tOrestalide sig, alt svalget emellan vcnagenneten och nitälstan för reformer i social riktning och dem i politisk icke vore så oöfverstigligt stort, som man på vissa håll förespeglade, serdeles under de tidsförhållanden, hvaruti vi nu lefde, och serskildt under Sverges-nuvarande statsskick. Inom medelvägspartiet vore änou många rädda, väl å ena sidan att låta reformerna gå allt för fort, men å den andra äfven rädda att icke gifva efter i tid, för att icke äfventyra att de skulle gå ännu fortare och leda till en brytning, som ingen fosterlandsvän kunde önska. Denna karakteristik på juste milieun här i landet ansåg talaren äfven kunna lämpas till regeringen och hemtade deraf anledning till förhoppning, att det moderata partiet skulle vilja gå de liberala måhända mer än khalfva vägen till mötes. Med anledning af den utförligare framställning, hr Dalman sålunda benäget meddelat af den åsigt, han vid tillfället framförde, anse vi äfven mnödigt att litet utförligare referera br Hjertas replik, hvilken lika!edes i korthet omnämndes i måndagsb!adet. Den sistnämnde yttrade nemlige.: att ingen af de närvarande sannolikt befianes obenägen till en förmedling, om ett resultat derigenom kan vinnas. Men man miste också besinna, hvad det är som skall föroch medlas, hvilka de äro man vill förlika. Den förutnämnde talaren hade yttrat, att man borde söka tillfredsställa de grå; men hvad innefattar detta? I hr Hjertas tanka betydde det icke annat, än att de grå fordra att de liberala skola komma dem till mötes till den punkten, på hvilken de grå nu äro stående, men icke att dessa sjelfve ämna göra koncessioner åt de liberale. Hr Hjerta var derföre af den meningen, att man bocde förstå förmedlingen så, att de som vilja en reform, hveraf folket i det hela kan dr2ga någon vinst, och hvilka just derföre utgöra de, som man förstår under benämniagen det liberala partiet, först böra med ömsesidig uppoffring af sina individuella tycken och åsigter söka komma till några, för dem alla gemensamma, grunder som dikteras af detta syftemål; och att man då i första rummet bör söka, icke egentligen hvad som kan vinna bifall bos medelvägsmännen, ellar de grå, emedan man då måste göra ett grått förslag, utan hvad son kan vinna gemensamt understöd af flertalet inm borgereoch bondestånden, tillika med den minoritet insm adeloch presteståndet, som slutat sig närmare till förstnämnda stånd, äfvensom af nationen i allmänhet; men att man, ifrån denna förntsättning såsom den första, sedermera visserligen både kunde och borde tillse huru långt det vore möjligt att gå de grå till mötes, utan att kasta principerna öfver bord. Läsaren torde finra, a!t skilnaden emellan hr Dalmans och hr Hjertas här framställda åsigter i sjelfva verket icke är betydligare, än att de väl låia sig sammanjemkas. Också voro dessa båda personer, likasom den öfriga församlingen, öfverens om att anse den af prof. Thomander ingilne promemorian såsom en tjenlig grund för diskussionen öfver ett blifvande förslag. Imedlertid är det tydligt, att i fråga om den al!männa riktningen af åsigter eller systemer, kan en skiljaktighet, som vid utgångspunkten är högst obetydlig, icke annat än öka afståndet, i samma mån som de serskilda linierna utdragas; och det är egentligen derföre som det synes vara angeläget, att först noga undersöka had man sjelf anser för det rätta, och åtminstone erkänna detta, innan man tänker på huru stora afprutningar deraf skola göras, för att tillfredsställa motståndarne. Det farligaste hindret emot representationens framging ligger till och med, enligt vår öfvertygelse, just deri, att åtskilliga af de moderata, som i sig ej-lfve äro liberalt sinnade, likväl icke töra:, om vi så få säga, yrka på hvad de anse rätt, utan ideligen endast tänka på, huru de skola kunna blidka och få med sig de egentliga grå. Detta såg man äfven inom reprepresentationskommit:cen, och kanske var det just derigenom, som hela des3 arbete blef fruktlöst: Hvarföre? Jo, emedan en sådan konsiderationstaktik vanligen endast har till följd, hvad man äfven erfor inom nämnde kommitte, att motståndarne, när de varseblifva de liberales vacklande, tänka: aha! nu gifva de med sig; då skola vi så mycket bättre hålla i oss. — Och detta är händelsen ej blott med de ultrakonservativa, uten ock med de egentliga grå, som i politiska saker i sjelfva verket hafva en hemlig rädsla för de liberala, fastän de icke genast vilja bekänna rätta orsaken, utan gripa till andra förevändningar, till dess man pressar dem så långt, att de måste taga ett bestämdt parti. Är det icke då bättre, att detta sker så godt först som sist? Den regel, som kan bemtas frin detta förbållande, skall än mer visa sig såsom den riktiga, om man betraktar b.skaffenheten af det hufvudsakliga motstånd, som reformen har att öfvervinna inom representationen sjelf. Det är cke hr v. Hartmansdorff och bans skola, egentligt talad, fom utgör det svåraste hindret; han har endast för sin iv flytelse begagnat ett par andra elementer som finnas i hiset. Det ena består af de unga grefvarna och söner af digvitärerna på de främsta binkarna, som, genom grundlagens föreskrift, att ordförandeskapet i utskutt skall innehafvas af den främste ledamoten derstädes bland Ridderskapet och Adeln, ega et gifvet tillfälle att göra sig bemärkte, och för hvilka detta ordförandeskap tillförene alltid utgjort en brevett på, eller ett säkert trappsteg till rang och civila chefsplatser, med den orepresenterade skarans förbigående och lutan att behöfva framsträfva på rutinens vanliga stråt, eller den så kallade oxvägen. För desse har riddarhusets inrättning medfört en bestämd materiel fördel, och deras så kallade opposition mot regeringen torde till en betydlig del hafva sin grund endast deri, att den Inyssnämnda ställningen, under de sednsste förIflutna fyra åren, icke varit så renderande som Ttillförene, samt uti hoppet att den gamla goda tiden skall än en gång återkomma, blott de hålla sig styfva och derigenom visa, att deras bistånd i längden skall blifva nödvändigt för reI Igeringen. Det andra elementet bestir af en KE nn Er er ARA mn pp —— — AH AR AR MM AL PT AN Pr PT Er OO Sn hBaB se -AoePRLermn MB mm rv VR MM EA AA ke pp a — MD k -— p-—— OM ee —-— — p— AA mm om pe På AM Mer köret Om ke CA OR JA ÅA I OS om vik hh ÖKA f-— pt Am mm JA sv pd Mm Fe mn Od RR ME FR FR Kd