AEA VI TMS YNLISVv 355 22 PR DC ON
.97 N:r till lönefyllnad åt underofficerare eller til
ivadan återstående 6,800 nummer blefve att påräk
andtförsvaret.
Eburu vakansafgiften för redan indragne num-
ner vid en del regementen uppgår, per me-
lium till 66 rdr 32 sk. å 70 rdr bko per num-
ner, utgör medelpriset vid flere regementier
omkring 60 å 65 rdr för numret, och skulle
möjligen, vid en ytterligare indragning, komma
Itt något understiga detta belopp, hvarföre va:
cansafgifterne för 6,800 nummer icke kunna
yeräknas efter 66 rdr 32 sk. per nummer, el-
er till fullt 453 333 rdr 46 sk. bko, men med
eräkning af minskad möteskostnad, anskaffaing
och underhåll af beväring, remtyg, utredning
och lifmundering samt beklädnadshjelpen till
fourirerne, och med tillägg af 3300 tunnor
hästvakansspanmål från 300 smålands husar-
nummer å 7 rdr bko tunnan 24500 rdr, skulle
letta till indragning föreslagna antal nummer,
sfter låg beräkning, inbringa en samma af 475
x 500,000 rdr bko, och dermed det vid hvarje
riksdag förekommande bråket med extra ansla-
en till landtförsvaret en gång för alla taga slut.
Till de öfver en så stor indragning, af den
stående hären, lätt förskräcktes lugnande, bör
författaren skynda att erinra, att vid indelta in-
anteriet äro, på sätt föregående tabell JV 5 ut-
visar, 849 nummer indragnoe till musikens un-
lerhåll, 320 till fourirers aflöning och dessutom
532 till tjenstbara volontärer, hvarförutan 300
Smålands busarnummer tillkommit; och då så-
ledes 2,0214 nummer afdraga3 från 6,800, blir
infanteriets egentliga minskning omkring 4,800
man och med kavalleriets 200 hela den ståen-
de armeans förminskning blott 5090 man och
dess återstående styrka infanteri . . . 24.000
kavalleri . . . . . 4,000
och artilleriet omkring .- - - - - 2600
Summa 27700
eller i jemt tal 27,500 man, inberäknadt trum-
slagare och spel.
Vill man, anmärker författaren, icke pruta af
en enda stambajonett, så är det så godt förr
som sist att försaka den dyra musiken vid de
indelta rezementerna, som ickejförorsakar hvar-
ken befäl eller trupp synnerligt nöje, då man
endast några få gånger om året får höra den.
Lika nödvändigt blir det att genom en ända-
målsenlig indelning af armån och indragning af
öfverflödiga tjenster bereda tillgång ait öka
2:dra kapiteners och subalternofficerares löner.
Dessa vanlottade tjenstemäns tålamod bör ej
sättas på för hårdt prof. Snart, ganska snart,
måste dessa förändringar vidtagas, ty hvar och
en börjar inse och begripa, att det ej är rätt
ställdt med vårt försvarsverk tilllznds; ati för-
indringar, ländande till besparing, kunde ske,
— och missnöjet växer med hvarje dag. Man
ser högre och lägre tjenstemän af armån, eta-
blerade långt utom sina distrikter och korpser,
icke vara hindrade af sina tjenster att med un-
dantag af några dagars möte — år ut och år
in — uteslutande egna sig åt ekonomiska b:-
styr, hvilka sålunda blifvit hufvudsak — !jen-
sten bisak, och lönerna betraktas af det högre
befälet som pensioner, dem man till döddsg
i all sköns ro och maklighet kan uppbära —
utan att bry sig om, att det yngre befålet är
ställdt på svältkur. Sådant väcker ond blod,
ty folket fordrar, att de tjenstemän, det så dyrt
får betala, skola göra någonting, cch der så
många finnas, att en del af dem ifrån sitt in-
träde i tjensten, tills afgång med döden eller
pension, aldrig behöft användas, de då böra
indragas.
Författaren anmärker, att detta förhållande,
hvad det högre befälet vidkommer, har sin
orsak i ett konsiderationssystem, som uppkom
under excellensen Brahes tid, emedan han på
llt sätt ville göra sig det högre befälet bevå-