MRÄAVFPFES
SE LLLL
RIZSDAGEN.
I Ridderskapst och Adelns aftonplenum sist!.
lördag fortsattes och su:sdes föredragningen a!
statsutskottets utåtande om regleringen af fjerde
hutvudtiteln; punkte:na 21, 23. 23, 26,27 och
30 Litt. B—I bifsilo:; 23 och 30 Litt. L. an-
sågos icke föranleda till någon åtgärd; 29 cch
30 Litt A. godkändes; 12: 2 mom., 22, 24 och
30 Litt. K. återremitterade3 på grund af san-
märkningar, som mot dem framställdes af frih.
Peyron, hr Lefren och frih, Palmstjerna. Hr von
Wahrendorff uppläste ett anförande angående
keammarladdningskanoner, hvilket, såsom inne-
fattande en ny motion, begärdes på bordet.
Övear ingressen till statsutskotets utlåtande
om regleringen af femte hufvudtiteln, innefat-
tande anslagen till sjöförsvaret, uppkom en dis-
kvssion, under hvilken sjömiaistern frib. Gyl-
lengranst försvarade den kongl. propssiionen
och hr Coijet uppläste ett anförande, hvarut:
han gjorde anmärkningar mot den i densammz2
innefattade planen till sjöförsvare!s organisa-
tior. Hr GCsäjet ville, att detta försvar skulle
mer vara baseradt på en stark skärgård flotta.
Genom votering, som utföll med 64 röster mot
26, beslöts ingressens återremiiterande.
— Bondestiåndets plenum sistliden Lördags
förmiddag börjades med ett anförande af Sahl-
sträm, i anledning af Heurlins påstående under
föregåerde plenum, att det vore decimalsyste-
met, som störiat Ludvig XVI, hvilket talaren
då bastred, och i anledniag deraf erhöll upp-
maning att läsa historien. Denna uppmanisg
hade talaren nu ställt sig till efterrättelse, och
uppläste åtskilliga data ifrån Nationslförsamlin-
gens första sammankallande, och derpå följande
bändels-r, endast för att visa, att hans föregå-
ende yttrande ej varit föranledt af något till-
fålligt hugskott eller af motsägelseanda. — Rut-
berg önskade, att dylika strider ståndskararater
emellan måtte upphöra. — Sahlström fann
Rutberg hafva fullkomligt rätt, och ville vara
den förste att ställa sig dess önskan till efter-
rättelse. Han hade blott velat orina begrep-
pet för sig sjelf och andra. — Petter Jönsson
bestred hvad hån kallade minoritetens sätt, att
vilja göra sin mening. gällande genom skrift-
vexling den ena plenidagen efter den andra. —
Heurlin fann den gode vännen Sahlströms isig-
ter vara stridiga mot bans, så väl i detta som
i många andra fall. De trodde sig på olika
sätt böra tjena sitt fosterland — det vore sa-
ken. Diskussionen fick utgå ur protokollet,
äfvensom den lilla följande:
Matts Persson ville, då man nu vore inne på per-
sonlighetsprincipen, framhålla det oskick af en tid-
ningsreferent, att låta de ord talaren yttrat till för-
mån för decimalsystemet, skrifvas på Per Mattssons
räkning, och genom dylika förvexlingar ta heder
och ära af personer ). Talsren finge af sina kom-
mittenter uppbära oförtjenta förebråelser i följd här-
af. — Rutberg tyckte ett dylikt fel vara förlåtligt,
då tidningsskrifvarne äro menniskor och lätt kunna
misstaga sig. — Andreas Bengtsson och förre tal-
mannen Anders Eriksson anmärkte, att rättelse lätt
kan begäras hos den tidning, der misstaget skett. —
Malts Persson vore ej den som springer på tid-
ningsbyråerna 0. 8. V. .
Härefter förekom Statsutskottets utlåtande 4 82,
anledning af väckt motion om förhöjning å priset
för salpeter.
Petter Persson yrkade i ett skriftligt anförande,
återremiss häraf, på det priset å salpeter måtte hö-
jas till 7: 24, eller minst 6: 32. Flare instämde
härmed.
Andreas Pengtsson hade önskat, att utskottet
) Detta misstag hade redan blifvit at referenten
anmäldt och i lördagsbladet rättadt.