syflem, än kungliga propositionen upptagit eller synes haft i sigte. Vårt land är i stort behof af sundar2 principer för så väl statsinkomsternas, som även stalsutgifternas reglering. Ingendera delen är ännu iöfverensstämmelse med folkets behof och tidens kraf. En allmännare upplysning r firdig att göra sig gällande, äfven i dessa delar; ech det behöfves att hon får full frihet dertill; ty hon har med folkets ökade behol gjort dess fordringar större och otåligare. Derföra är det ock så vigtigt, att folkombudsmannaskapet blir ett sannt uttryck af dessa bebof och krafter. Utan det skall regeringen allvd utsättas för, att ej förstå landet så som hon det borde och behöfver; och hon skall då alltid lika neturligt komma att ondgöras öf den fria pressens anmärkningar, tärom, under det likväl denna högre skulle önska, än att kuna en älskad konungs ädla afsigter. Det torde ock förtjena besinnss, att just då icer brist på en verklig national. är den fria pressens röst ett så mycket mer tydelsefullt vehikel för allmänna tänkesät!et. foplysaren har väl visat sig erkänna Riket : Siänders rätt och pligt, att med nröfva statsverkets ef Konungen beshkofn; men han tyckes, under sitt att upplysa, ofta ogilla pressens . Han synes, med konungens förste tidningar åt stone nigo män opinion i en sak måtte fiablott uttryck af lika minga indihafva sin fullkomliga riktighet i 1: men om pressen i huvudsakliga frågor söker göra gällande de önskningar och hyllas af en växande möojoritet ten, på samma gång, som de af de vigtigaste delar bland den resentationen vid riksdagarna, så varit uttry tillvarande är det i vår tanka icke väl beräknads, att äfven i sådana fall anse den betydelselös. Ke