skall tånka på fäderneslandet. Turnföreninsarne upplöser man; det ligger i hela reaktionens politik att säga åt ungdomen: blif liderig, men tänk icke på fäderneslandet! Till och med sångföreningarne undertryckas; i hvar tidning läser man förbud emot fosterländska föreningar. När det till sin existens hotade Holstein sökte göra gällande sin urgamla och i sjelfva Kongeloven häfdade rätt till folkmöten och hemställningar, förbjöds det af Konungen i Danmark under åberopande af Tyska Förbundets stadganden, och det i samma ögonblick, som han senom censuren lät undertrycka kungörandet af ett Tyska Förbundets beslut. Annu aldrig har ett hälften så ädeit folk, som det tyska, våndatsi en lylik belägenhet; den är för onaturlig, att kunna räcka länge. För att ej förhetsa mig, vill jag icke orda vidlyftigt om den osanning och den hånliga förolämpning mot Tyska Sänder, som ligger deri att man förskansar sig bakom Tyska Förbundet, när man icke på annat sätt kan mo:stå de rättmätigaste anspråk. Yrka vi på minskning i krigsbördan: åberopa vi de tydbgaste stadganden i Grundlagen, så svarar 0ss ministern att de högre hafva beståmt saken annorlunda. Jag trodde förut att ett lands suveräna furste vore högst, och hade ingen ofvanom sig, utom Gul; men det tycks häraf att han har en annan öfverhet i Tyska Förbundsdagen. Ett bolag, hvari jag deltager med en del af mina tillgångar, kallar jag icke min öfverhet, och tillåter det icke stt öfverskrida sin befogenhet eller blanda sig i mina husliga anselägenheter. Men derhän har det kommit, att man med denna stela, förfärliga våldsmakt söker förgylla allt. De särskilda förbundsststernas sjelfständighet är, utsn Tyck nationalre presentation, icke betryggad; j2, utan denna sifves det ingen säkerhet för de mindre furstarnes eget välde. Må också deras suveräniLet inskränkas något genom en sådan representation — så förhåller det sig dermed som med den forntida lagstiftiren, hvilken inskränkte konungamakten för att göra den så mycket varaktigare. Men huru är väl suveräniteten hignad der, hvarest man tvingar henne att undertrycka grundlagsstadganden, att motsöga sig sjelf och sitt folks rättsenligaste önskningar? Gerom en nationalrepresentation skulle vi erhålla några gemensamma inrättningar, men för öfrigt blifva i våra inre angelägenheter sjeilständigare än nu. Msn invänder emot förslsget, att utvecklingen af de tyska och badiska ständerna ligger i framiidens sköt: att den skall komma i farans stund. Det ges två slags utvecklingsr; en af dem :kall utan tvifvel komma. Redan nu hafva män, som njuta folkets aktning, öfverallt i Tyskland yttrat att de anse som en helig pligt, om någon stor skakning inträffar, att sammanträda och framställa sig som män för hvilka deras medborgare hysa tillförsigt; icke för att tillkräkta sig någon makt, men för att leda folkets frivilliga biträder, för att med råd och dåd stå vid furstarnes sida, på det att icke än en gång så olyckliga beslut måtte fattas som förr, och för att draga försorg om att förtroende måtte vinnas och ord bålias. På sådant sätt kommer utsn tvifvel en nationalrepresentation att uppstå. Alven skall samma förslag som i dag väl då göras af statsmän; furstarne äro icke så pgena; få mitt fordna förslag i samma syfte fick jag i Preussen ett förbindligt svar. Von Stein och von Hardenberg önskade en nationalrepresentation, och förslaget derom förnyades under den kritiska tiden straxt efter Julirevolutionen. Mcn statsmännen korde hafva ögonen öppna för att förekomma faran. Skiden bort till konungariket begge Sicilierna; der hetie det uttryckligen: i dag är varningens dag; morgon icke mer. Det kan äfven hos oss b! för sent; tiden går med stormsteg framåt. Innan åpnu vårsolen smälter snön på våra fjellar, skall reaktionens is smälta för folkets vårdag, Måtte man draga försorg om fördämninsar, på det att floden ej må härja fält och mark. Måtte man ihågkomma Niebuhrs oförgängliga ord: Folkens rätt är äldre och heligare än fursteslägternaso; men måt:e vi aldrig råka ji nödvändighet att beropa oss på denna sanning! Kommer nationalrepresentaticnen icke ofvanfrån, så kommer den frår annat håll; ty Gud öfvergilver icke den, som icke ölfvergifver sig jelf. Reaktionens system ligger nära nog i rus; tiden, mer än våra ord, understöder yrcandet på nationalrepresentation.