skall tånka på fäderneslandet. Turnförenin-
sarne upplöser man; det ligger i hela reaktio-
nens politik att säga åt ungdomen: blif lider-
ig, men tänk icke på fäderneslandet! Till och
med sångföreningarne undertryckas; i hvar tid-
ning läser man förbud emot fosterländska för-
eningar. När det till sin existens hotade Hol-
stein sökte göra gällande sin urgamla och i sjelf-
va Kongeloven häfdade rätt till folkmöten
och hemställningar, förbjöds det af Konungen i
Danmark under åberopande af Tyska Förbundets
stadganden, och det i samma ögonblick, som han
senom censuren lät undertrycka kungörandet af
ett Tyska Förbundets beslut. Annu aldrig har ett
hälften så ädeit folk, som det tyska, våndatsi en
lylik belägenhet; den är för onaturlig, att kunna
räcka länge. För att ej förhetsa mig, vill jag
icke orda vidlyftigt om den osanning och den
hånliga förolämpning mot Tyska Sänder, som
ligger deri att man förskansar sig bakom Ty-
ska Förbundet, när man icke på annat sätt
kan mo:stå de rättmätigaste anspråk. Yrka vi
på minskning i krigsbördan: åberopa vi de tyd-
bgaste stadganden i Grundlagen, så svarar 0ss
ministern att de högre hafva beståmt saken an-
norlunda. Jag trodde förut att ett lands su-
veräna furste vore högst, och hade ingen of-
vanom sig, utom Gul; men det tycks häraf att
han har en annan öfverhet i Tyska Förbunds-
dagen. Ett bolag, hvari jag deltager med en
del af mina tillgångar, kallar jag icke min öf-
verhet, och tillåter det icke stt öfverskrida sin
befogenhet eller blanda sig i mina husliga an-
selägenheter. Men derhän har det kommit,
att man med denna stela, förfärliga våldsmakt
söker förgylla allt. De särskilda förbundssts-
ternas sjelfständighet är, utsn Tyck nationalre
presentation, icke betryggad; j2, utan denna
sifves det ingen säkerhet för de mindre fur-
starnes eget välde. Må också deras suveräni-
Let inskränkas något genom en sådan represen-
tation — så förhåller det sig dermed som med
den forntida lagstiftiren, hvilken inskränkte ko-
nungamakten för att göra den så mycket var-
aktigare. Men huru är väl suveräniteten hig-
nad der, hvarest man tvingar henne att un-
dertrycka grundlagsstadganden, att motsöga sig
sjelf och sitt folks rättsenligaste önskningar?
Gerom en nationalrepresentation skulle vi
erhålla några gemensamma inrättningar, men
för öfrigt blifva i våra inre angelägenheter sjeil-
ständigare än nu.
Msn invänder emot förslsget, att utvecklin-
gen af de tyska och badiska ständerna ligger i
framiidens sköt: att den skall komma i farans
stund. Det ges två slags utvecklingsr; en af
dem :kall utan tvifvel komma. Redan nu hafva
män, som njuta folkets aktning, öfverallt i Tysk-
land yttrat att de anse som en helig pligt, om
någon stor skakning inträffar, att sammanträda
och framställa sig som män för hvilka deras
medborgare hysa tillförsigt; icke för att till-
kräkta sig någon makt, men för att leda folkets
frivilliga biträder, för att med råd och dåd stå
vid furstarnes sida, på det att icke än en gång
så olyckliga beslut måtte fattas som förr, och
för att draga försorg om att förtroende måtte
vinnas och ord bålias. På sådant sätt kommer
utsn tvifvel en nationalrepresentation att upp-
stå. Alven skall samma förslag som i dag väl
då göras af statsmän; furstarne äro icke så
pgena; få mitt fordna förslag i samma syfte
fick jag i Preussen ett förbindligt svar. Von
Stein och von Hardenberg önskade en natio-
nalrepresentation, och förslaget derom förnya-
des under den kritiska tiden straxt efter Juli-
revolutionen. Mcn statsmännen korde hafva
ögonen öppna för att förekomma faran. Ski-
den bort till konungariket begge Sicilierna; der
hetie det uttryckligen: i dag är varningens dag;
morgon icke mer. Det kan äfven hos oss b!
för sent; tiden går med stormsteg framåt. In-
nan åpnu vårsolen smälter snön på våra fjel-
lar, skall reaktionens is smälta för folkets vår-
dag, Måtte man draga försorg om fördämnin-
sar, på det att floden ej må härja fält och mark.
Måtte man ihågkomma Niebuhrs oförgängliga
ord: Folkens rätt är äldre och heligare än
fursteslägternaso; men måt:e vi aldrig råka ji
nödvändighet att beropa oss på denna sanning!
Kommer nationalrepresentaticnen icke ofvan-
från, så kommer den frår annat håll; ty Gud
öfvergilver icke den, som icke ölfvergifver sig
jelf. Reaktionens system ligger nära nog i
rus; tiden, mer än våra ord, understöder yr-
candet på nationalrepresentation.