rr nm— —— —n oO— nn nom, skulle de göra sig sjelfva rättvisa och aflägsna sig. Och jag väntade dig beständigt; sedan, då jag ibland började tvifla, då bönen inte mer ville räcka till att lugna mig, då vände jag mig till min älskade blomma, och hon svaraze mig att du älskade mig beständigt, högt, innerligt! Då började jag åter fatta mod, och du ser att jag hade rätt, efter som vi nu råkats, för att aldrig mer åtskiljas. Halifax: Nej, aldrig! Din blomma hade rätt; jag älskar, jag tillber dig; du är en engel! ... och ändå! ... ändå skall jag aldrig gifta mig med dig, Jenny: Huru? vill ni inte gifta er med mig? Iatifax: Ack jo! det vore min käraste önskan, min högsta lycka; men sedermera, då jag inte mer är i den afskyvärda belägenhet, hvari jag nu är försatt ... Ack, om du visste, Jenny, hur högt jag älskar dig, hur mycket jag finner dig stå öfver mig! Ack, min Gud! hvad jag är olycklig! Förlåt mig, på mina knän ber jag dig derom! FEMTE SCENEN. DE FÖRRE. SIR JOHN. Sir John: Ypperligt, förträllligt! Jenny (skyndar ut): Ah! SJETTE SCENEN. HALIFAX. SIR JOHN. Secan JENNY. Sir John: Aha! är ni här; är det således för det här som du gick bort från slottet, då jag trodde du stod bakom mig? ... hvad gjorde du här? Halifax: Som ni såg, mylord, så fortsatte jag min roll: det är ju afgjordt att jag ska gifta mig med Jenny? Sir John: Fullkomligt afgjordt. Halifax: Nå, jag sade henne att jag älskade henne; det är ju tillåtet att en fästman säger sin fästmö något sådant? Sir John: J4, visst är det tillåtet. Det kan iagen menniska ha något att säga om; säledes är du ännu hågad att gifta dig med henne? Halifax: Ia, så snart formaliteterna ä förbi, och ni vet sött sådana dra mycket långt ut, isynnerhet nu för tiden. Sir John: Ja, men de der formaliteterna ..-. Halifsx: Straxt efter dem, så är jag till er tjenst. (Afsides): På det viset hoppas jag ändå att det ska dra ut åtminstone en månad, och på en månad kan mycket ske. . Sir John (ropar): Jenny!