DBorgaregardet hade fålt dena aran att tjensi-
göra såsom vakt i påfliga förmaket.
ägd bag on fn Gl på ne Vö
SAST ENTETSNAIER
De stora nyheter, hvilka gårdagsposten med-
fört från Frankrike, äro af så omätlig vigt, j
blott genom sjelfva händelsernas omfattning,
den underbara hastighet, hvarmed en revolution
blifvit tillvägabragt, en blani de med mesta
omsorg befästsd2 tbroner omkullstörtad och en
dymasti förjagad ur landet, allt inom mindre
än ettbundra timmar, utan äfven för den vidt
utseende inveckling af vår verldsdels politiska
förhållanden, som sannolikt blir en omedel-
bar följd deraf, att det första intrycket hos
de flesta ännu knappt lemnat rum för någon
annan tanka eller känsla, än begäret att å-
nyo omlisa sjelfva berättelserna och behofvet
att i sin ordning förtälja dem för andra och
fråga dem man t:äff-r, om de bemärkt den el-!
ler den omständigbeten af den vigtiga tilldra-
gelsen: detta behof att meddela sig, hvilket
nästan mer än allt annat bevisar sanningen af
Platos uttryck, att mennistan är ett animal
sociale.
Ecturu lång! vi ligga ifrån scenen för händel-
sern?, visade det sig äfven här sistliden gård2g,
att afståndet inom idernas och känslornas verld
icke följer miltalets proportiozer. Man kan
utan misst:g påstå, att revolutionen i Paris i
går sysselsatte sinnena härsädes och utgjorde
föremålet för alla tankir och all uppmärksam-
het lika mycket som alla öfriga göromål till-
hopa. Gamla män, som mången skulle ansett
förtorkade, syntes med tårar af enthusiasm i
ögonen; personer, som mean skulle trott föga!
intresserade för politiken, lyckönskade hvaran-
dra under hjertliga handtryckningar, likasom
hade de varit Fran:män; redan vid middagen
hade åtskilliga partier formerat sig på värdsbu-
sen, der skålar tömdes för det tappra Pariser-
folket, och Marseljäsen uppstämdes, och på ef-
termiddagen sprang miängen champagnekork,
till firande af den underbara drarmen ).
Det är något eget, som frihetens sak alltid
har med sig, att den är starkt elektriserande:
En betraktelse påtränger sig imedlertid ge-
nast ena hvar sjelfmant och osökt, emedsn den
ligger i sjelfva tilldragelserna; och den är, att
folkets sik segrat öfver en armåe af 400,000
man, och att en sådan seger icke kvnde hafva
vunnits utan den moraliska kraften af en likal
allmän som stark opinion om landets behbof af en
förändring i regeringen, så mycket mer, som
det på samma gång vill synas, att den utsträck-
ning, som revolutionen tog natten till den 24:
Februan, vsr helt och hållet oförberedd, och
endast en frukt af ett enhälligt och samtidigt!
utbrott af missnöje och handling från alla klas-
ser af folket. Lexan häraf är stor, man kan
nästan säga förfärlig, för hvarje regering, som
söker sitt stöd i bajonnetterna eller hos tillfäl-
ligt maktägande kotterier, då den borde söka
det i öfverensstämmelsen med allmänna tänke-
sättet och i folkets bjerten. Hvilken konung
har i de högre cirklarne blifvit prisad för så
mycken stat:klokhet, som Ludvig Filip? MHvil-
ken minister bafva hofven, diplomaterna och de
stationära kotierierna upphöjt för dess vimmensan
talang och förutseende vishet, så mycket som
Guizot? Uuder många år hafva denna stats-
klokhet och detia förutseende icke haft annat
mål, än att uppföra och trygga en stark thron
i Frankrike åt Ludvig Filips dyn:sti; och ännu
för tre veckor sedin hade den statskloke mini-
stern så stort sjelffirtroende till sitt system, en
så förblinded föreställning om regeringens mo-
raliska kraft, att han med hån afvisade till och
med blotta tanken på en parlamentarisk reform.
Inom tre dagar lig likväl denna thron istoftet!
Eker all den sluga taktik, hvarmed den sluga-
ste bland furstar förstod att sköta både mi-
litären och de civila embetsmännen inom lan-
det och kabinetterna i Europa; med en öfver-
vägande majoritet i deputeradekammaren och
alla möjliga medel till inflytelse; under skyddet
af skansar och befästningar, för hvilka natio-
nen fått betala 100 millioner, jemte den star-
kaste 2rmå, anförd af en erfaren och beslutszm
fäl:herre, och om hvars trohet man ansåg sig
förvissad, ramlade inom några ögonblick hela
den med så mycken korst och förtänksamhet
uppförda byggnaden, för en stormvind, och Lud-
vid Filip befianer sig, vid lifvets afton, i den
förödwjukande ställningen, att få gifva vika för
det liberala partiet, som han och hans mini-
srar behandlat med bån och förakt, och ati
nödgss fly öfver hafvet, kt sin försträdare,
hvilken han sjelf bjelpte till att förjaga.
Hvaraf härleder sig denna upplösning i femte
akten? Jo, af den enkla omständigheten, att
den sluge monarken vid alla sina beräkningar
trott sig huxna förbise en sak, som likväl nu
för tiden icke kan i längden ostraffadt förbises,
nemligen folkets rättigheter.
. Huru stort hade ej Ludvig Filips namn kun-
nat vara inför både samtiden och historien, om
han ifrån början följt ett uppriktigt liberalt
system! - .
Men en olycklig och oemotståndlig böjelse
förblindade honom: denna sjelfafgudande egoism,
som kallas den dynastiska principen, som gjorde
befästandet af hans familjs fördelar till det
egentliga ögnamärket för hans politik, och för-
anledde honom att söka köpa furstarnas bifall
på bekostnad af folkets tillgifvenhet; och nu —
siår hans namn endast vid sidan af den lika
ovisa företrädaren Carl X:3. .
Guizot har likaledes försvunnit under härj-
nngarna af den orkar, som han: jelt uppväckt:
cch han har måst fara all verldens våg med
det harmfulla medvetandet alt hafva lefvat för
att förneka eller förstöra hvarje grundsats, som
han bo:de haft till uppgift att stärka och ut-
veckla, cch att gå miste om alla de syftemil
———A
a Kr 4: 8 a Ab stern ln AO) offrar En
LTTE RENOIR