tes ur rummet genom lebamöternas egen försorg.) Berryer (ull Lediu-Rollin) Skynda! Slutfölj-; den: En provisorisk styrelse! Ledru Rollin: Mine hrr, då jag här talar pål, folkets vägnar, så är jag befogad att fortsätia,. och jag återkallar här två minnen. (Sluta!l( Stutal!v) År 18153 ville Napoleon afsäga sig tronen, till förmån för konungen af Rom. Folket var vaket; landet vägrade. r 4830 viile Carl X afsäga sig tronen, till förmån iör sin sonson. Folket var vaket; landet vägrade. Berryer: Sluta! Vi känna historien. Ledru-Rollin: Äfven i dag är folket v-ket, och ni kunnen icke uträtta någonting, uan att rådfråga det. Jag fordrar således, med ett ord, en provisor:sk styrelse, (bJa! jal,) icke utnämnd genom kammaren (Nej! nej!b) men genom folket. Således: en provisorisk styrelse och omedelbart sammankallande af ett konvent, som ordnar fokets rättigheter! (bBravo! bravolp) (Lamartine, sym under hela tiden stått qvar i tribunen, framträder nu för att taza oOrde.) Många röster. IL2marine! Lamariine! — (Handklappningar. — Hör, hr!) : Lomartiine. M. V:rr, j:g delar, lika djupt son rågon ibland er, den dubbla känsla, som nyss upprört vår krets vid å-ynen af ett ibland de mest skakande skådespel, som men klighetens häfder kunna framvisa: en ädel furstinna försvarande sig och sin oskyldige son och öfvergifvande ett öde palits, för att kasta sig midt ibland folkets representanter (Ganska bra! ganska bral — Hör, hör! — Vi fattade icke! Säg oz!) Jag begär att få upprepa hvad ja3 yttrat, och anhåler om uppmärksamhet för hvad som föj.r. Jag sade, mina herrar, att j:g lika djupt, som någon, har delat den dubbla kön sla, som nyss upprört denna församlisg. Och härvid gör jig iogen å:skillnid, ty ögonblicket vägrar de, emellan natio-alrepresentat onen och representationen af medborgarne, af hela folket. Dessutom har jemnlikhetens timma slagit, och denna Jemnlikhet, jag är viss derom, skall icke här hafva annan verkan, än att erkänna rättmätigheten af den kallelse, som serskilda individer mottagit af sitt land, icke för att stilla rörel:ep, men för att gifva dena första signalen tll endrägtens och det allmänca lugnets återvändande. (Bravo! Bravol,) i Men, m. H:rr, om jag delar den sinnesskakning, som måste väckas af detta uppträde i eit bland de största af vårt slägtes sorgespel; om jag delar den vördnad, som lifvar er alla inom denna krets, hvilken politisk åsigt vi för öfrigt må tillhöra; så delar jag icke mindre lifligt högaktningen för detta ärofulla folk, som nu kämpat i tre dygn för att störta en trolös styrelse, och för att på en hädanefter orubblig grund uppställa ordningens och frihetens förenade välde (H ndklappningar.) Men, m. H:rr, j g gör mig icke den illusion, som men gjorde sig nyss på stunden i denna tribua; jag inbillar mig icke att en obetänkt acklamat on, aflockad ögonblickets rörelse och den allmänna känslan, kan grunda någon fast och orubblig rätt, eller en styrelse öfver 55 millioner menniskor. J.g ve, att hvad den ena scklamationen förkunnar, det kan den andra ackl:mationen upphäfv2, och att huru beskaff:d den styrelse för öfrist må blifv2, som det behagar landets visdom och interessen att gifva sig; så är det, under den brytning hvari vi nu befisna oss, a vigt för folket, för alla befolkningens klasser, för hvar och en, som gjutit sitt blod vid denna strid, att grundlägga en populär, fast, orubblig styrelse. (Bifall.) Men, M. Hr, huru verkställa det? Huru skulle vi kunna upptäcka denna styrelse bland de sväfvande elementer, som kringsvalla i denna ögonblickets storm, der en ny våg i näsia ögonblick skall jaga undan sjelfva den, hvilken drifvit oss tillsamman här på denna plats? Hvar mås:e vi söka, för att fiana den orubbliga grunden? Hvar, om icke genom att nedstiga på sjelfva bottnen af landet, och der upphemta den stora hemligheten af en nationalbefogenhet, hvarifrån all ordning, all simning, all fri het uppspirar. Långt ifrån derföre, att tiga tilllykt till konstgrepp, öfverraskningar, sinnesrörelse-, dem eit land, — j veten det nog, — förr eller sedaare ångrar (ja! ja!), när dylik så kallade fizt:on3r bortdunstat utan att qvar lamna någonting fast, varaktigt, verkligen popu: lärt vch orubblig; — långt derifrån skall jag här understödja den dubbla fordran, som jag skulla varit den förste alt göra i denna tribus om j:g, vid sessionens öppnande, kunnat få or: det; fordringen till en början på en styrelse som, jag erkänner det, påkallas af nödvåndig heten, ordningen och omständigheterna: — c1 styrelse, som stämmer det ännu strömmend blodet; en styrelse, som hejdar inbördeskrige emeilsn medborgare (bifall); en styrels2, son upphäfver det förskräckliga mis förstånd, hvil ket sedan några år berrskat emellan de ser skilda medborgareklasserna, och hindrat 0:s at igentänna hvarsndra såsom tillhörande samt folk, hindrat os3 från att älska hvarandra in bördes. (Bra! Bra!) J:g fordrar alltså, att rean genast upprätta