I nr IM
Ja, ja, hvem vet,, sade hon muntert, men
mad ett tvång, som säkert ingen, utom jag,
märkte.
Ja, visst får du fara, det nekar jag dig al-
årig; men alla barlarne äro sysselsatte, kuken
har just i går sjuknat och Liadström lär mam-
sell Beata i dag lagt beslag på.
vÄh, pappa, hvad gör det; jag kan väl fara
ensam, jag bar ju många gånger utan fara gjort
dei forr.o
Nej, min flicka, det går inte an nu, då lands-
vägen hvimlar af fulla bönder, som köra ved
ifrån skogen, du kunde lätt råka ut för någon
ledsamhe!.n
Jag är alldeles af din fars meniog, rin
Lila Clotbilda,, sade tant Ebba, uppstigande.
Vet du, jag har verkligen aldig sett någon
val uppfostrad flicka rida och åka ensam ut på
lands: ögarne, som du gör; jag tilstår, att j:g
anser dot in!e passande, och jag begriper inte
hur du kan hafva mod derull; jag skulle få
spasmer af förskräckelse, om man satte mig
upp på en häst, och jag har, Gud ske lof, al-
drig blifvit bragt i nödvändigh:t att hålla en
töm i min bandn
Ack, tant lilla, jag blir aldrig någon sådan
der vil vpofo:trad flicka, hvarom tant ständigt
talar,, sade Clothilda otåligt och gick ut.
Tant Ebba runkade på hufvudet och såg O-
lycklig ut, och jag, som af Clottildas ofrivil
1g. rodnad kommit på åtskilliga obestämda
misstauk.r, (og mod till mig och föreslog öf-
varsten au följa fröken, i händelse hon ville
antiga mig till sin kusk.
Sa, det tror jag, sade han skrattande, om
bon det ville; mena det kan her:n g2 sig f-n
på att hona inte vill. Det vore godt och väl