JOHAN JOHANSSON från Örebro län uppläste
ett längre skriftligt anförande, hvaraf slutet lydde
sålunda:
Nu för tiden skilja furstarne ganska bestämdt
emellan sin enskilda egendom och statens. Da be-
trakta sig då sjelfva såsom det allmännas löntagare,
hvilka, lizt andra sådane, använda sin inkomst så-
som dem godt synes, och ingen kan tadla dem der-
före. Men det synes då icke obi!igt, att detta för-
hållande göres helt och fullständigt, att furstarne,
lika andra embetsmän, med de inkomster, som äro
dem til!slagne, besörja icke blott sina enskilda be-
hof, utan äfven sin familjs, och i främsta rummet
sina barns. Blir man en gång rätt ense om denna
grundsats, så förfalla också alla sådana frågor som
den, hv:lkan nu sysselsätter oss, och som hörer till
dessa grannlaga ämnen, hvilka äro kinkiga att vid-
röra, och dem man sålunda helst skulle önska att
alldeles kunna förbigå.
Nu är likväl frågan väckt och väckt i den form,
att en mening deröfver måste uttalas. Min kan då
ej blifva någon annan, än i enlighet med de prin-
ciper, jag här uppställt. Den är med ett ord, att
jag ej kan dela den åsigt, den kongl. propositionen
antager, att en ung prins behöfver enskild hofhåll-
ning derföre, att han hunnit till en viss ålder, ej
heller utskottets, att något anslag på förhand be-
höfver bestämmes för H, K. H:s förmälning, enär:
denna lyckliga tilldragelse ännu icke blifvit ifråga-
satt, och det för öfrigt ingalunda är bevisadt, ati
dess höge herr Faders samtliga inkomster, hvilka
lära uppgå till nära 1,200,000 rdr rgs, utom afsast-
ningen af dess enskilda betydliga förmögenhet, ej
kunna räcka till att äfven biträda dess herr Son vid!
hans bosättning. Jag föreslår således, att saken lem-
nas i sitt nuvarande skick, och att först när dessa
förhålianden blifvit utredda, eiler någon förmälning
verkligen skall ske, fråga må väckas om ett anslag
för ändamålet.
HANS PERSSON från Gefleborgs län: Underrät-
telsen om de tre öfriga riksståndens godkännande af
förevarande utlåtande var icke oväntad. Ej heller
var denna underrättelse uppmuntrande; den var
tvärtom nedslående. Då Kongl. Maj:is propositioner
om statsverkets behof hos detta stånd föredrogos,
väcktes deraf icke ringa förvåning. De af ståndet
utsedde ledamöter i Statsutskottet utlofvade all möj-
lig sparsamhet vid anslagsrågornas behandling, och
jag är öfvertygad, att de hvar i sin mån sökt upp-
fylla samma lofta; men huru litet de i sjelfva ver-
ket förmått att uträtta, finna vi af förevarande ut-
låtande. Jag, som äfven är ledamot af nämnde ut-
skott, kom ej att på förband försäkra om iaktta-
gande af sparsamhet och hushållning, men mitt
handlingssätt må bedömas af min mot omförmälde
utlåtande afgifne, dervid fogade reservation, som in-
nefattar en framställning af mina åsigter i detta
ämne. Kanske skall man säga, att genom dessa å-
sigter röjes en nog ringa tillgifvenhet för Konungen,
men jag kan försäkra, att jag täflar med mina
ståndsbröder i att älska Konungen och Konungahu-l
set, lika mycket som jag äfven täflar med dem att
samvetsgrannt och på ett rättskaffens sätt uppfylla
mina pligter såsom riksdagsman.n
Talarens vägran att ingå på förhöjning af ansla-
get till det föreslagna beloppet, härledde sig således
icke från ovilja eller missbelåtenhet; han hade der-
vid allenast haft afseende på den all:mer tilltagande
fattigdomen i landet och de alltmer stigande an-
språk på förhöjda skattebidrag, som för närvarande
velat göra sig gällande. .
