Sir John: Ja så; du beskyddar oskulden?... dt
försvarar dygden?... Det är visst mycket vackert
men jag tviflar ändå på att hans majestät ska vare
nöjd dermed... Nå, reser du nu till Frankrike, se
dan du läst de här båda brefven?
Halifax: Nej; jag erkänner likväl, att jag hellre
skulle vilja vara der; men eftersom jag inte det är
så blir jag qvar der jag är.
Sir John: Vägrar du ännu att komma till Lon-
don med din hustru?
Halifax: Nej, jag skulle tycka mer om att bli
qvar här; men då ni önskar det...
Sir John: Nå se, nu har du blifvit fötnuftig igen
.: Se der kommer hela bröllopsskaran ..-. säg till
åt din) hustru, att vi resa inom tio minuter och
till häst. .
Halifax: Iaom tio minuter! Ack, min Gud, min
Gud, ingif mig någon lycklig id!
(Anna, Jenny, Tom och bondfolket komma in.)
Sir John: Vet du, att din bustru är bra vacker!
Halifax: Ja, ja, hon är förtjusande!
Sör John: Du är tcklig, du!
Halifax: Tror ni det, nådig herre?
Jenny: Ack, min vä, jag började bli riktigt o-
rolig, då du inte kom igen.
Halifax: Det var bara ett obtydligt illamående.
Jenny: Ack, min Gud!
Sir John: Ja, men nu mår han roycket bättre, så
att du kan vara fullkomligt lugn. -
Halifax: Nej, tvertom; jag mår nu mycket sämre.
Jenny: Ja, du är riktigt blek, min vän.
Nalifax: Inte sannt?
enny: Du darrar! ;
Halifax: Ja, jag mår verkligen illa. (Sakta vill
Jenny): Dåna! . aln 3
Jenny (sakta tjll Halifax): Huru! ska jag dåna ?
Halifax: Ja, jag mår mycket illa... (Sakta): Då-
na genast, eller är jag dödens man.
Jenny (faller i de kringstiendes armar): Ack, min
Gud! om
Tom och Anna: Hon mår illa! i
Halifax (på knä): Ja, hon är ordentligt sjuk. -
(Sakta till Jenny): Var ännu sjukare, om du kan.
Anna: Stackars Jenny!
Halifax: Mitt bherrskap! ni ser, att hon i detta
tillstånd inte kan resa till London... Nådig herre,
det vore omenskligt...
Alla: Ja, nådig herre, det är omöjligt -.-- j
Sir John: Ni har rätt, hon kan inte fara till Lon-
don, så sjuk som hon nu är. örelse)
Halifax: Ah! jag andas! (Jenny gör en rörelse)
Nej, inte ännu!
j