I nr IM Ja, ja, hvem vet,, sade hon muntert, men mad ett tvång, som säkert ingen, utom jag, märkte. Ja, visst får du fara, det nekar jag dig alårig; men alla barlarne äro sysselsatte, kuken har just i går sjuknat och Liadström lär mamsell Beata i dag lagt beslag på. vÄh, pappa, hvad gör det; jag kan väl fara ensam, jag bar ju många gånger utan fara gjort dei forr.o Nej, min flicka, det går inte an nu, då landsvägen hvimlar af fulla bönder, som köra ved ifrån skogen, du kunde lätt råka ut för någon ledsamhe!.n Jag är alldeles af din fars meniog, rin Lila Clotbilda,, sade tant Ebba, uppstigande. Vet du, jag har verkligen aldig sett någon val uppfostrad flicka rida och åka ensam ut på lands: ögarne, som du gör; jag tilstår, att j:g anser dot in!e passande, och jag begriper inte hur du kan hafva mod derull; jag skulle få spasmer af förskräckelse, om man satte mig upp på en häst, och jag har, Gud ske lof, aldrig blifvit bragt i nödvändigh:t att hålla en töm i min bandn Ack, tant lilla, jag blir aldrig någon sådan der vil vpofo:trad flicka, hvarom tant ständigt talar,, sade Clothilda otåligt och gick ut. Tant Ebba runkade på hufvudet och såg Olycklig ut, och jag, som af Clottildas ofrivil 1g. rodnad kommit på åtskilliga obestämda misstauk.r, (og mod till mig och föreslog öfvarsten au följa fröken, i händelse hon ville antiga mig till sin kusk. Sa, det tror jag, sade han skrattande, om bon det ville; mena det kan her:n g2 sig f-n på att hona inte vill. Det vore godt och väl