eller Siärderna också under tiden, genom en ända-
målsen!ig grundlagsförändring, uppdraga åt Kongl.
Maj:t makten att till den derefter följande riksda-
gen höja tullafgifterna, likasom att sänka dem.
Den andra icke mindre vigtiga betänkligheten,
som i sakens närvarande skick afbåller mig ifrån,
alt för min ringa del gifva bifall till propositionen
om införselsförbudens utbytande emot införselafgif-
ter, är: att alldeles ingen tillräcklig säkerhet är gif-
ven, för att de sednare skola behörigen erläggas.
Redan för 48 år tillbaka har en dåvarande aktad
ledamot af detta stånd, och min företrädare såsom
representant för hufvudstadens fabriksnäringar, upp-
gifvit de kontroller, hvarunder en sådan säkerhet
då ansågs kunna ernås, och tillika förklarat, att,
med antagande af dessa kontroller, fabrikanterna
icke skulle hafva något emot införselsförbudens ut-
bytande mot skyddsafgifter. En del af dessa kon-
troller hafva, såsom de Rikets Ständer delgifna
handlingar ådagalägga, nu blifvit af Norrköpings
fabrikssocietet till Kongl. Maj:t önskningsvis i unp-
derdånighet framställde, men blott vunnit ett gan-
ska ofullständigt afseende. Vid sådant förhållande
måste jag än mera hysa den öfvertygelsen, att de
åsatta införselsafgifterna högst otillräckligt skulle
fylla förbudens plats, i fall de sednare borttogos.
På alla nu anförda grunder, och då dertill slut-
ligen kommer, att den förbättring af kreditlagarne,
som för industri-idkaren är så väsendtligen nöd-
vändig, om han skall blifya i stånd att inlåta sig
i täflan med den främmande, afstora kapitaler och
många andra förmåner gynnade fabrikanten, ännu
icke i ringaste inån inträdt, fastän hufvudstadens
fabrikssocieteter redan i deras underdåniga påmin-
nelser vid 14839 års tullkommitttes förslag derom
underdånigst anbållo, samt vid femårsberättelsernas
afgifvande år 1843 derom på nytt gjorde underd.
fråmståilning, så finner jag mig af pligt och öfver-
tygelse uppmanad att göra den motionen: att de i
nu gällande tulltaxa stadgade införselsförbuden äf-
ven mitte blifva bibehållna uti det förslag till tull-
taxa, som Rikets Ständer vid innevarande riksdag
i underdånighet till Kongl. Maj:t afgifva, och så-
dant så mycket hellre, som för ett annat närings-
intresse förbudsprincipen blifvit, genom förbudet
mot tackjerns in- och utförsel samt malms utför-
sel, bibehållen.
Jag har redan så länge upptagit det vällofliga
Ståndets tid, att jag nu icke vågar bifoga de flera
och välgrundade anmärkningar emot speciella tull-
bestämmelser i det Kongl. förslaget, hvilka redan
blifvit till mig af åtskillige industri-korporationer
aflemnade, utan ämnar jag att dem på behörig väg
inlemna till böglofl. Bevillnings-utskottet. 57
K. A. Almgren.