brist uppstår och boet afträdes till konkurs. Vid bevakning i konkursen af de oguldne tvåtusende siksdalerne finnes, sedan alla kostnadsafdrag skett, blott en tillgång af ett eller annat hundrade rdr, hvarigenom de este, hvilkas kraf ingå i bevakningen, förlora hvad som skulle dem tillkomma. Nu vill det sig icke bättre, än att uti dessa tvåtusende -rdr ingå fordringar för begrafoingskostnad och lemnad läkarevård under den dödes sista sjukdom, med flere förmånsrättsegande fordringar, då deremot den fordran, för hvilken utmätning hållits, ej hade någon förmånsrätt. Genom detta exempel, ehuru flygtigt framställdt, tror jag, att hela vådan af den lagtillämpning betänkandet hyllar, kan skådas. Det är icke nog att åberopa olägenheter; man bör ock eftersinna deras vigt. Det lagstadgande, som föreslås i motionen, har visserligen den olägenhet, om man så vill kalla den deraf oundvikliga följd, med sig, att fordringsegare måsto vänta en tid med betalning; men den tillämpning af lagen, som utskottet i dess betän-kande förorder, här den olägenhet med sig, att den åsamkar iuedborgenärer verkliga förluster och kan ofta komma att uppenbart kränka den förmånsrätt, som i lag är dem försäkrad. Och väger man emellan dessa olägenheter, torde ej mycket tvifvel uppstå på hvilkendera sidan vågskålen sjunker djupare. Sist uppgifves i betänkandet, att den nu arbetande lagberedningen skulle, med frånträdande af lagkommiittens åsigt i frågan, dermed motionen instämmer, hafva ansett hvarje borgenär ega rätt att, utan afbidan å någon viss tid, uttaga en förfallen fordran från Sterbhus, men dock, i sammanhang dermed, meddelat åtskilliga bestämmelser, för betryggande af medborgenärers rätt. Huru härmed -sig förhåller och hvaruti försigtighetsmåtten bestå, är mig obekant, dock har jag svårt att föreställa mig andra bestämmelser i denna syftning, än att rättigheten att fyfta betalning skulle förenas med skyldighet att återbära penningarne, derest boet framdeles afträdes till konkurs, eller ock att ställa vederhäftig borgen för lyftningen. Huruvida ett sådant stadgande fullt betryggar medborgerärers rätt lemnar jag dock derhän. Hvar och en vet, huru hastigt en persons vilkor kunna förändras, och man bör basinna, att om ock viljan skulle finnas, förmågan likväl kan verkligen brista att återgälda penningarne, vare sig af den som fått lyfta dem, eller af den som derföre borgat, då tiden inträder att denna återbetalning skall ske. På grund af hvad jag nu haft äran anföra, hem-! ställer jag till högtärade ståndet, om icke skäl förefinnes till en återremiss. Hr Agrell: Det hufvudsakliga af hvad hr Stenberg nu anfört, har inom Utskotiet tagits uti behörigt öfvervägande. Likväl kom man till det re-; sultat, att den föreslagna förändringen skulle medföra många olägenheter. Frågan är här den, om: det är billigt att sterbhusdelegarne gynnas på for-! dringsegarnes bekostnad, och huruvida man icke uti! första rummet bör afse de sednares rätt, hvilken icke bör vara ringare efter gäldenärens död, än den derförinnan varit. Skulle utmätning i död mans bo få ske först en månad efter bouppteckningen, så kunde på detta sätt betalningen afförfallne fordringar komma att fördröjas understundom ända till 5 å 6 månader, enär uti vidlyftiga sterbhus anstånd med boupptecknings hållande Kan medgifvas. Dessutom skulle, om försleget antoges, oredlige sterbhus-! delegara lätteligen kunna förskingra boets tillgångar. Af dessa skäl har lagberedningen sett sig föranlåten att frånträda lagkommittetens med motionärens likartade förslag. Jag yrkar bifall af betänkandet. Hr Legergren: Den rättsfråga, motionären väckt, är onekligen af mycken vigt, och ehuru legen tiger, röranda det i motionen förutsatta fall, så synes! det likväl vara enligt med legens anda, att utmät-! ning i afliden gä!denärs bo icke bör ske, förr än bouppteckning bållits. Ea sådan anda röjer sig uti) det stadgande, som medgifver arfvingar viss tid, hvarinom de ega afgöra, om de vilja mottaga arf eller icke, samt uti det dem drabbande ansvar, om. de förskingra boets tillgångar, eller skifta dem utan laga uppteckning, och förr än all veterlig gäld gulden är. Jemnföras dessa och öfrige hithörande! stadganden, så fioner man, att lagen, ehuru utan att stadga något derom, likväl velat detsamma, som motionären föreslagit. Men har sagt, att de fall sällan inträffade, hvilka kunde göra den afsedda förklaringen nödvändig. Detta medgifves; exempel! fianas likväl, då utmätningar under dylika omständigheter egt rum, till förfång icke blott för sterbhusdelegarne, utan äfven för öfrige fordringsogare.! Om de imedlertid varit sällsynta, så har sådant be-! rott derpi, att Konungens befallningshafvande begaguat sin rätt att lemna uppskof. Sedan denna fråga blifvit väckt, hade den ieke bordt afspisas! med de allmänna ordalag, Lagutskottet begagnat. En mans död är ett jernbref, om man så vill, men ett jernbref till förmån icke för sterbhusdelegarne,! utan för alla borgenärerne. Detta är klart äfven deraf, att inteckning icke gifver förmånsrätt, då den! sökes omedelbart efter gäldenärs död. Lagen har nemligen icke velat, att en borgenär i död mans bo skulle ega vidtaga någon åtgärd, hvarigenom en; förmån honom skulle tiliskyndas på andre borgenärers bekostnad. Det är för öfrigt icke min mening att yrka, det motionärens förslag bordt oförändradt antagas, helst man bör besinna att motioner, remitterade till Lagutskottet, vanligen icke betraktas! såsom fullständiga förslag, utan blott såsom innefattande uppmaning till Utskottet, att med den sorgfällighet, som af et Logutskott kan väntas, pröfva och bereda de af motionärer väckte frågor. Lagutskottet hade sålunda bordt här för sig ställa den; fråga, icke om motionärens förslag var antagligt, utan om det ämne, han framställt, är i behof efen! ny lagbestämmelse, huru sterbhusdelegarnes . och samtlige gäldenärers rätt bäst kunde skyddas. Klert är för öfrigt att den suspension i borgerärers rätt, som gäldenärens död medför, alltid bör vara vilkorlig och att säkerhetsmått mot egendomens förskingring böra få vidtagas. De olägenheter, som orsakas genom den uppkommande tidsutdrägten, skola befinnas ringa i jemförelse med cet välgörande inflytandet af det afsedda stadgandet på allmänna krediten. På grund af hvad jag nu anfört, samt den klara utredaing af frågan, motionären sjelf lemnat, yrkar jag återremiss å betänkandet, helst jag anser af stor vigt att frågan, en gång väckt, icke nedlägges. E Hr Höök instämde. 5J (Slutet följer.) ETT TYSKT PARLAMENT. En samhillsförändring, som skulle kunna i verkligheten leda till gemensamt politiskt lif) Pe AP ÅA TT ann Pe