En annan: Allas välfärd beror af ett ögonblicks tystnad. Jag fordrar det, på det man må kunna höra hr Dupont de VEure. En röst: Dupont de VEure framför alla. En annan: Lefve republiken! (Många tränga sig omkring Lamartine och bedja honom vänta, tills det blifvit tyst igen. I folkets namn — skriker en — tyst! låt Lamartine tala!) Lamartine: Ett ögonblicks tystnad, mine herrar! (Det blir tyst ett ögonblick.) Mine herrar, den proposition, som är gjord, som jag understödt och som j hafven bifallit genom edra scklamationer, är fullbordad. En provisorisk regering skall utropas med namnen (Bravo, bravo! lefve Lamartine!) Nu, mine herrar... Många röster: läs upp, läs upp! Lamartine: De skola läsas upp. (Han väntar några ögonblick och drager sig tillbaka i tribunen. Dumoulin stiger upp framför honom och äskar ljud, men bullret gör det omöjligt att höra honom.) Dumoulin (stiger upp på sekreterarens pulpet): Mine herrar, man begär ett ögonblicks tystnad för att utropa namnen; om j ej tigen, så kan man ingenting höra, och vi komma ingenstädes. (Ja! tystnad!) Dupont de UEure: Man föreslår er att nämna den provisoriska regeringen, (Ja, ja! tyst!) Stlenograferna: Tyst, namnen skola upprepas! Många röster: Tala, tala! Dupont: Arago, de Lamarting, Dupont de PEure, Cremieux . .. (bull r och oro.) Lamar(liae: Tyst, mine herrar! Om j viljen att provisoriska regeringens medlemmar skola emottaga det uppdrag, som j anförtrott dem, så måste de åtminstone utropas. En röst: Det måste bli bekant, att folket icke vill hafva något kungadöme, utan en republik. Många: Låtom oss öfverlägga. En röst: Sittande; sätten er. Intagom de såldas platser. En annan röst: Inga Bourboner mer! En provisorisk regering och sedan republiken! Jarochejaquelin: De skola icke hafva tagit väldet för alltid; det är ett å ergifvet lån. En röst: Vi fordra att republiken utropas! Duport (uppläser nu efter hvarandra följande namn under rop från folket): Lamartire (ja, ja!) Ledru Rollin (ja, ja!) Dupent (ja, ja!) Arago (ja, ja!) En röst: Bureaux de Puzy! (Denne gör en nekande åtbörd.) I Dupont: Marie (ja, ja! nej!) Några röster: Georges Lafayette (ja! nej, nej! Imånga röster: republiken!) . En röst: Provisoriska regeringens ledamöter måste ropa: lefve republiken! innan de nämnas. En annan: Jag fordrar att alla frånvarande deputerade afsättas! En röst bland folket: Man måste föra den prolvisoriska regeringen till Stadshuset. Vi vilje hafva en klok och moderat regering; intet blod, men yi vilje republiken! oo Bocage: Till Stadshuset, med Lamartine i spetsen! Hr de Lamartine begifver sig ur Kammaren, åtlföljd af ett stort antal medborgare, Efter hans aflgång fortfar tumultet ibland den del af hopen, som lqvarblifvit på bänkarne i kammaren, i halfcirkeln och i gångarne. Ledru-Rollin: Medborgare! J insen att j här lförehafven en vigtig handling, då j utnämnen ep j isorisk regering. Pilera röster: vi vilja icke en sådan! — Andra röster: Jol Jol en sådan måste väljas. . Ledru-Rollin: Under dessa omständigheter måste alla medborgare medgifva att ordning råder och lemna uppmärksamhet till de män, som vilja arI beta derför. Alltså, hören mig! Vi gå att vidtaga vigtiga saker. Men har nyss gjort anspråk derpå. I En provisorisk regering kan ej så lättsinnigt nämnas. Tillåten mig att upprepa för er de namn, som synas af mejoriteten företrädesvis vara önskade. (Tystnad. Hören! Hören!) . a I den mån jag läser namnen, ber jag. att j, alt efter som j öfvetensstämmen, ropen ja eller nej (bra, bra, låt höra!), och för att allt må blifva beI kant, beder jag brr stenografer för Monitören att -lanteckna namnen i den ordning jag uppläser dem, emedan vi icke kunna föreslå Frankrike namn, som icke gillats af er. (Säg! säg!) Han läser: Dupont de VEure (ja, ja!) Arago (ja, ja!) Lamartine (ja, ja!). Ledru Rollin (ja, ja!). Garaier Pages (ja, ja! nej!). Marie (ja, ja! nej!). Cremieux (ja, ja!). . En röst ur hopen: Cromieux, men icke Garnier r Pag6s! (jo, jo! nej!) Han är död, den gode mannen: Andra röster: Tyst, tyst! till ordningen! Ledru Rollin: De söm icke bifalla, räcka upp 2! handen (nej, nej! ja, ja). ) Jag ber att få tillägga ett ord. tl Den provisoriska regeringen, som nu blifvit utalnämnd, har stora, ofantliga pligter att uppfylia. Man måsta afbryta sammankomsten, för att begifva sig till regeringens samlingsställe, och vidtaga alla anstalter för att blodsutgjutelsen må upphöra, på det folkets rättigheter må kunna stadfästas. Tal!rika rop: Ja, ja! till stadshuset! 5 En af polytebniska skolan: J sen, att ingen af t regeringens ledamöter vill Republiken. Man skall I bedraga oss, likasom år 1830! Flera röster: Lefve republiken! ij -) Andra: Lefve ropubliken och Ledru Rollin! Till stadshuset! till stadshuset! ) En ung man: Det är icke i stadshuset regeringen lär — det är här! IHr Ledsu Rollin drager bort, åtföljd af många t! I medborgare. al Hopen, som fyllde salen, börjar minskas. En ung 21 man, troligen studerande, bemödar sig att få ordet, sy men lyckas ej låta sig höras från tribunen. En medborgare uppstiger på tribunens trappa, svänger ett vapen, och ropar: lefve republiken! vandrom till stadshuset! En ung man. Ingen civillista mera! En annan. Intet konungadöme! . Någon vänder nu i hast uppmärksamheten på Iden stora teafla, som fanns bakom presidentens stol, .n föreställande då Ludv!g Filip besvor franska grundlagen (chartan), och rop höjdes: man måste nedrifva den, man måste förstöra den! 2 Några personer laga sig i oråning att verkställa aIdetta med sablar och värjor, då en arbetare, väp2d jnad med en dubbelbössa, ropar: vVänten, jag vill le Iskjuta på Ludvig Filip! och i samma ögonblick höaras två skott. (Många olika rop.) tt) En annan arbetare skyndar nu upp i tribunen, och säger: 8) pHelgd åt monumenterna! helgd åt egendom! U-Ihvarföre förstöra? Hvarföre skjuta på teaflor! Vi 2Ihafva visat, att man icke bör illa bebandla folket; r-lvisea nu att folket vet att hedra sin seger., — en Dessa ord, uttalade med kraft och verklig vältaliga Tf Allas LISA Mam ann Mm mm — mm 0 —-—-— 3 SS a le Oh —-—Tv RON 1 vw Mm !! Am B AA? s