eller Siärderna också under tiden, genom en ändamålsen!ig grundlagsförändring, uppdraga åt Kongl. Maj:t makten att till den derefter följande riksdagen höja tullafgifterna, likasom att sänka dem. Den andra icke mindre vigtiga betänkligheten, som i sakens närvarande skick afbåller mig ifrån, alt för min ringa del gifva bifall till propositionen om införselsförbudens utbytande emot införselafgifter, är: att alldeles ingen tillräcklig säkerhet är gifven, för att de sednare skola behörigen erläggas. Redan för 48 år tillbaka har en dåvarande aktad ledamot af detta stånd, och min företrädare såsom representant för hufvudstadens fabriksnäringar, uppgifvit de kontroller, hvarunder en sådan säkerhet då ansågs kunna ernås, och tillika förklarat, att, med antagande af dessa kontroller, fabrikanterna icke skulle hafva något emot införselsförbudens utbytande mot skyddsafgifter. En del af dessa kontroller hafva, såsom de Rikets Ständer delgifna handlingar ådagalägga, nu blifvit af Norrköpings fabrikssocietet till Kongl. Maj:t önskningsvis i unpderdånighet framställde, men blott vunnit ett ganska ofullständigt afseende. Vid sådant förhållande måste jag än mera hysa den öfvertygelsen, att de åsatta införselsafgifterna högst otillräckligt skulle fylla förbudens plats, i fall de sednare borttogos. På alla nu anförda grunder, och då dertill slutligen kommer, att den förbättring af kreditlagarne, som för industri-idkaren är så väsendtligen nödvändig, om han skall blifya i stånd att inlåta sig i täflan med den främmande, afstora kapitaler och många andra förmåner gynnade fabrikanten, ännu icke i ringaste inån inträdt, fastän hufvudstadens fabrikssocieteter redan i deras underdåniga påminnelser vid 14839 års tullkommitttes förslag derom underdånigst anbållo, samt vid femårsberättelsernas afgifvande år 1843 derom på nytt gjorde underd. fråmståilning, så finner jag mig af pligt och öfvertygelse uppmanad att göra den motionen: att de i nu gällande tulltaxa stadgade införselsförbuden äfven mitte blifva bibehållna uti det förslag till tulltaxa, som Rikets Ständer vid innevarande riksdag i underdånighet till Kongl. Maj:t afgifva, och sådant så mycket hellre, som för ett annat näringsintresse förbudsprincipen blifvit, genom förbudet mot tackjerns inoch utförsel samt malms utförsel, bibehållen. Jag har redan så länge upptagit det vällofliga Ståndets tid, att jag nu icke vågar bifoga de flera och välgrundade anmärkningar emot speciella tullbestämmelser i det Kongl. förslaget, hvilka redan blifvit till mig af åtskillige industri-korporationer aflemnade, utan ämnar jag att dem på behörig väg inlemna till böglofl. Bevillnings-utskottet. 57 K. A. Almgren.