ning af kongl. propositionen i fråga om indragning af Hofjaktvarfvet. I propositionen har blifvit föreslaget att, sedan Kongl. Maj:t tillkännagifvit sin afsigt vara, att indraga det inom hufvudstaden belägna hof-jaktvarfvet, hvarifrån der befintlige fartyg skulle förflyttas till flottans varf på Skeppsholmen och Djurgården, att, då en sådan indragning kommit till verkställighet, den för hof-jaktvarfvet begagnade tomt jemte åbyggnader, med undantag af de delar deraf, hvilka, enligt Kongl. Maj:ts serskilda nådiga beslut af den 2 Nov. nästlidet år, tills vidare blifvit till bezagnande för Stockholms stads behof upplåtna, utgörande ungefär 6,200 qvadratalnar, utom en dit ledande väg, måtte försäljas, samt Rikets Ständer medgifva, dels att de åt staden upplåtna lägenheterna allt framgent finge af densamma begagnas emot en bestämd årlig afgift, så vida staden icke heldre önskade att desamma inlösa, dels ock att såväl denna afgift, som äfven den för öfriga delar af tomt och åbyggnader inflytande köpeskilling användes för behöflige byggnadsföretag vid Stockholms station för flottan. Enligt de upplysningar, Utskottet förskaffat sig angående hof-jaktvarfvet, innehåller tomten dertill, belägen på Kungsholmen vid norra stranden af Mälaren, 82,770 qvadratalnar, hvilken tomtplats är till en del bebyggd, till en del obebyggd. De derå uppförde byggnader bestå af: 4:0 Chefsbyggningen, af träd; 2:0 Kasernbyggnaden, uppförd af sten; 3:0 Smedsboställsbyggningen, äfvenledes af sten; 4:0 Kontorsbyggningen, af träd; 5:o En byggning af sten; 6:0 En byggning af korsverke och bräder; 7:0 i byggning af timmer; samt 8:o Åtta stycken skjul, deruti förvaras de vid varfvet förlagde roddjakter, kungsoch sals-slupar, jollar samt slangor. Utom dessa åbyggnader, hvilka alla äro brukbara och en del i godt skick, finnas tre st. mindre byggnader för åtskilliga ändamål. Ehuru, enl. hvad K. M:t tillkännagifvit, hofjaktvarfvet kommer att indragas, i följd hvaraf den dertill hörande tomt med åbyggnader torde för det närvarande vara för Kronan obeböflig, anser likväl Utskottet det icke öfverensstämma med kronans fördel, att staten afhänder sig eganderätten till berörde lägenhet. Utskottet stöder denna sin åsigt, dels och synnerligast på den förutsättning, att i framtiden behof för kronan kan uppstå att invid någon af de inom hufvudstaden befintlige vattendragen ega tillgång på lämplig byggnadsplats, som, derest den ifrågavarande kronan tillhörige komme att försäljas, to-de vara svår att i behofyvets stund erhålla och säkerligen icke utan dryga kostnader skulle kunna förskaffas, dels äfven på den förmodan, att jaktvarfvet, om det med nu varande åbyggnader emot arrende eller hyra öfverlemnades åt enskild person, skulle åt kronan inbringa varaktigare afkomst, än som kunde hemtas från den genom en försäljning af lägenheten inflytande köpeskillingen. Af sådan orsak finner Utskottet sig icke böra tillstyrka bifall å den föreslagne försäljningen af hofjaktvarfvets tomt; utan hemställer, det Rikets Ständer måtte för sin del besluta, att merberörde lägenhet må utarrenderas, på sätt och under de vilkor, K. M:t kan pröfva för staten mest fördelaktige, samt derjemte till K. M:t i underdånighet öfverlemna att låta försälja eller på annat sätt använda de å tomten befintlige kyggnader, som möjligen kunna anses öfverflödiga. Statsutskottets utlåtande (M 72), i anledning af kongl. propositionen angående bidrag af Salpeterforden för fyllande af tillfälliga statsbehof. I propositionen föreslås, att af Salpeterfonden, som vid 4846 års slut hade en behållning af 592,758 rdr 33 sk. 9 rst., 300,000 Rdr måtte få disponeras för tillfälliga statsbehof, under förutsättning och vilkor, att det å 4:e hufvudtiteln för salpeter-uppköp uppförde anslag fortfarande komme att oförminskadt utgå, så att fondens inkomster blefve för utgifterna fullt tillräckliga. Utskottet anser förenämnda betydliga kapitalbehållning icke till dess hela belopp oundgäpgligen erfordras för bestridande af dermed egentligen afsedda ändamål, men i fråga åter om bestämmandet af det bidrag, hvilket af sådan anledning må kunna från nämnde fond för tillfälliga statsutgifter påräknas, har förekommit, att, då den inhemska salpetertillverkningen, oaktadt densamma efter lösningsprisets genom kongl. brefvet af den 8 Febr. 1844 stadgade förhöjning från 5 rdr till 5 rdr 32 sk. per lispund, något tilltagit, likväl betydligt undersriger det belopp, hvartill densamma för 40 år tillbaka uppgick, det måhända torde finnas angeläget att, till befrämjande af ifrågavarande för landet vigtiga näring, medgifva eid ytterligare förhöjning af lösningspriset för salpetern, hvaraf åter följden blefve en tillökning i de fonden åliggande utgifter. Ett annat skäl för inskränkning i det af K. M:t äskade bidrag utaf Salpeterfondens medel företer sig der uti, att, jemlikt K. M:ts d. 3 sist!. Dec. till Rikets Ständer aflåtne nådiga proposition, deröfver Utskottet, till följd af erhållen remiss, kommer att afgifva serskildt utlåtande, fråga blifvit väckt, rörande afssrifning af merberörde fonds hos hospitalsfonden egande fordran, stor 48,000 rdr. Utskottet har derföre ansett det ifrågaställda bidraget af Salpeterfondens medel böra inskränkas till 200,000 rdr, under förutsättning hvaraf Utskottet jemväl, i sammanhang med regleringea af utgifterna under riksstatens 4:e hufvudtitel, föreslagit, att det å nämnde hufvudtitel uppförde anslag till salpeteruppköp måtte från sitt nuvarande belopp, 194,000 rdr, nedsättas till 180,000 rdr, eller minskas med en summa, ungefärligen motsvarande en lågt beräknad ränta å den, efter afdrag af ofvanberörde 200,000 rdr, å fonden återstående kapitalbehållning af omkring 400,000 rdr. ERT BTOGEBOLM.