Vidare: ,stadga oca såkerhet 1 tull-:agstultoningen är industriidkaren; dyrbaraste goda, emedan derförutan ingen trygghet gifves i shans beräkningar och företag., — Vid flera oefter hvsrandra följande riksdagar bar industrinidkaren i Sverige, under loppet af tvenne tiostal år varit hotad alltjemt med en mer eller mindre radikal omstörtning af hela den biptills gällande tull-lagstiftningen. : Härvid måste erinras, att om stadga är en berömvärd sak i all lagstiftning, så kan dock deraf ice dragas den slutsatsen, att föråldrade eller otjenliga lagar böra bibehållas. Hvad serskildt tul!taxan betr2fflar, så har denna sanning blifvit vid sjelfva statsskickets instiftande erkänd, derigenom att grundlagen fö-eskrifvit det tullafgifterna skola vid hvarje riksdag af Sänderna bestämmes, Det är icke blott iSverige, utan äfven i alla andra konstitutionella stater, som representationen sålunda eger rättighet att pröfva tulltaxan. Författaren visar dessutom sjelf genom sitt yttrande, om de tvenne tiotalen år, ati industriidkaren här i landet icke saknat den önskade stadgan i tull-lagstiftningen. Redan år 4823 yttrade sig ju Rikets Stäader för sjelfva principen af förbudens borttagande Ingen person med omdöme har kunnat betvifla, att fordrirgarne på dessr monopo!föreskrifters borttagande sedermera låtit höra sig allt högljuddare; och fabrikanterne hafva således under de 2:ae tiotzlen haft en mer än tillräcklig tid att rätta sina beräkningar derefter. Det oaktadt skulle vi anse en stor orättvisa begås, om frågan nu vore att på en gång borttaga alla skyddstuilarna: det vore en radikal förändring, som lände det fosterländska intresset till mehn; åtminstone för en tid, då en mängd personer -derigenom blefv2 brödlösa. Men då det föreslagits, ati gifva ganska ansenliga skyddstullar åt de inhemska näringarna, så kan väl ingen med stkä! klaga, att en vbrist på stadgan eger rum. Det är endast de öfverdrifna anspråken och de med afseende på konsumentens ritt oförenliga fördslarne, hvari någon inskränkning blifvit föreslagen. Hvad författaren yttrar om kungsorden, tyckes Också endast innefatta en fras, om man vill rätt ihågkomma förbåll .ndet med den kongl. skrifvelsen i detta ömne, vid den förra riksdagen. Hela den slutsats han synes vilja draga af de citerade uttrycken ur d-nna skrifvelse. den slutsaisen nemligen, som om regeringen derigenoa skulle iklädt sig en förbindelse, med hvilken det nu framställda förslaget stode i strid, blir då både grundlös och, med förlotf sagdt, försåtlig; helst då man känner orsaken hvarföre regeringen vid förra riksdagen ansåg sig icke kunna före:lå någon egentlig förändring i tull-lagstiftningen, nealigen att tiden icke hade medgifvit den dortill nödiga förberedande pröningen. Ifade författaren icke lösryckt en bit ur den kongl. skrifvelsen, med förbigående af allt det öfriga, så hade äfven den påföljande insinuationen, att det nuvarande kongl. förslaget innefattar ett hastigt ombyte i rådslag och systemp, mist förfolla såsom giundfalskt. Lika oriktigt är det framställda påståendet, att den kong!. skrifvelsen vid förra riksdagen gifvit någn serskild impuls åt fabriksindustrien, efter riksmötet. Hela allmänheten känner, att reögeringens mening redan då var, liksom nationen väntade, att ett förslag till reform vid den nu innevarande riksdagen skulle framläggas. Det argument författaren vidare hemtar för prohibitivsystemet från Frankrikes exempel, och med åberopardet af Napoleons system, har icke heller mera halt än det föregående. Hela verlden vet, att Napoleons kontinentalsystem i sin början utgick från en politisk demonstration emot England, och att den nuvarande regeringen i Frankrike bemödar sig att modifiera dess prohibitiva tull-lagstiftning, så mycket den förmår, emot de mäktiga enskilda intressen, som kontinentalsystemet småningom tillskapat; äfvensom att den nuvarande tull-lagstiftningen egentligen upprätthålles endast genom en vallag, som lemnar representationen uteslutande i händerna på den större förmögenheten, hvars innehaflvare sålunda kunna dagtinga cm ömsesidiga fördelar. Hvad författaren derefter yttrar, i afseende på en annan makts underhandlingar om nedsättningar i vår tulltaxa, är en demonstration, som kan vara slugt beräknad för att väcka eit visst intrycz genom farhågors uppspelande, men icke har att göra med pröfnirgen af det kongl. förslaget i och för sig sjelf, och således icke bör till saken. Uppgiften om det prohibitivsystem denna makt följer i afeeende på tullen å svenska trävsror, visar ocbeksntskap med förhållanderna, eller ock en afsigt att icke vilja känna, det engelska tullen på svenska trävaror, ehuru hög dea är, likväl ännu för få år sedan var mer än dubbelt högre, än för närvarande. Likaså visar uttrycket, om Englands ytterligt prohibitiva navigationslagar, att han icke känner, ait hela det liberala partiet i England nu arbetar starkt för navigationslagens upphäfvande, och efter 211 anledning inom kort tid lyckas deruti. Hens yttrade hopp, att vår landsfaderliga regering icke beviljar ifrågavarande makts ytterligare handelsfriheter i Sverige, utan billig reciprositet för svenska produseater och näringar, är en betydelselös, men likväl insidiös fras, då ban, lika med hvar och en annan, borde veta, att någon fråga icke är å bane ait bevilja yiterliga:2 hiwndelsfriheter åt nå or viss makt; dessutom har ban helt och hållet glömt bort, att England redan vidtagit ett stort steg för den af honom önskade reciprociteten, då det upphäft all införseltull på Sveriges förnämsta exportartikel: jernet. Dererhot kommer han ganska väl ihåg att framdraga, att en hö: tull belastar detta jern i Frankrike; raen har den klokheten att förtiga, att svenska trävaror få införas utån tull till Marseille, som är frihamn: allt för att sedan komma till den slutsatsen, att Sverige icke eger någon motsvarighet i förmåner, för de förmenta uppoffringar det skulle vidkännas genom upphäfvande af de