Vidare: ,stadga oca såkerhet 1 tull-:agstult-
oningen är industriidkaren; dyrbaraste goda,
emedan derförutan ingen trygghet gifves i
shans beräkningar och företag., — Vid flera
oefter hvsrandra följande riksdagar bar industri-
nidkaren i Sverige, under loppet af tvenne tio-
stal år varit hotad alltjemt med en mer eller
mindre radikal omstörtning af hela den bi-
ptills gällande tull-lagstiftningen.
: Härvid måste erinras, att om stadga är en
berömvärd sak i all lagstiftning, så kan dock
deraf ice dragas den slutsatsen, att föråldrade
eller otjenliga lagar böra bibehållas. Hvad ser-
skildt tul!taxan betr2fflar, så har denna sanning
blifvit vid sjelfva statsskickets instiftande er-
känd, derigenom att grundlagen fö-eskrifvit det
tullafgifterna skola vid hvarje riksdag af Sän-
derna bestämmes, Det är icke blott iSverige,
utan äfven i alla andra konstitutionella stater,
som representationen sålunda eger rättighet att
pröfva tulltaxan. Författaren visar dessutom
sjelf genom sitt yttrande, om de tvenne tiota-
len år, ati industriidkaren här i landet icke sak-
nat den önskade stadgan i tull-lagstiftningen.
Redan år 4823 yttrade sig ju Rikets Stäader
för sjelfva principen af förbudens borttagande
Ingen person med omdöme har kunnat betvifla,
att fordrirgarne på dessr monopo!föreskrifters
borttagande sedermera låtit höra sig allt hög-
ljuddare; och fabrikanterne hafva således under
de 2:ae tiotzlen haft en mer än tillräcklig tid
att rätta sina beräkningar derefter. Det oak-
tadt skulle vi anse en stor orättvisa begås, om
frågan nu vore att på en gång borttaga alla
skyddstuilarna: det vore en radikal förändring,
som lände det fosterländska intresset till mehn;
åtminstone för en tid, då en mängd personer
-derigenom blefv2 brödlösa. Men då det före-
slagits, ati gifva ganska ansenliga skyddstullar
åt de inhemska näringarna, så kan väl ingen
med stkä! klaga, att en vbrist på stadgan eger
rum. Det är endast de öfverdrifna anspråken
och de med afseende på konsumentens ritt oför-
enliga fördslarne, hvari någon inskränkning blif-
vit föreslagen.
Hvad författaren yttrar om kungsorden, tyc-
kes Också endast innefatta en fras, om man vill
rätt ihågkomma förbåll .ndet med den kongl.
skrifvelsen i detta ömne, vid den förra riksda-
gen. Hela den slutsats han synes vilja draga
af de citerade uttrycken ur d-nna skrifvelse.
den slutsaisen nemligen, som om regeringen
derigenoa skulle iklädt sig en förbindelse, med
hvilken det nu framställda förslaget stode i
strid, blir då både grundlös och, med förlotf
sagdt, försåtlig; helst då man känner orsaken
hvarföre regeringen vid förra riksdagen ansåg
sig icke kunna före:lå någon egentlig förändring
i tull-lagstiftningen, nealigen att tiden icke hade
medgifvit den dortill nödiga förberedande prö-
ningen. Ifade författaren icke lösryckt en bit
ur den kongl. skrifvelsen, med förbigående af
allt det öfriga, så hade äfven den påföljande
insinuationen, att det nuvarande kongl. försla-
get innefattar ett hastigt ombyte i rådslag och
systemp, mist förfolla såsom giundfalskt.
Lika oriktigt är det framställda påståendet,
att den kong!. skrifvelsen vid förra riksdagen
gifvit någn serskild impuls åt fabriksindustrien,
efter riksmötet. Hela allmänheten känner, att
reögeringens mening redan då var, liksom natio-
nen väntade, att ett förslag till reform vid den
nu innevarande riksdagen skulle framläggas.
Det argument författaren vidare hemtar för
prohibitivsystemet från Frankrikes exempel, och
med åberopardet af Napoleons system, har icke
heller mera halt än det föregående. Hela verl-
den vet, att Napoleons kontinentalsystem i sin
början utgick från en politisk demonstration
emot England, och att den nuvarande regerin-
gen i Frankrike bemödar sig att modifiera dess
prohibitiva tull-lagstiftning, så mycket den för-
mår, emot de mäktiga enskilda intressen, som
kontinentalsystemet småningom tillskapat; äf-
vensom att den nuvarande tull-lagstiftningen
egentligen upprätthålles endast genom en val-
lag, som lemnar representationen uteslutande i
händerna på den större förmögenheten, hvars
innehaflvare sålunda kunna dagtinga cm ömse-
sidiga fördelar.
Hvad författaren derefter yttrar, i afseende
på en annan makts underhandlingar om ned-
sättningar i vår tulltaxa, är en demonstration,
som kan vara slugt beräknad för att väcka eit
visst intrycz genom farhågors uppspelande, men
icke har att göra med pröfnirgen af det kongl.
förslaget i och för sig sjelf, och således icke
bör till saken. Uppgiften om det prohibitiv-
system denna makt följer i afeeende på tullen
å svenska trävsror, visar ocbeksntskap med för-
hållanderna, eller ock en afsigt att icke vilja
känna, det engelska tullen på svenska trävaror,
ehuru hög dea är, likväl ännu för få år sedan
var mer än dubbelt högre, än för närvarande.
Likaså visar uttrycket, om Englands ytterligt
prohibitiva navigationslagar, att han icke kän-
ner, ait hela det liberala partiet i England nu
arbetar starkt för navigationslagens upphäfvan-
de, och efter 211 anledning inom kort tid lyc-
kas deruti. Hens yttrade hopp, att vår lands-
faderliga regering icke beviljar ifrågavarande
makts ytterligare handelsfriheter i Sverige, u-
tan billig reciprositet för svenska produseater
och näringar, är en betydelselös, men likväl
insidiös fras, då ban, lika med hvar och en an-
nan, borde veta, att någon fråga icke är å bane
ait bevilja yiterliga:2 hiwndelsfriheter åt nå or
viss makt; dessutom har ban helt och hållet
glömt bort, att England redan vidtagit ett stort
steg för den af honom önskade reciprociteten,
då det upphäft all införseltull på Sveriges för-
nämsta exportartikel: jernet. Dererhot kommer
han ganska väl ihåg att framdraga, att en hö:
tull belastar detta jern i Frankrike; raen har
den klokheten att förtiga, att svenska trävaror
få införas utån tull till Marseille, som är fri-
hamn: allt för att sedan komma till den slut-
satsen, att Sverige icke eger någon motsvarig-
het i förmåner, för de förmenta uppoffringar
det skulle vidkännas genom upphäfvande af de