DBorgaregardet hade fålt dena aran att tjensigöra såsom vakt i påfliga förmaket. ägd bag on fn Gl på ne Vö SAST ENTETSNAIER De stora nyheter, hvilka gårdagsposten medfört från Frankrike, äro af så omätlig vigt, j blott genom sjelfva händelsernas omfattning, den underbara hastighet, hvarmed en revolution blifvit tillvägabragt, en blani de med mesta omsorg befästsd2 tbroner omkullstörtad och en dymasti förjagad ur landet, allt inom mindre än ettbundra timmar, utan äfven för den vidt utseende inveckling af vår verldsdels politiska förhållanden, som sannolikt blir en omedelbar följd deraf, att det första intrycket hos de flesta ännu knappt lemnat rum för någon annan tanka eller känsla, än begäret att ånyo omlisa sjelfva berättelserna och behofvet att i sin ordning förtälja dem för andra och fråga dem man t:äff-r, om de bemärkt den el-! ler den omständigbeten af den vigtiga tilldragelsen: detta behof att meddela sig, hvilket nästan mer än allt annat bevisar sanningen af Platos uttryck, att mennistan är ett animal sociale. Ecturu lång! vi ligga ifrån scenen för händelsern?, visade det sig äfven här sistliden gård2g, att afståndet inom idernas och känslornas verld icke följer miltalets proportiozer. Man kan utan misst:g påstå, att revolutionen i Paris i går sysselsatte sinnena härsädes och utgjorde föremålet för alla tankir och all uppmärksamhet lika mycket som alla öfriga göromål tillhopa. Gamla män, som mången skulle ansett förtorkade, syntes med tårar af enthusiasm i ögonen; personer, som mean skulle trott föga! intresserade för politiken, lyckönskade hvarandra under hjertliga handtryckningar, likasom hade de varit Fran:män; redan vid middagen hade åtskilliga partier formerat sig på värdsbusen, der skålar tömdes för det tappra Pariserfolket, och Marseljäsen uppstämdes, och på eftermiddagen sprang miängen champagnekork, till firande af den underbara drarmen ). Det är något eget, som frihetens sak alltid har med sig, att den är starkt elektriserande: En betraktelse påtränger sig imedlertid genast ena hvar sjelfmant och osökt, emedsn den ligger i sjelfva tilldragelserna; och den är, att folkets sik segrat öfver en armåe af 400,000 man, och att en sådan seger icke kvnde hafva vunnits utan den moraliska kraften af en likal allmän som stark opinion om landets behbof af en förändring i regeringen, så mycket mer, som det på samma gång vill synas, att den utsträckning, som revolutionen tog natten till den 24: Februan, vsr helt och hållet oförberedd, och endast en frukt af ett enhälligt och samtidigt! utbrott af missnöje och handling från alla klasser af folket. Lexan häraf är stor, man kan nästan säga förfärlig, för hvarje regering, som söker sitt stöd i bajonnetterna eller hos tillfälligt maktägande kotterier, då den borde söka det i öfverensstämmelsen med allmänna tänkesättet och i folkets bjerten. Hvilken konung har i de högre cirklarne blifvit prisad för så mycken stat:klokhet, som Ludvig Filip? MHvilken minister bafva hofven, diplomaterna och de stationära kotierierna upphöjt för dess vimmensan talang och förutseende vishet, så mycket som Guizot? Uuder många år hafva denna statsklokhet och detia förutseende icke haft annat mål, än att uppföra och trygga en stark thron i Frankrike åt Ludvig Filips dyn:sti; och ännu för tre veckor sedin hade den statskloke ministern så stort sjelffirtroende till sitt system, en så förblinded föreställning om regeringens moraliska kraft, att han med hån afvisade till och med blotta tanken på en parlamentarisk reform. Inom tre dagar lig likväl denna thron istoftet! Eker all den sluga taktik, hvarmed den slugaste bland furstar förstod att sköta både militären och de civila embetsmännen inom landet och kabinetterna i Europa; med en öfvervägande majoritet i deputeradekammaren och alla möjliga medel till inflytelse; under skyddet af skansar och befästningar, för hvilka nationen fått betala 100 millioner, jemte den starkaste 2rmå, anförd af en erfaren och beslutszm fäl:herre, och om hvars trohet man ansåg sig förvissad, ramlade inom några ögonblick hela den med så mycken korst och förtänksamhet uppförda byggnaden, för en stormvind, och Ludvid Filip befianer sig, vid lifvets afton, i den förödwjukande ställningen, att få gifva vika för det liberala partiet, som han och hans minisrar behandlat med bån och förakt, och ati nödgss fly öfver hafvet, kt sin försträdare, hvilken han sjelf bjelpte till att förjaga. Hvaraf härleder sig denna upplösning i femte akten? Jo, af den enkla omständigheten, att den sluge monarken vid alla sina beräkningar trott sig huxna förbise en sak, som likväl nu för tiden icke kan i längden ostraffadt förbises, nemligen folkets rättigheter. . Huru stort hade ej Ludvig Filips namn kunnat vara inför både samtiden och historien, om han ifrån början följt ett uppriktigt liberalt system! . Men en olycklig och oemotståndlig böjelse förblindade honom: denna sjelfafgudande egoism, som kallas den dynastiska principen, som gjorde befästandet af hans familjs fördelar till det egentliga ögnamärket för hans politik, och föranledde honom att söka köpa furstarnas bifall på bekostnad af folkets tillgifvenhet; och nu — siår hans namn endast vid sidan af den lika ovisa företrädaren Carl X:3. . Guizot har likaledes försvunnit under härjnngarna af den orkar, som han: jelt uppväckt: cch han har måst fara all verldens våg med det harmfulla medvetandet alt hafva lefvat för att förneka eller förstöra hvarje grundsats, som han bo:de haft till uppgift att stärka och utveckla, cch att gå miste om alla de syftemil ———A a Kr 4: 8 a Ab stern ln AO) offrar En LTTE RENOIR