— Presidenten von Hartmansdorff har skrifvit till redaktionen och begärt, att emot betalning få införd en uppmaning, nu, likacom vid förra riksdagen, till sina landsmän, att icke sätta tro till tidningarnas berättelser om hvad han yttrar på Riddarhuset, utan vänta tills protokollerns blifva färdiga och tryckta. Läsaren återfinner ifrågavarande annons under artikeln diverse; men som, enligt hvad hr presidenten, sjelf styresman för ett tidningsblad, torde känna, tidningarna icke föra korrespondens eller räkningar angående 2nnonsafgifter, hvilka deremot alltid böra betalas vid 2nnonsens inlemnande, och det främst på hvarje nummer af Aftonbladet står att läsa, att annonser, som begäras in i bladet mot betalning, emottagas på tidningens kontor vid Stadssmedjegatan, och således icke böra sändas till redaktionen, så förmodas, att hr presidenten icke illa upptager, att vi införa bansililla artikel utan betalning. Hvad beträffar den anvisnipg den värde ledamoten lemnar sina landsmänp,, att afvakta de tryckta protokollerna för att få inbemta hans yttranden, så tänker han förmodligen med det gamla ordspråket: att den icke väntar för länge, som väntar på något godt. Det är endast att beklaga, att äfven den sålunda påpekade utvägen lärer till någon del förfela sitt ändamål. Ty vi skulle bra gerna vilja veta hvad det vore för en landsman, som utan serskild årslön ville åtaga sig det arbetet att efteråt genomläsa den värde talarens riksdagsopera, hvilka äro ungefär lika voluminöss, som Alexandre Dumas romaner; men skilja sig ifrån dessa i den omständigheten, att. icke vara underhållande. V; frukta att äfven de mest acharneradtkonservativa, eller de argaste Hartmansdorffianer, som