het — det ena att träda tilbaka för den handfull trotsnde motståndare, som under namn af konservative vilja konservera allt utom rättvisan mot medborgare — ty kastväldsoch privilegie-anda medgifver icke erkännandet af derpå grundade anspråk, och öfverlemna åt dem att efter -godtycke förfara med fosterlandets angelägenheter — eller ock att vädja till nationens röst på den offentliga diskussionens och den lagliga opinionsyttringens väg. — Hvarje reforzaens vän måste vara beredd att, för sin person, hembära fosterlandet alla de offer, som den sanna medborgerligheten kräfver, och då man åt föraktet öfverlemnar sådane insinuationer, som dem de konservativa bladen, och deribland Tiden för den 3 dennes, tillåta sig, i afseende på dess verksamhet och afsigter, förklerar man derjemte, att utan afseende på de framkastade hotelserna fortgå med lugn ihärdighet att arbeta för den goda sakens framgång, och derigenom fylla sin pligt emot fosterlendet. 48 ETT TYSKT PARLAMENT. I ett föregående JA (52) meddelades några utdrag ur den badiske deputeranden Bassermanns märkvärdiga motion om ett Tyskt Parlament; annat än hufvudmomenterna kunde ej anföras, emedan hela framställningen, nu mera fullständigt meddelad i Badens officiella tidning, deri upptager 48 spalter. Det nämndes tillika, att badiske ministern vor Dusch förklarat sig nicke misskänna det ädla i denna motion, med hänseende till det tysta fäderneslandets väl och säkerhet,; hör torde böra tilläggas, att ministern dock gjorde en väsendtlig anmärkning mot hela förslaget, och af ganska öfverraskande anledning. Förslageto — sade han — går ut på upphäfvandet och förkastandet 2f den tyoska partikularismen, (parteringen, styckningen, söndringen) som är lika gammal med Tynskarnes historia, och hvarifrån Tyska Förbundet icke kommer att afstås. Mera öppenbjertigt torde väl knappast någon diplomat hafva afhöljt tycket för det divide imperanx, som så ofta uppenbarat sig under machiavellismens sista lifsyttring såsom helig allians, och nu sednast i den öma fadersvården om schweiziska söndringsförbundet. Men naturligtvis var detta diplomatiska tycke icke något skäl, hvaraf särdeles framgång emot förslaget kunde förväntas i en folkförsamling. En praktisk tillämpning af sjelfva söndringsgrundsatsen följde således omedelbart derpå. Man föreslår er — fortfor ministern — att anhålla det man måtte fråntaga er den största, den väsendtligaste delen af er konstitutionella rätt: att ?Y3, deraf måtte äfverlåtas åt andra, och — bedragen er icke — att slutligen, under oupphörligt fortsatt utveckling, Baden måtte nedsjunka från en blorsstrande sjelfständighet till en hopkrympt gränspprovins. Från ståndpurkten af Badens konstitution, på hvilken ni här ensamt befinna er, M. H., måste ni derföre väl betänka er, innan ni öfverlåta er åt ett dylikt rådslag — 0. s. v. Det!a argumentum ad hominem — eller ad Badenses — förfelade likväl sin verkan på församlingen. Endast två röster biträdde minioch Bassermanns id fann allmän genklang i kammaren. Bland de yttranden, som afgåfvos deröfver, var, som så ofta annars, den namnkuunige bäfdatecknaren Welckers eit ibland de mest utmärkta, och förtjenar derföre att äfven blifva allmännare kändt. Detta förslag, — sade han — vär obestridligen det vigtigaste, som Tyska Landständer deri gjorda fordran är fåderneslandets tillvaro ej betryggad och Tyska Förbundets tillvaro utan borgen; emedan för hela vår nationella bildning och. kraft icke kan väntas bestånd och trefnad, utin en nationalrepresentation, och emedan denna äfven är det enda vilkoret för landets och fur-tehusets suveränitet, så vidt dessa låta förena sig med fäderneslandets gemensamma förhållanden. Med lugn vill jag påpeka några verldshistoriska fecta, och öfverlåta åt er egen pröfnicg om de icke tala för denna stora sanning. Utan organ för representation utgöra vi ej någon nation, och äro ännu mindre betryggade att så förblfva. Talas väl i de europeiska rådslagen någonsin om Tyskland? Nej; det nämnes icke, äfven när frågan är om ett tyskt gränslands öde, och dess införlifvande med en främmande stat. Tillåtes oss väl att uppsätta nationens vapen, flaggor och fanor? Nej; Tyska Förbundet förbjuder oss det. Äger Tyskland något skydd för de sina på främmande haf cch i främmande land? Nej, de äro lemnade till pris åt hvarje utländskt godtycke. Vi äro ingen nation, men vi vilja blifva det. När folkets representation hade förvandlats till en skuggbild, genom den osaliga feodala riksståndsförfattningen, hvad var väl Tysklands öde i utländska krig? Trettioåriga kriget, successionskriget, det sjuåriga kriget, revolutionskrigen och Napoleons krig lemna svaret. Söndringsförbund, Baselska fredsslut, brodermördande strider mellan Tyskar och Tyskar, hvilka såsom satelliter åt utländska eröfrare hjelpte till att förtrycka andra folk — t. ex. i Spanien — sådana voro frukterna. Vi hafva fröjdat oss åt de löften, som föregingo Tyska Förbundets uppkomst; detta förbund har nu räckt i 30 år; men gifves väl trygghet för dess fortsatta tillvaro utan representation? Betrakten dess förhandlingar; häfderna tala. Vi minnas Österrike så godt om i förklaradt krigstillstånd mot Preussen; det ena i förbund med Frankrike, det andra med Ryssland; de öfriga Tyskarne skulle följa med som trälar. Napoleons återkomst ifrån Elba räddade fäderneslandet. Österrike lät sedan sina troppar tåga mot Bäjern, och detta nödgades försska hvad det ansåg för sin rätt. Hvad skulle ni väl tänkt om tryggheten af Badens tillvaro omedelbart efter Julirevolutionen, om Försvnen stern mot förslagets upptagande till diskussion, kunna behandla. Utan tillfredsställandet af den a RR MM ij av AA dd AO AA AB AA bat mA PP VR FA Må —