— Presidenten von Hartmansdorff har skrif-
vit till redaktionen och begärt, att emot be-
talning få införd en uppmaning, nu, likacom
vid förra riksdagen, till sina landsmän, att
icke sätta tro till tidningarnas berättelser om
hvad han yttrar på Riddarhuset, utan vänta tills
protokollerns blifva färdiga och tryckta. Läsa-
ren återfinner ifrågavarande annons under arti-
keln diverse; men som, enligt hvad hr presi-
denten, sjelf styresman för ett tidningsblad, tor-
de känna, tidningarna icke föra korrespondens
eller räkningar angående 2nnonsafgifter, hvilka
deremot alltid böra betalas vid 2nnonsens in-
lemnande, och det främst på hvarje nummer
af Aftonbladet står att läsa, att annonser, som
begäras in i bladet mot betalning, emottagas på
tidningens kontor vid Stadssmedjegatan, och så-
ledes icke böra sändas till redaktionen, så för-
modas, att hr presidenten icke illa upptager, att
vi införa bansililla artikel utan betalning.
Hvad beträffar den anvisnipg den värde le-
damoten lemnar sina landsmänp,, att afvakta de
tryckta protokollerna för att få inbemta hans
yttranden, så tänker han förmodligen med det
gamla ordspråket: att den icke väntar för län-
ge, som väntar på något godt. Det är endast
att beklaga, att äfven den sålunda påpekade ut-
vägen lärer till någon del förfela sitt ändamål.
Ty vi skulle bra gerna vilja veta hvad det vore
för en landsman, som utan serskild årslön
ville åtaga sig det arbetet att efteråt genomläsa
den värde talarens riksdagsopera, hvilka äro un-
gefär lika voluminöss, som Alexandre Dumas
romaner; men skilja sig ifrån dessa i den om-
ständigheten, att. icke vara underhållande. V;
frukta att äfven de mest acharneradtkonserva-
tiva, eller de argaste Hartmansdorffianer, som