— Tidens P. för i går har ånyo varit framme
med sännu ett ord i Schweizerfrågan, och un-
derrättar oss der om de verkliga orsakerna, som
ligga i vägen för bildandet af en stark förbunds-
styrelse i Schweiz. Ibland dessa orsaker synes
i synnerhet en luminös, nemigen att mellan de
flesta Kantonerna uppresa sig väldiga fjäll, som
försvåra förbindelserna, ja ull en del göra dem
omöjliga,, hvarför ock hr P. tillägger, onaturen
nsjelf tyckes här, likasom i Grekland, hafva da-
nat hvarj2 dal till en serskild stat, och så har
adet af ålder äfven varit.n
Detta är en ny och originel lära i statsrätten.
Skada blott att de stora rsakterna, som nu vilja
hindra en revisioa af det Schweiziska unions-
fördraget, icke torde vilja tillämpa samma lära
inom sina egna besittningar, t. ex. Österrike
på de bergiga delarne af sina lydländer och
på de italienska staterna. För öfrigt tyckes hr
P, alldeles icke vilja låtsa om, att lörbuadsda-
gen icke vill störa Schweiziska kantonernas su-
veränitet i afseende på de:sas inre angelägen-
heter, utan endast åstadkomma en sådan revi-
sion, hvarigenom det blir möjligt att gifva för-
bundet enhet i unionella frågor. Denna sed-
nare önskan förutsätter ingenting annat, än den
annars öfver hela verlden erkända grundprincip,
utan hvars antagande sjelfva tillvaron af en stat
icke är möjlig. Och då man hittills talat om,
eller tänkt på Schweiz, har väl också ingen fö-
reställt sig detsamm2, såsom en samling af tju-
gutvå suveräna europeiska stater, utan såsom
en enda, genom föreningen mellan de serskilda
kantonerna. Det kan derföre väl låta sig göra,
att med maktspråk hindra en sådan förening,
hvarigenom ett fast unionsförhållande mellan
kantonerna under bibehållandat af dessas suve-
ränitet i inre angelägenheter, skullo verkliggö-
ras; men att från rättvisans ståndpunkt söka
försvara motståndet mot de bemödanden, soa
syfta till ett sådant mål, går icke an.
fsss—— —