rr nm— —— —n oO— nn
nom, skulle de göra sig sjelfva rättvisa och aflägsna
sig. Och jag väntade dig beständigt; sedan, då jag
ibland började tvifla, då bönen inte mer ville räcka
till att lugna mig, då vände jag mig till min äl-
skade blomma, och hon svaraze mig att du älskade
mig beständigt, högt, innerligt! Då började jag åter
fatta mod, och du ser att jag hade rätt, efter som
vi nu råkats, för att aldrig mer åtskiljas.
Halifax: Nej, aldrig! Din blomma hade rätt;
jag älskar, jag tillber dig; du är en engel! ... och
ändå! ... ändå skall jag aldrig gifta mig med dig,
Jenny: Huru? vill ni inte gifta er med mig?
Iatifax: Ack jo! det vore min käraste önskan,
min högsta lycka; men sedermera, då jag inte mer
är i den afskyvärda belägenhet, hvari jag nu är för-
satt ... Ack, om du visste, Jenny, hur högt jag äl-
skar dig, hur mycket jag finner dig stå öfver mig!
Ack, min Gud! hvad jag är olycklig! Förlåt mig,
på mina knän ber jag dig derom!
FEMTE SCENEN.
DE FÖRRE. SIR JOHN.
Sir John: Ypperligt, förträllligt!
Jenny (skyndar ut): Ah!
SJETTE SCENEN.
HALIFAX. - SIR JOHN. Secan JENNY.
Sir John: Aha! är ni här; är det således för
det här som du gick bort från slottet, då jag trodde
du stod bakom mig? ... hvad gjorde du här?
Halifax: Som ni såg, mylord, så fortsatte jag
min roll: det är ju afgjordt att jag ska gifta mig
med Jenny?
Sir John: Fullkomligt afgjordt.
Halifax: Nå, jag sade henne att jag älskade
henne; det är ju tillåtet att en fästman säger sin
fästmö något sådant?
Sir John: J4, visst är det tillåtet. Det kan ia-
gen menniska ha något att säga om; säledes är du
ännu hågad att gifta dig med henne?
Halifax: Ia, så snart formaliteterna ä förbi,
och ni vet sött sådana dra mycket långt ut, isyn-
nerhet nu för tiden.
Sir John: Ja, men de der formaliteterna ..-.
Halifsx: Straxt efter dem, så är jag till er tjenst.
(Afsides): På det viset hoppas jag ändå att det ska
dra ut åtminstone en månad, och på en månad kan
mycket ske.
. Sir John (ropar): Jenny!