma; men då de icke kunde öfvervinna den envishet, som j:g och hela min familj besitter, räckte de mig handen så, som om de aldrig mera skulle få se mig, Jag försäkrar dig, att kulorne, som hveno omkring mig, under sårades och döendes skri på boulevarden, gjorde långt ifrån det melankoliska intryck på mig, som denna afskedsscen. Jag svängde mig imedlertid, med tillhjelp at en beväpnad man i blus, öfver den sista barrikaden i rueDauphine och ned till Pont neuf. Här mötte jeg 2 kompanier nationalgarde, och gaf mig i tal med dem; ty på de tre sista dagarne består Paris endast af bekanta och man talar med alla, som komma 1 ens grannskap. De sade mig, att med revolutionen nu vore allvar, att da sjelfva stodo som den yttersta barrikaden för deras qvarter, och att de ville slåss till sista man med en kung och minister, hvilka hade låt skjuta på dem som på galna hundar; Dsssutom är hela staden i natt barrikaderad, folxet har kanhända 400,000 gevär, är anfördt af beslutsamt folk, som ha varit med förr, och sel der få de ännu flera anförare! Det var eleverne från polytekniska skolan, i stadsuniform, som i grupper fördelade sig öfver hela staden och med den kalla, beslutsamma min, som är dessa republiksnska mithematici egen, lyftada på hatten, när folket och nationalgardet mottog dem med jublande hurrarop: vive FEcole!, Medan j:g pratade med nationalgardet och några beväpnade från närmaste barrikad, kom polisprefekten Delessert ridande med Lamorieicre och en annan officer. H:n Ted fram till oss och sade, att kungen lofvade en reform, hade kallat Tbiers, Barrot och Duvergier de Hauranne som ministrar, och att Lamoriciere skulle blifva kommendant för nationalgardet. Vi fästa oss icke vid allt det der, ropade folket; pvi vilja hvarken hafva Thiers, ej heller Barrot, vi vilja icke hafva löften — hämd för våra bröder,. De redo sorgsna bort efter att hafva sagt, att tropparna fått ordres att icke skjuts. Jag gick nu öfver Pont neuf, hvarest jag utanför polisprefekturen såg hela municipalgardet: hvad som återstod deraf var uppstäldt till batalj. På Pont neuf stodo kyrassiererne ganska lugna; jag gick vidare till Louvren, och träffade en fransman, som jag kände, och som yttrade, att jag med lugn kunde gå till andra ändan af staden, när jag icke träffade tropparne i strid, men att det vore ganska svårt, ty i natt ha vi gjort staden otillgänglig för tropparna; det finans ej en enda gata, som icke slutar med en barrikad, och bakom den stå skyttarna,. Han följde mig imedlertid, och då han kände mycket folk, trodde han sig kunna hjelpa mig hastigare fram. I rue de Coq S:t Honore hindrades jag af den första stora barrikaden, som räckte upp till första våningen af husen, och till basis hade 2 stora rustkärror (charettes;), gom hade hvar sitt bjul; vid sidorna stodo några stycken af jernstaketet från en närliggande kyrka, och ofvanpå det hela låg en diligens från Messageries Lafitte och Caillard ; resten bestod af stora stenar och bjelkar. Med sällsynt höflighet hjelpte man oss öfverallt att öfverstiga dessa barrikader, och sålunda nådde vi ändtligen Börsplatsen och rue Neuve Vivienne, hvarest jag såg den revolutio