varit utt; al de vigtigaste doolar bland den
tillvarande resentationen vid riksdagarna, så
är det i vår tanka icke väl beräknad;, att äf-
ven i sådana fall anse den bstydelselös. K
OM DEN RYSKA POLITIKEN I SVENSKA
3, ANGELÄGENHETER.
(Rörande deta ämne so äfven trenne före-
gående ariiklar för Thorsdagen och Lördagen i
förra veckan, samt sistlidne gårdag.)
Innan vi forisätta behandlingen af det ämne,
som denna öfverskrift antyder, anhille vi att
få upptaga till brsvarande en anmärkning. Nå-
gra af Red:s vänner hafva nem!. yttrat sin för-
undran deröfver, att Aftonbladet funnit det löna
mödan att företaga en bevisning om den s. k.
politiske hva: fiskens, och Svenska Minervas lögn-
aktighet och taktik att strida mel kalomniens
vapen, enär datta vore en så allmänt känd sak
och varit det i många år, alt visst ingen ser-
skild bevisnirg derom behöfdes; helst då nyss-
nämnde notabiliteter icke ens sjellva synas göra
affär af att i detta hänseende ledas af några
moraliska regior af rättvisa eller granulagenhet.
Allehanda framställde för ett par
swwema anmärkning, och yttrade
öfver at Aftonbladet kunde så
mycket sy: ita sig med hvad som yttras af
en så djupt förakted person, som phvalfiskenn.
Med all akining såväl för de personers om-
döma s m rat denna anmärkning till Red.
enskildt, som för Dagligt Allehandas, kunne vi
likväl icke denna gången dela deras tanka; och
se här hvarföre. Anmärkningen, att hval-
fisken och Minerva, såsom offentliga personer,
redan äro :iVräckhegt kända utan vidare belys-
ning, kan hafva sin riktighet, i fall fråga en-
dast är om hufvudstaden, der de stå ungefär
på samma linea med Söndagsbladet och dess
redaktör hvad det moraliska anseendet beträf-
far. Det fisnes visserligen icke mången stän-
dig Stocki ho, som icka redan långt för
detta fora sut omdöme i detta hänseende.
Men det bör observeras, dels att tidningen Sv.
Minerva har en inskränkt cirkulation i lands-
orten, så ati naturen af dess polemik och mo-
ralissa halt endast för en jemförelsevis liten
publik är fullständigt känd genom sjelfva ur-
kunden, dels också att en mängd andra om-
-ständigheter, hvilka tillnöra hvalfisklitieraturens
historia under de sednare åren och serdeles
der redliges) verksambtet underhand inom
pressen, äro nästan alldeles icke bekanta utom
Stockholm. Härsf kan förklaras det annars be-
synnerliga förhållandet, att man icke blott stun-
dom kan någon riksdagsman från lands-
orten — —x väl, icke från Stockholm —
promenera i den sstnämndes sällskap på offent-
liga ställen, utsn till och med erfar att sådana
finnas, hvilka, obekanta med notabilitetens verk-
liga beskaffenhet, låta för en tid förleda sig att
sälta tro t vs ord och insinuationer, samt
möjligen n rätta sina omdömen derefter.
Vi skole I e frara vidare visa, huru han gir
till väga ( : skoffa sig handräckning för detta
ändamål. Dessutom bör det icke heller glöm-
mas, att ehuru visst ingen tror, ell:r på länge
trott, att denne sedligs medborgaren — såsom
han sjelf stundom kallat sig i Minerva — ezent-
sa om sanningen, så lira likväl gan-
a sig, att nästan hela hans pu-
blicistiska verksamhet är byggd på lögnen så-
som en ledande prircip, hvilken med fullkom-
1ig planmässighet fullföljes, på sätt som vi i ett
fall nyligen åd.galagt. En stor del af allmän-
heten, nemliven den delen, som icke ger sig mö-
dan att följa dagens företeelser och pressens
diskussion öfver de allmänna ärendena med
mera spind uppmärksamhet, eller är serskildt
intresserad att lägga på minnet hvad den ena
eller andra tidangena yttrat, utan blott bibehål-
ler ett mera obestämdt totalintryck deraf, är
också lätt frll-n att antaga den jargonen ox
tidningarne i allmänhet, att de icke akta för
rof att ljuga på bvarandra, när de komma i
strid. Denaa jargon underhålles naturligtvis
gerna af dem, som af instinkt hata en fri ytt-
randerätt, och det finnes mången, som tycker
sig erfara en vs; njutning redan af att blott få
uttala ett sådant omdöme om tidningarna och
skära dem alla öfver en kam. Tusende små
tillfälliga dryffjedrar kunna dessutom härvid vara
i verksambet, och nyssnämnde jargon finner
en naturlig näring deraf, att publicisterna stundom
lika som andra, onckligen äro mer eller mindre
behäftade med den menskliga svagheten att icke
alltid iakttsga en tillbörlig oväld och sannings-
kärlek i uppgifcer, när de komma i strid med
hvarandra och dervid råka i passion.
Ännu en acnan omständighet, som måhända
länge bidrag:t att underbålla en sådan ton en-
gående tidnisgarne, är det dåliga begrepp i af-
seende på pressens moralitet, som sllmän-
beten erhållit i arf ifrån den äldre tid då stri-
derna melian den gamla och nya skolan i lit-
teraturen pågingo. Ehuru det sköna i konst och
vetenskap skulle utgöra det egentliga ämnet
för denna strid, sänkte den sig nemligen till
en smutskastning emellan de stridande och en
lögnaktighet, hvars motstycke man på sednare
tider endast igenfunnit bos ett par af de ännu
qvarlefvande fosforistkämparne, som sedan flyt-
tat sig öfver på det politiska gebitet, nemligen
Tidens nuvzrande P. och Svenska Minerva, samt
utom dessa, hos den politiske hvalfisken, Sön-
dagsbladets redaktör och någongång hos en och
annan zammal bekant, eller annan brochyr-
författare, såsom i vissa politiska pamfletter från
Upsala; i den bekanta skriften: Upplösning är
icke upplysning, 0. 8. v. Missbruket gick en
sid så långt. att inom en del af det fosforisti-