het — det ena att träda tilbaka för den hand-
full trotsnde motståndare, som under namn
af konservative vilja konservera allt utom rätt-
visan mot medborgare — ty kastvälds- och
privilegie-anda medgifver icke erkännandet af
derpå grundade anspråk, och öfverlemna åt dem
att efter -godtycke förfara med fosterlandets
angelägenheter — eller ock att vädja till na-
tionens röst på den offentliga diskussionens och
den lagliga opinionsyttringens väg. — Hvarje
reforzaens vän måste vara beredd att, för sin
person, hembära fosterlandet alla de offer, som
den sanna medborgerligheten kräfver, och då
man åt föraktet öfverlemnar sådane insinuatio-
ner, som dem de konservativa bladen, och
deribland Tiden för den 3 dennes, tillåta sig,
i afseende på dess verksamhet och afsigter, för-
klerar man derjemte, att utan afseende på de
framkastade hotelserna fortgå med lugn ihär-
dighet att arbeta för den goda sakens fram-
gång, och derigenom fylla sin pligt emot fo-
sterlendet. 48
ETT TYSKT PARLAMENT.
I ett föregående JA (52) meddelades några
utdrag ur den badiske deputeranden Basser-
manns märkvärdiga motion om ett Tyskt Par-
lament; annat än hufvudmomenterna kunde ej
anföras, emedan hela framställningen, nu mera
fullständigt meddelad i Badens officiella tidning,
deri upptager 48 spalter. Det nämndes tillika,
att badiske ministern vor Dusch förklarat sig
nicke misskänna det ädla i denna motion, med
hänseende till det tysta fäderneslandets väl
och säkerhet,; hör torde böra tilläggas, att
ministern dock gjorde en väsendtlig anmärkning
mot hela förslaget, och af ganska öfverraskande
anledning. Förslageto — sade han — går ut
på upphäfvandet och förkastandet 2f den ty-
oska partikularismen, (parteringen, stycknin-
gen, söndringen) som är lika gammal med Ty-
nskarnes historia, och hvarifrån Tyska För-
bundet icke kommer att afstås. Mera öppen-
bjertigt torde väl knappast någon diplomat
hafva afhöljt tycket för det divide imperanx,
som så ofta uppenbarat sig under machiavel-
lismens sista lifsyttring såsom helig allians, och
nu sednast i den öma fadersvården om schwei-
ziska söndringsförbundet. Men naturligtvis var
detta diplomatiska tycke icke något skäl, hvaraf
särdeles framgång emot förslaget kunde förväntas
i en folkförsamling. En praktisk tillämpning af
sjelfva söndringsgrundsatsen följde således ome-
delbart derpå. Man föreslår er — fortfor
ministern — att anhålla det man måtte från-
taga er den största, den väsendtligaste delen
af er konstitutionella rätt: att ?Y3, deraf måtte
äfverlåtas åt andra, och — bedragen er icke
— att slutligen, under oupphörligt fortsatt ut-
veckling, Baden måtte nedsjunka från en blors-
strande sjelfständighet till en hopkrympt gräns-
pprovins. Från ståndpurkten af Badens kon-
stitution, på hvilken ni här ensamt befinna er,
M. H., måste ni derföre väl betänka er, innan
ni öfverlåta er åt ett dylikt rådslag — 0. s. v.
Det!a argumentum ad hominem — eller ad
Badenses — förfelade likväl sin verkan på för-
samlingen. Endast två röster biträdde mini-
och Bassermanns id fann allmän genklang i
kammaren. Bland de yttranden, som afgåfvos
deröfver, var, som så ofta annars, den namn-
kuunige bäfdatecknaren Welckers eit ibland de
mest utmärkta, och förtjenar derföre att äfven
blifva allmännare kändt.
Detta förslag, — sade han — vär obestrid-
ligen det vigtigaste, som Tyska Landständer
deri gjorda fordran är fåderneslandets tillvaro
ej betryggad och Tyska Förbundets tillvaro utan
borgen; emedan för hela vår nationella bildning
och. kraft icke kan väntas bestånd och trefnad,
utin en nationalrepresentation, och emedan
denna äfven är det enda vilkoret för landets
och fur-tehusets suveränitet, så vidt dessa låta
förena sig med fäderneslandets gemensamma
förhållanden. Med lugn vill jag påpeka några
verldshistoriska fecta, och öfverlåta åt er egen
pröfnicg om de icke tala för denna stora san-
ning. Utan organ för representation utgöra vi
ej någon nation, och äro ännu mindre betryg-
gade att så förblfva. Talas väl i de europei-
ska rådslagen någonsin om Tyskland? Nej;
det nämnes icke, äfven när frågan är om ett
tyskt gränslands öde, och dess införlifvande med
en främmande stat. Tillåtes oss väl att upp-
sätta nationens vapen, flaggor och fanor? Nej;
Tyska Förbundet förbjuder oss det. Äger Tysk-
land något skydd för de sina på främmande
haf cch i främmande land? Nej, de äro lem-
nade till pris åt hvarje utländskt godtycke. Vi
äro ingen nation, men vi vilja blifva det. När
folkets representation hade förvandlats till en
skuggbild, genom den osaliga feodala riksstånds-
författningen, hvad var väl Tysklands öde i ut-
ländska krig? Trettioåriga kriget, successions-
kriget, det sjuåriga kriget, revolutionskrigen och
Napoleons krig lemna svaret. Söndringsförbund,
Baselska fredsslut, brodermördande strider mel-
lan Tyskar och Tyskar, hvilka såsom satelliter
åt utländska eröfrare hjelpte till att förtrycka
andra folk — t. ex. i Spanien — sådana voro
frukterna. Vi hafva fröjdat oss åt de löften,
som föregingo Tyska Förbundets uppkomst;
detta förbund har nu räckt i 30 år; men gif-
ves väl trygghet för dess fortsatta tillvaro utan
representation? Betrakten dess förhandlingar;
häfderna tala. Vi minnas Österrike så godt
om i förklaradt krigstillstånd mot Preussen; det
ena i förbund med Frankrike, det andra med
Ryssland; de öfriga Tyskarne skulle följa med som
trälar. Napoleons återkomst ifrån Elba räddade
fäderneslandet. Österrike lät sedan sina troppar
tåga mot Bäjern, och detta nödgades försska
hvad det ansåg för sin rätt. Hvad skulle ni
väl tänkt om tryggheten af Badens tillvaro o-
medelbart efter Julirevolutionen, om Försvnen
stern mot förslagets upptagande till diskussion,
kunna behandla. Utan tillfredsställandet af den
a RR
MM ij av AA dd AO AA AB AA
- bat
mA PP VR - FA Må —