tOrestalide sig, alt svalget emellan vcnagenneten och
nitälstan för reformer i social riktning och dem i
politisk icke vore så oöfverstigligt stort, som man på
vissa håll förespeglade, serdeles under de tidsförhål-
landen, hvaruti vi nu lefde, och serskildt under Sver-
ges-nuvarande statsskick. Inom medelvägspartiet vore
änou många rädda, väl å ena sidan att låta refor-
merna gå allt för fort, men å den andra äfven rädda
att icke gifva efter i tid, för att icke äfventyra att
de skulle gå ännu fortare och leda till en brytning,
som ingen fosterlandsvän kunde önska. Denna ka-
rakteristik på juste milieun här i landet ansåg ta-
laren äfven kunna lämpas till regeringen och hem-
tade deraf anledning till förhoppning, att det mo-
derata partiet skulle vilja gå de liberala måhända
mer än khalfva vägen till mötes.
Med anledning af den utförligare framställ-
ning, hr Dalman sålunda benäget meddelat af
den åsigt, han vid tillfället framförde, anse vi
äfven mnödigt att litet utförligare referera br
Hjertas replik, hvilken lika!edes i korthet om-
nämndes i måndagsb!adet. Den sistnämnde ytt-
rade nemlige.: att ingen af de närvarande san-
nolikt befianes obenägen till en förmedling, om
ett resultat derigenom kan vinnas. Men man
miste också besinna, hvad det är som skall för-
och medlas, hvilka de äro man vill förlika. Den
förutnämnde talaren hade yttrat, att man borde
söka tillfredsställa de grå; men hvad innefattar
detta? I hr Hjertas tanka betydde det icke
annat, än att de grå fordra att de liberala skola
komma dem till mötes till den punkten, på
hvilken de grå nu äro stående, men icke att
dessa sjelfve ämna göra koncessioner åt de li-
berale. Hr Hjerta var derföre af den menin-
gen, att man bocde förstå förmedlingen så, att de
som vilja en reform, hveraf folket i det hela kan
dr2ga någon vinst, och hvilka just derföre ut-
göra de, som man förstår under benämniagen
det liberala partiet, först böra med ömsesidig
uppoffring af sina individuella tycken och åsig-
ter söka komma till några, för dem alla ge-
mensamma, grunder som dikteras af detta syf-
temål; och att man då i första rummet bör
söka, icke egentligen hvad som kan vinna bi-
fall bos medelvägsmännen, ellar de grå, emedan
man då måste göra ett grått förslag, utan hvad
son kan vinna gemensamt understöd af flerta-
let inm borgere- och bondestånden, tillika med
den minoritet insm adel- och presteståndet,
som slutat sig närmare till förstnämnda stånd, äf-
vensom af nationen i allmänhet; men att man,
ifrån denna förntsättning såsom den första, se-
dermera visserligen både kunde och borde tillse
huru långt det vore möjligt att gå de grå till
mötes, utan att kasta principerna öfver bord.
Läsaren torde finra, a!t skilnaden emellan hr
Dalmans och hr Hjertas här framställda åsig-
ter i sjelfva verket icke är betydligare, än att
de väl låia sig sammanjemkas. Också voro
dessa båda personer, likasom den öfriga för-
samlingen, öfverens om att anse den af prof.
Thomander ingilne promemorian såsom en tjenlig
grund för diskussionen öfver ett blifvande för-
slag. Imedlertid är det tydligt, att i fråga om
den al!männa riktningen af åsigter eller syste-
mer, kan en skiljaktighet, som vid utgångs-
punkten är högst obetydlig, icke annat än öka
afståndet, i samma mån som de serskilda lini-
erna utdragas; och det är egentligen derföre
som det synes vara angeläget, att först noga
undersöka had man sjelf anser för det rätta,
och åtminstone erkänna detta, innan man tän-
ker på huru stora afprutningar deraf skola gö-
ras, för att tillfredsställa motståndarne.
Det farligaste hindret emot representationens
framging ligger till och med, enligt vår öfver-
tygelse, just deri, att åtskilliga af de moderata,
som i sig ej-lfve äro liberalt sinnade, likväl icke
töra:, om vi så få säga, yrka på hvad de anse
rätt, utan ideligen endast tänka på, huru de
skola kunna blidka och få med sig de egentliga
grå. Detta såg man äfven inom reprepresen-
tationskommit:cen, och kanske var det just deri-
genom, som hela des3 arbete blef fruktlöst:
Hvarföre? Jo, emedan en sådan konsiderations-
taktik vanligen endast har till följd, hvad man
äfven erfor inom nämnde kommitte, att mot-
ståndarne, när de varseblifva de liberales vack-
lande, tänka: aha! nu gifva de med sig; då
skola vi så mycket bättre hålla i oss. — Och
detta är händelsen ej blott med de ultrakon-
servativa, uten ock med de egentliga grå, som
i politiska saker i sjelfva verket hafva en hem-
lig rädsla för de liberala, fastän de icke genast
vilja bekänna rätta orsaken, utan gripa till an-
dra förevändningar, till dess man pressar dem
så långt, att de måste taga ett bestämdt parti.
Är det icke då bättre, att detta sker så godt
först som sist?
Den regel, som kan bemtas frin detta för-
bållande, skall än mer visa sig såsom den rik-
tiga, om man betraktar b.skaffenheten af det
hufvudsakliga motstånd, som reformen har att
öfvervinna inom representationen sjelf. Det är
cke hr v. Hartmansdorff och bans skola, egent-
ligt talad, fom utgör det svåraste hindret; han
har endast för sin iv flytelse begagnat ett par
andra elementer som finnas i hiset. Det ena
består af de unga grefvarna och söner af dig-
vitärerna på de främsta binkarna, som, genom
grundlagens föreskrift, att ordförandeskapet i
utskutt skall innehafvas af den främste ledamo-
ten derstädes bland Ridderskapet och Adeln,
ega et gifvet tillfälle att göra sig bemärkte,
och för hvilka detta ordförandeskap tillförene
alltid utgjort en brevett på, eller ett säkert
trappsteg till rang och civila chefsplatser, med
den orepresenterade skarans förbigående och
lutan att behöfva framsträfva på rutinens van-
liga stråt, eller den så kallade oxvägen. För
desse har riddarhusets inrättning medfört en
bestämd materiel fördel, och deras så kallade
opposition mot regeringen torde till en betyd-
lig del hafva sin grund endast deri, att den
Inyssnämnda ställningen, under de sednsste för-
Iflutna fyra åren, icke varit så renderande som
Ttillförene, samt uti hoppet att den gamla goda
tiden skall än en gång återkomma, blott de
hålla sig styfva och derigenom visa, att deras
bistånd i längden skall blifva nödvändigt för re-
I Igeringen. Det andra elementet bestir af en
KE
nn Er er
ARA mn pp —— — AH AR AR MM AL PT AN Pr PT Er OO
Sn hBaB se
-AoePRLermn MB
mm rv VR MM EA AA ke pp - - a — MD k
-— - p-—- — OM
ee —-
-— — p— AA
mm om pe På AM Mer köret Om ke CA OR JA ÅA
I OS om vik - - hh ÖKA f-— pt
Am mm JA sv pd Mm - Fe mn - Od RR ME FR FR Kd