— Med anleining af hos regeringen gjorda
framställningar om bestämmande af ersättning
till de tjenstemän, som hafva befattning med
debiteringen och uppbörden af den, jemulikt
kongl. kungörelsen den 43 Mars 1846, i och
för folkundervisningens befrärsjande utgåend-
allmänna afgift, har Reg., enär den staigade
nedsättningen till hälften af personella bevill-
ningen och bestämmandet till motsvarande be-
lopp af ifrågavarande serskilda afgift för folk-
undervisningen icke medfört någon minskning i
det besvär och de kostnader, vederbörande
tjenstemän måste, i och för bevillningsmedlens
debitering, uppbörd cch redovisning vidkänn:s,
ut:n fastmer föranledt en icke obetydlig till-
ökning i deras göromål, genom åliggandet att
för folkskoleafgiften aflemna sirskilda redogö-
relser m. m., samt den omständighet, att be-
skattningens egenskap blifvit förändrad, ej skä-
ligen bör föranleda till förlust för dem, som
uppbörden ombesörja, pröfvat skäligt att, på
grund häraf och med hänsigt till had om upp-
bördsprovision å bevillningsmedel i allmänhet
finnes stadgadt, förordna, att så väl kronofog-
dar som häradsskrifvare å landet, som städer-
nes uppbördsmön, må tills vidare och intill
dess, i sammashang med skeende lönereglerin-
gar eller e!jest, annorlunda varder föreskrifvet,
ega att, såsom ersättning för folkskoleafgiftens
debi:ering, uppbörd och redovisning m. m.,
medelst afföring i räkenskaperna beräkna sig
till godo provision, i hufvudstaden, med en,
och, i öfriga delar af riket, med en och en
tredjedels procent af det deviterade beloppet,
under iakttagande, att nämnde provsion förde-
las, i hufvudstaden, af öfverståtsållare-embetet
och, i de öfrige städerae, af landshöfdinge:em-
betena sedan magistraterne blifvit hörde, samt
å landet, på sätt land:höfdinge-esibetena fiana
lämpligt bestämma; hvarom cirkulärbref ge-
nom kongl. finansdepartementet aflåtits till öf-
versiåthållare-embetet i Stockholm sarat till EK.
M:ts befallvingshafvande i samtlige länen.
— Till Kongl. Maj: har nyligen inkommit
Svea Hofrätts utlåtande i anledning af det utaf
justitiestatsministern upprättade förslag till för-
ändrad indelning af domsagorna, äfvensom för
inrättande af läns-, härads- och statsfångelser.
Enligt detta förslag skulle domsagorna styckas
så, att deras antal ökades med omkring 40,
eller domsagornas antal på det hela blifva, om
vi ej missminna oss, 140, och uti en hvar al
dessa uppförss fängelser efter cellsystemet för
fångars förvarande under ransakniog och vid
undergående af kortare tids straff, Hofritten
har ansett sig icke kunna tillstyrka bifall till
detta förslag, synnerligsst derför, att det grun-
das på förutsättningen af flera vigtiga beslut
och reorganiseringar, hvarom fråga kn:ppt ännu
blifvit väckt, än mindre beslut fattade. Ena del
af dem, som i frågan sig yttrat, hafva temligen
tydligt ådagalagt, att justiliemnisteras förslag
att förse hvarje domsaga med serskildt cell-
fängelse, alldeles icke skulle leda till ändamå-
let att i möjligaste måtto inskränka kostnaderns
och befordra skyndsammare slut på ransakoin-
gar i brottmil.
Det påstås att den, sam har förtjensten a
alla de utredningar, tabeller och arbeten, hvarpi
justitieministerns ganska oraständliga förslag grus
das, med serdeles intresse och såsom en heders-
sak söker b-fordra förslaget till antagande.
Bedröfligt vore om Bondeståndet, genom miss-
förstådt nit för sitt och det allmännas bästa,
fortfore i yrkandet af uppförande af bäradsfän-
gelser och såmedelst uaderstödde antsgandet a!
ett omoget förslag, som snart nog funnes för-
feladt och imedlertid kostat millioner riksdale:
utom annan oreda genom socknars, härader:
och läns sönderstyczande.
Vi skola återkomma till detta ärende, sor
står i nära sammanhang med det af regeringer
äskade ytterligare anslag af 600,000 rår fö
fängelssbyggnader.
KE
Tr AF La TI ko ass an fan andt mA