JOHAN JOHANSSON från Örebro län uppläste ett längre skriftligt anförande, hvaraf slutet lydde sålunda: Nu för tiden skilja furstarne ganska bestämdt emellan sin enskilda egendom och statens. Da betrakta sig då sjelfva såsom det allmännas löntagare, hvilka, lizt andra sådane, använda sin inkomst såsom dem godt synes, och ingen kan tadla dem derföre. Men det synes då icke obi!igt, att detta förhållande göres helt och fullständigt, att furstarne, lika andra embetsmän, med de inkomster, som äro dem til!slagne, besörja icke blott sina enskilda behof, utan äfven sin familjs, och i främsta rummet sina barns. Blir man en gång rätt ense om denna grundsats, så förfalla också alla sådana frågor som den, hv:lkan nu sysselsätter oss, och som hörer till dessa grannlaga ämnen, hvilka äro kinkiga att vidröra, och dem man sålunda helst skulle önska att alldeles kunna förbigå. Nu är likväl frågan väckt och väckt i den form, att en mening deröfver måste uttalas. Min kan då ej blifva någon annan, än i enlighet med de principer, jag här uppställt. Den är med ett ord, att jag ej kan dela den åsigt, den kongl. propositionen antager, att en ung prins behöfver enskild hofhållning derföre, att han hunnit till en viss ålder, ej heller utskottets, att något anslag på förhand behöfver bestämmes för H, K. H:s förmälning, enär: denna lyckliga tilldragelse ännu icke blifvit ifrågasatt, och det för öfrigt ingalunda är bevisadt, ati dess höge herr Faders samtliga inkomster, hvilka lära uppgå till nära 1,200,000 rdr rgs, utom afsastningen af dess enskilda betydliga förmögenhet, ej kunna räcka till att äfven biträda dess herr Son vid! hans bosättning. Jag föreslår således, att saken lemnas i sitt nuvarande skick, och att först när dessa förhålianden blifvit utredda, eiler någon förmälning verkligen skall ske, fråga må väckas om ett anslag för ändamålet. HANS PERSSON från Gefleborgs län: Underrättelsen om de tre öfriga riksståndens godkännande af förevarande utlåtande var icke oväntad. Ej heller var denna underrättelse uppmuntrande; den var tvärtom nedslående. Då Kongl. Maj:is propositioner om statsverkets behof hos detta stånd föredrogos, väcktes deraf icke ringa förvåning. De af ståndet utsedde ledamöter i Statsutskottet utlofvade all möjlig sparsamhet vid anslagsrågornas behandling, och jag är öfvertygad, att de hvar i sin mån sökt uppfylla samma lofta; men huru litet de i sjelfva verket förmått att uträtta, finna vi af förevarande utlåtande. Jag, som äfven är ledamot af nämnde utskott, kom ej att på förband försäkra om iakttagande af sparsamhet och hushållning, men mitt handlingssätt må bedömas af min mot omförmälde utlåtande afgifne, dervid fogade reservation, som innefattar en framställning af mina åsigter i detta ämne. Kanske skall man säga, att genom dessa åsigter röjes en nog ringa tillgifvenhet för Konungen, men jag kan försäkra, att jag täflar med mina ståndsbröder i att älska Konungen och Konungahu-l set, lika mycket som jag äfven täflar med dem att samvetsgrannt och på ett rättskaffens sätt uppfylla mina pligter såsom riksdagsman.n Talarens vägran att ingå på förhöjning af anslaget till det föreslagna beloppet, härledde sig således icke från ovilja eller missbelåtenhet; han hade dervid allenast haft afseende på den all:mer tilltagande fattigdomen i landet och de alltmer stigande anspråk på förhöjda skattebidrag, som för närvarande velat göra sig gällande. . Med Hapvs Persson instämde Per Östman och P:r Persson Eden från Westernorrlands län, Karl Magnus Engström från Kalmare län och Johan Westermark från Westerbottens län. PER NILSSON från Christianstads län: Nästan alla Kongl. Maj:ts till Ständerna afgifne nådiga propositioner innefatta fordringar på förhöjda statsanslag i snart sagdt hvarje förvaltningsgren, då deremot, med afseende på förhanden varende förhållanden, jag trott det vara vår oeftergifliga pligt att, så vidt-sko kan, jakttaga den möjligaste sparsamhet och hushållning. Hvad nu angår förevarande fråga, förekommer dervid såsom isynnerhet anmärkningsvärdt, det af utskottet bestämda vilkor för tillgodopjutande af den ifrågaställda förhöjningen å anslaget för H. K. H. Kronprinsens bofhållning. Mig åtminstone vill det synas besynnerligt, att utskottet på sitt sätt föreslagit denna tillökning af 75,000 rdr såsom en uppmuntran för H. K. H., att icke fördröja sin förestående förmälning. Jag hade deremot föreställt mig, att, i anscende till H. K. H:s nu uppnådda ålder och i följd deraf ökade lefnadskostnader, någon lämplig förhöjning i anslaget för hans egen hofhållning genast kunnat ifrågakomma, dock icke till nu föreslagna beloppet, och om utskottet förordat en ovilkorlig tillökring af 25,000 rdr, så att H. K. H:s hela hofhållningsanslag kommit att utgöra 50,000 rdr, hade jag långt heldre velat bifalla sådant, än ingå på ifrågavarande vilkorliga anslag. Frågan är imedlertid redan afgjord och jag har yttrat dessa mina tankar i ämnet endast för att få dem i protokollet förvarade. SONE PERSSON från Malmöhus län: Inseende att tid och omständigheter kräfva den starkaste hushållning med statens medel, synes det mig vara nog mycket tilltaget att på en gång höja ett anslag från 23,000 rdr till 400,000 rår, såsom det af statsutskottet blifvit tillstyrkt. Om deremot någon mindre summa blifvit föreslagen, hade kommande ständer i framtiden kunnat öka densamma, i mån af förefallande bebof. Som frågan redan var afgjord, ville talaren endast tillägga att han, lika med Hans Person, med varm tillgifvenhet älskar konungen och konungahuset, som — ban boppades det — icke lärer missbilliga en representants olika åsigter, då de framställas med sans och äro grundade på skäl. ERIK ERSSON från Gefleborgs län ville endast tillkännagifva sitt instämmande med Hans Persson och ogillande af utskottets framställning. Likaledes Gustaf Glad från Westerbottens län. JOHAN JAKOB RUTBERG från Norrbottens Län : Riksdagsordningen föreskrifver att allmänna frågor böra i möjligaste måtto samtidigt hos alla stånden afgöras. Då imedlertid Bondeståndet blifvit i afseende på den förevarande förekommet af öfriga riksstånden, återstår oss i min tanke icke annat, än att jemväl bifalla hvad utskottet föreslagit. ANDREAS BENGTSSON från Jönköpings Län: Under min riksdagsmannabana har jag alltid hyllat principen af den strängaste bushållning med statens: medel, och om beviljande af anslag endast för vigtiga och nödvändiga ändamål. Jag hyser äfven för närvarande den åsigt att lindring i fol-kets skattebördor är af behofvet påkallad; men derför kan jag icke gilla den af en del föregående talare yttrade mening, utan bifaller för :min del pvad utskottet föreslagit. Utskottet har nemligen motiverat sitt yttrande på förutsättningen om H. K. H. förestående förmälning; när sådant inträlfar sr RE TRE EEE SKO eta ATTANS AE