upptäckt, då man känner att hr friberren hittills stått i den närmaste relatioa med de statinära principernas samt den andliga och verldslig: hierarkiens båda mest ihärdiga och oböjliga koryfeer: erkebiskopen och presidenten von Hartmansdorff. Hr baron Palmstjerna har dessutom att åberopa åtskilliga andra små meriter emol de liberala sedan tiden af sista riksdagen, åsom ett visst bref i afseende på frågan om representationsreformens agiterande, m. m. Detta ha vi troit förtjena anmärkas, på det man icke å nyo må falla in i några illusioner, i afseende på den förr mycket omtalta liberala tendensen.. Det är derföre visst icke sagdt, att ju ej systemet sjelft, som är så obestämdt, i vissa fall kan komma att luta äfven åt den liberala sidan; men denna lutning blir väl ej serdeles betydlig, om ej personer af mera bestämda li berala åsigter än frib. P. komma till taburetterna. I fall således friherren verkligen kommer att gåin i konseljen, och det är vederbörandes mening eller önskan att göra troligt, att en man, som ännu under denna riksdag legat så djipt inne i det konservativa partiets taktik som det, med hans ställning, varit möjligt, nu mera skulle börjat sluta sig till de liberala, så borda de: äfven intressera vederbörande sjelfve, att göra allmänheten bekant med ågon faktisk omstänB dighet, som kunde utvisa hvaruti den lib:rala lutningen skulle bes å. M-ningen med dessa anmärkninger är i öfrigt icke att kl.ndra baron Palmstjerna. Vir tanka om h:ns åsigier och kapacitet är, i få ord sagdt, att han i båda delarna slår ungefär på samma punkt som pluraliteten af den nuvarande konseljens ledamöter, och att nigon förändring i systemet således icke skulle uppstå genom hans inväljande. ———S —