upptäckt, då man känner att hr friberren hittills
stått i den närmaste relatioa med de statinära
principernas samt den andliga och verldslig:
hierarkiens båda mest ihärdiga och oböjliga ko-
ryfeer: erkebiskopen och presidenten von Hart-
mansdorff. Hr baron Palmstjerna har dessutom
att åberopa åtskilliga andra små meriter emol
de liberala sedan tiden af sista riksdagen, å-
som ett visst bref i afseende på frågan om re-
presentationsreformens agiterande, m. m. Detta
ha vi troit förtjena anmärkas, på det man icke
å nyo må falla in i några illusioner, i afse-
ende på den förr mycket omtalta liberala ten-
densen.. Det är derföre visst icke sagdt, att ju
ej systemet sjelft, som är så obestämdt, i vissa
fall kan komma att luta äfven åt den liberala
sidan; men denna lutning blir väl ej serdeles
betydlig, om ej personer af mera bestämda li
berala åsigter än frib. P. komma till taburet-
terna.
I fall således friherren verkligen kommer att
gåin i konseljen, och det är vederbörandes me-
ning eller önskan att göra troligt, att en man,
som ännu under denna riksdag legat så djipt
inne i det konservativa partiets taktik som det,
med hans ställning, varit möjligt, nu mera skulle
börjat sluta sig till de liberala, så borda de:
äfven intressera vederbörande sjelfve, att göra
allmänheten bekant med ågon faktisk omstänB
dighet, som kunde utvisa hvaruti den lib:rala
lutningen skulle bes å.
M-ningen med dessa anmärkninger är i öf-
rigt icke att kl.ndra baron Palmstjerna. Vir
tanka om h:ns åsigier och kapacitet är, i få
ord sagdt, att han i båda delarna slår ungefär
på samma punkt som pluraliteten af den nu-
varande konseljens ledamöter, och att nigon
förändring i systemet således icke skulle uppstå
genom hans inväljande.
———S —