Hör på,, sade han allvarsamt, med en ton,
så godmodig, att något af min vrede försvann,
och jeg började finna honom löjlig i stället;
du är verkligen sllvarsamt kär i Clothilda; en
blind käring kan se de:; du tror att hon gyn-
nar dig, och det är detta som skall göra dig
clycklig.
I sanning,, återiog jag, nu i min tur skrat-
tande; lin omsorg om mig går alldeles för
långt; det är visst sannt, att jag icke eger så
mycken erfarenhet; men i alla händelser skall
jag nog reda mig sjelf, och jag frikallar dig helt
och hållet från att på mig utöfva ditt åtagna
låkarekall.n
Jag vill endast säga dig ett ord, min bror;
Clothilda drifver gyckel med dig. Du är icke
den första, på hvilkens bekostnad hon roat sig;
hon hear förbannadt dåligt rykte om sig i det
der fallet; hon är kokett och listig, som en li-
ten satan; hon leker raed alla och skall aldrig
älska någon.
Det är visst möjligt, att Clothilda aldrig skall
älska mig. Men det hindrar mig icke att ty-
sta mun på den som förtalar henne. Ännu en
gång: jag vill icke höra ett ord vidare, sade
jag, knappt längre i stånd att styra min vrede.
Du är illa deran, min hedersväns, sade den
oefterrättlige spejaren med en komisk suck;
jag tvår mina händer; jag har varnat dig.
Jag ger dig fan!
Nåväll låt höra om du talar ur en annan
tom, fortfor han efter några ögonblicks tyst-
nad, ifall jag berättar dig något om Clothilda.
Tillåter du det ?
Om du talar om henne med aktning, har
jag ingenting deremot; i annat fall gör du bäst
uti att tiga, ty om du ämnar förtala henne, så
säger jag dig på förhand, att jag icke tror ett
ord deraf.
Det förstås. Jag ämnar också icke säga det
) Se Aftonbl, JM 46, 47 31, 53 och 58,