— Med anleining af hos regeringen gjorda framställningar om bestämmande af ersättning till de tjenstemän, som hafva befattning med debiteringen och uppbörden af den, jemulikt kongl. kungörelsen den 43 Mars 1846, i och för folkundervisningens befrärsjande utgåendallmänna afgift, har Reg., enär den staigade nedsättningen till hälften af personella bevillningen och bestämmandet till motsvarande belopp af ifrågavarande serskilda afgift för folkundervisningen icke medfört någon minskning i det besvär och de kostnader, vederbörande tjenstemän måste, i och för bevillningsmedlens debitering, uppbörd cch redovisning vidkänn:s, ut:n fastmer föranledt en icke obetydlig tillökning i deras göromål, genom åliggandet att för folkskoleafgiften aflemna sirskilda redogörelser m. m., samt den omständighet, att beskattningens egenskap blifvit förändrad, ej skäligen bör föranleda till förlust för dem, som uppbörden ombesörja, pröfvat skäligt att, på grund häraf och med hänsigt till had om uppbördsprovision å bevillningsmedel i allmänhet finnes stadgadt, förordna, att så väl kronofogdar som häradsskrifvare å landet, som städernes uppbördsmön, må tills vidare och intill dess, i sammashang med skeende löneregleringar eller e!jest, annorlunda varder föreskrifvet, ega att, såsom ersättning för folkskoleafgiftens debi:ering, uppbörd och redovisning m. m., medelst afföring i räkenskaperna beräkna sig till godo provision, i hufvudstaden, med en, och, i öfriga delar af riket, med en och en tredjedels procent af det deviterade beloppet, under iakttagande, att nämnde provsion fördelas, i hufvudstaden, af öfverståtsållare-embetet och, i de öfrige städerae, af landshöfdinge:embetena sedan magistraterne blifvit hörde, samt å landet, på sätt land:höfdinge-esibetena fiana lämpligt bestämma; hvarom cirkulärbref genom kongl. finansdepartementet aflåtits till öfversiåthållare-embetet i Stockholm sarat till EK. M:ts befallvingshafvande i samtlige länen. — Till Kongl. Maj: har nyligen inkommit Svea Hofrätts utlåtande i anledning af det utaf justitiestatsministern upprättade förslag till förändrad indelning af domsagorna, äfvensom för inrättande af läns-, häradsoch statsfångelser. Enligt detta förslag skulle domsagorna styckas så, att deras antal ökades med omkring 40, eller domsagornas antal på det hela blifva, om vi ej missminna oss, 140, och uti en hvar al dessa uppförss fängelser efter cellsystemet för fångars förvarande under ransakniog och vid undergående af kortare tids straff, Hofritten har ansett sig icke kunna tillstyrka bifall till detta förslag, synnerligsst derför, att det grundas på förutsättningen af flera vigtiga beslut och reorganiseringar, hvarom fråga kn:ppt ännu blifvit väckt, än mindre beslut fattade. Ena del af dem, som i frågan sig yttrat, hafva temligen tydligt ådagalagt, att justiliemnisteras förslag att förse hvarje domsaga med serskildt cellfängelse, alldeles icke skulle leda till ändamålet att i möjligaste måtto inskränka kostnaderns och befordra skyndsammare slut på ransakoingar i brottmil. Det påstås att den, sam har förtjensten a alla de utredningar, tabeller och arbeten, hvarpi justitieministerns ganska oraständliga förslag grus das, med serdeles intresse och såsom en hederssak söker b-fordra förslaget till antagande. Bedröfligt vore om Bondeståndet, genom missförstådt nit för sitt och det allmännas bästa, fortfore i yrkandet af uppförande af bäradsfängelser och såmedelst uaderstödde antsgandet a! ett omoget förslag, som snart nog funnes förfeladt och imedlertid kostat millioner riksdale: utom annan oreda genom socknars, härader: och läns sönderstyczande. Vi skola återkomma till detta ärende, sor står i nära sammanhang med det af regeringer äskade ytterligare anslag af 600,000 rår fö fängelssbyggnader. KE Tr AF La TI ko ass an fan andt mA