Med Hapvs Persson instämde Per Östman och P:r
Persson Eden från Westernorrlands län, Karl Mag-
nus Engström från Kalmare län och Johan We-
stermark från Westerbottens län.
PER NILSSON från Christianstads län: Nästan
alla Kongl. Maj:ts till Ständerna afgifne nådiga pro-
positioner innefatta fordringar på förhöjda statsan-
slag i snart sagdt hvarje förvaltningsgren, då der-
emot, med afseende på förhanden varende förhål-
landen, jag trott det vara vår oeftergifliga pligt att,
så vidt-sko kan, jakttaga den möjligaste sparsamhet
och hushållning. Hvad nu angår förevarande fråga,
förekommer dervid såsom isynnerhet anmärknings-
värdt, det af utskottet bestämda vilkor för tillgodo-
pjutande af den ifrågaställda förhöjningen å ansla-
get för H. K. H. Kronprinsens bofhållning. Mig
åtminstone vill det synas besynnerligt, att utskottet
på sitt sätt föreslagit denna tillökning af 75,000 rdr
såsom en uppmuntran för H. K. H., att icke för-
dröja sin förestående förmälning. Jag hade deremot
föreställt mig, att, i anscende till H. K. H:s nu upp-
nådda ålder och i följd deraf ökade lefnadskostna-
der, någon lämplig förhöjning i anslaget för hans
egen hofhållning genast kunnat ifrågakomma, dock
icke till nu föreslagna beloppet, och om utskottet
förordat en ovilkorlig tillökring af 25,000 rdr, så
att H. K. H:s hela hofhållningsanslag kommit att
utgöra 50,000 rdr, hade jag långt heldre velat bi-
falla sådant, än ingå på ifrågavarande vilkorliga an-
slag. Frågan är imedlertid redan afgjord och jag
har yttrat dessa mina tankar i ämnet endast för att
få dem i protokollet förvarade.
SONE PERSSON från Malmöhus län: Inseende
att tid och omständigheter kräfva den starkaste
hushållning med statens medel, synes det mig vara
nog mycket tilltaget att på en gång höja ett an-
slag från 23,000 rdr till 400,000 rår, såsom det af
statsutskottet blifvit tillstyrkt. Om deremot nå-
gon mindre summa blifvit föreslagen, hade kom-
mande ständer i framtiden kunnat öka densamma,
i mån af förefallande bebof. Som frågan redan
var afgjord, ville talaren endast tillägga att han,
lika med Hans Person, med varm tillgifvenhet äl-
skar konungen och konungahuset, som — ban bop-
pades det — icke lärer missbilliga en represen-
tants olika åsigter, då de framställas med sans och
äro grundade på skäl.
ERIK ERSSON från Gefleborgs län ville endast
tillkännagifva sitt instämmande med Hans Persson
och ogillande af utskottets framställning. Likale-
des Gustaf Glad från Westerbottens län.
JOHAN JAKOB RUTBERG från Norrbottens
Län : Riksdagsordningen föreskrifver att allmänna
frågor böra i möjligaste måtto samtidigt hos alla
stånden afgöras. Då imedlertid Bondeståndet blif-
vit i afseende på den förevarande förekommet af
öfriga riksstånden, återstår oss i min tanke icke
annat, än att jemväl bifalla hvad utskottet föreslagit.
ANDREAS BENGTSSON från Jönköpings Län:
Under min riksdagsmannabana har jag alltid hyl-
lat principen af den strängaste bushållning med
statens: medel, och om beviljande af anslag endast
för vigtiga och nödvändiga ändamål. Jag hyser
äfven för närvarande den åsigt att lindring i fol--
kets skattebördor är af behofvet påkallad; men
derför kan jag icke gilla den af en del föregående
talare yttrade mening, utan bifaller för :min del
pvad utskottet föreslagit. Utskottet har nemligen
motiverat sitt yttrande på förutsättningen om H.
K. H. förestående förmälning; när sådant inträlfar
sr RE TRE EEE SKO eta ATTANS AE