tes ur rummet genom lebamöternas egen för-
sorg.)
Berryer (ull Lediu-Rollin) Skynda! Slutfölj-;
den: En provisorisk styrelse!
Ledru Rollin: Mine hrr, då jag här talar pål,
folkets vägnar, så är jag befogad att fortsätia,.
och jag återkallar här två minnen. (Sluta!l(
Stutal!v)
År 18153 ville Napoleon afsäga sig tronen,
till förmån för konungen af Rom. Folket var
vaket; landet vägrade.
r 4830 viile Carl X afsäga sig tronen, till
förmån iör sin sonson. Folket var vaket; lan-
det vägrade.
Berryer: Sluta! Vi känna historien.
Ledru-Rollin: Äfven i dag är folket v-ket,
och ni kunnen icke uträtta någonting, uan att
rådfråga det.
Jag fordrar således, med ett ord, en provi-
sor:sk styrelse, (bJa! jal,) icke utnämnd genom
kammaren (Nej! nej!b) men genom folket. Så-
ledes: en provisorisk styrelse och omedelbart
sammankallande af ett konvent, som ordnar fo-
kets rättigheter! (bBravo! bravolp)
(Lamartine, sym under hela tiden stått qvar
i tribunen, framträder nu för att taza oOrde.)
Många röster. IL2marine! Lamariine! —
(Handklappningar. — Hör, hr!) :
Lomartiine. M. V:rr, j:g delar, lika djupt
son rågon ibland er, den dubbla känsla, som
nyss upprört vår krets vid å-ynen af ett
ibland de mest skakande skådespel, som men k-
lighetens häfder kunna framvisa: en ädel fur-
stinna försvarande sig och sin oskyldige son
och öfvergifvande ett öde palits, för att kasta
sig midt ibland folkets representanter (Ganska
bra! ganska bral — Hör, hör! — Vi fattade
icke! Säg oz!)
Jag begär att få upprepa hvad ja3 yttrat,
och anhåler om uppmärksamhet för hvad som
föj.r. Jag sade, mina herrar, att j:g lika
djupt, som någon, har delat den dubbla kön
sla, som nyss upprört denna församlisg. Och
härvid gör jig iogen å:skillnid, ty ögonblicket
vägrar de, emellan natio-alrepresentat onen och
representationen af medborgarne, af hela folket.
Dessutom har jemnlikhetens timma slagit, och
denna Jemnlikhet, jag är viss derom, skall icke
här hafva annan verkan, än att erkänna rätt-
mätigheten af den kallelse, som serskilda indi-
vider mottagit af sitt land, icke för att stilla
rörel:ep, men för att gifva dena första signalen
tll endrägtens och det allmänca lugnets åter-
vändande. (Bravo! Bravol,) i
Men, m. H:rr, om jag delar den sinnesskak-
ning, som måste väckas af detta uppträde i eit
bland de största af vårt slägtes sorgespel; om
jag delar den vördnad, som lifvar er alla inom
denna krets, hvilken politisk åsigt vi för öfrigt
må tillhöra; så delar jag icke mindre lifligt
högaktningen för detta ärofulla folk, som nu
kämpat i tre dygn för att störta en trolös sty-
relse, och för att på en hädanefter orubblig
grund uppställa ordningens och frihetens före-
nade välde (H ndklappningar.)
Men, m. H:rr, j g gör mig icke den illusion,
som men gjorde sig nyss på stunden i denna
tribua; jag inbillar mig icke att en obetänkt
acklamat on, aflockad ögonblickets rörelse och
den allmänna känslan, kan grunda någon fast
och orubblig rätt, eller en styrelse öfver 55
millioner menniskor.
J.g ve, att hvad den ena scklamationen för-
kunnar, det kan den andra ackl:mationen upp-
häfv2, och att huru beskaff:d den styrelse för
öfrist må blifv2, som det behagar landets vis-
dom och interessen att gifva sig; så är det, un-
der den brytning hvari vi nu befisna oss, a
vigt för folket, för alla befolkningens klasser,
för hvar och en, som gjutit sitt blod vid denna
strid, att grundlägga en populär, fast, orubblig
styrelse. (Bifall.)
Men, M. Hr, huru verkställa det? Huru
skulle vi kunna upptäcka denna styrelse bland
de sväfvande elementer, som kringsvalla i denna
ögonblickets storm, der en ny våg i näsia ögon-
blick skall jaga undan sjelfva den, hvilken drif-
vit oss tillsamman här på denna plats? Hvar
mås:e vi söka, för att fiana den orubbliga grun-
den? Hvar, om icke genom att nedstiga på
sjelfva bottnen af landet, och der upphemta
den stora hemligheten af en nationalbefogen-
het, hvarifrån all ordning, all simning, all fri
het uppspirar. Långt ifrån derföre, att tiga
tilllykt till konstgrepp, öfverraskningar, sinnes-
rörelse-, dem eit land, — j veten det nog, —
förr eller sedaare ångrar (ja! ja!), när dylik
så kallade fizt:on3r bortdunstat utan att qvar
lamna någonting fast, varaktigt, verkligen popu:
lärt vch orubblig; — långt derifrån skall jag
här understödja den dubbla fordran, som jag
skulla varit den förste alt göra i denna tribus
om j:g, vid sessionens öppnande, kunnat få or:
det; fordringen till en början på en styrelse
som, jag erkänner det, påkallas af nödvåndig
heten, ordningen och omständigheterna: — c1
styrelse, som stämmer det ännu strömmend
blodet; en styrelse, som hejdar inbördeskrige
emeilsn medborgare (bifall); en styrels2, son
upphäfver det förskräckliga mis förstånd, hvil
ket sedan några år berrskat emellan de ser
skilda medborgareklasserna, och hindrat 0:s at
igentänna hvarsndra såsom tillhörande samt
folk, hindrat os3 från att älska hvarandra in
bördes. (Bra! Bra!)
J:g fordrar alltså, att rean genast upprätta