partementsmyndigheterna främmande för den nya
ordningen, utan väsendtligt deri delaktige. — I
följd af dessa grunder har den öfvervägande majo-
riteten af edert utskott ansett bestämmelsen, att all
fångkostnad borde utgöres af statskassan, förmånlig.
Ostridligt skall denna kostnad blifva betydlig. Ty
det gäller ingenting mindre än alla våra fängelsers
omskapning, der sådant går an, till ceilhus, och ny-
byggnad i sådanas ställen, hvilka ej kunna ombyg-
gas. Vidare måste fängelsernas antal betydligen
ökas, ty det är allmänt erkändt, att ett fängelse
hvarken kan behörigt förvaltas och efterseg eller åt-
njuta välgerningen af en duglig och god undervis-
ning i religion, skolkunskaper och näringsyrken, om
det innehåller mer än 500 fångar. Nu finnas likväl
bland våra 24 centralfängelser blott 5, der fångar-
nes antal utgör mindre än 500; i Eysses och Loos
äro öfver 4000, i Clairvaux till och med öfver 1300
straff-fångar. Den 4 Januari 1847 räknade man i
våra centralfängelser 48,475 fångar (deribland 14,544
af man- och 3,934 af qvinkön), och i departements-
fängelserna 19,251 fångar af båda könen (deribland
1297 dömda till mer än ettårigt straff och bestämda
till afförning i Bagnos eller centralfängelserna, 1280
dömda till mer än ettårigt straff, hvilka begärt upp-
häfvandet af sin dom, 81414 dömda till ett år och
derunder, 6894 runsakningsfångar, 1354 bysatta fån-
gar). I Bagnos befunno sig 7000 tvångs-arbetsfån-
gar.- Följaktligen utgör totalsumman af ransaknings-
och straff-fångar hos oss 44 796, och för dem erfor-
dras inrättningar af ungefär 45,000 celler. Det är
bekant, huru dyr i våra departementer byggnaden
af ett isoleringshäkte kommer att blifva. Sjutton
sådana fängelser äro redan färdiga och begagnade,
ett stort antal andra torde snart blifva det. I me-
deltal har hvarje cell kostat 2,500 francs. I Paris,
der arbete och tomter äro dyra, kan priset stiga til
4000 francs. I Afrika skulle det gå till 3200 francs.
Man kan således antaga ett medelpris af 3000 fr.
Vore nu öfverallt nybyggnad nödig, så skulle staten
hafva att bekosta 135,000,000 till fullständig reform
af sina straff-anstalter. Men enligt uppgift af bygg-
mästaren i inrikes ministeren, kunna sjutton af våra
centralhus lätt inredas efter afsöndringssystemets for-
dringar, och detsamma torde förmodligen gälla om
ett antal af våra departementsfängelser. Då nu om-
byggnaden kostar en tredjedel mindre än nybygg-
naden, så kan man antaga, att af 135,000,000 be-
tydligt skall afgå.
Detta vore således en ungefärlig öfversigt af de
offer, vårt fängelseväsendes reform skulle. pålägga
landet. Men för dessa stora offer få vi icke för-
skräckas. Reformen skall erfordra tid och tålamod;
den kan icke på ett år verkställas. Kostnaderna
skola alltså fördelas på en serie af år och blifva
mindre tryckande. Huru kunde man för öfrigt ångra
en utgift, som bör användas på denna stora mora-
liska förbättring? Den utgör ju en nödvändig fyll-
nad i så många andra nödvändiga förbättringar,
särdeles i våra ständiga bemödanden för folkunder-
visningen. Reformerna sammanhänga likasom län-
karna i en kedja; den ena gör den andra nödvän-
dig. Uteblifver en följande, så är den föregående
ofullständig eller ofruktbar. Den ifrågavarande skall
för öfrigt icke blott orsaka kostnad, utan ock min-
ska den. Genom den nya inrättningen skall ett af-
tagande i brottens och öfverträdelsernas antal upp-
stå, och i följd deraf ett årligt, betydligt aftagande
i våra rättegångskostnader och vår utgift för fån-
garnes underhåll. Galörfängelsernas afskaffando skall,
såsom vi redan sett, genast hafva en betydlig be-
sparing till följd. Genom arhetets nya reglering
skall en vidare minskning i kostnaderna åstadkom-
mas. Men kan således vara säker, att den betyd-
liga utgiften för byggnad och ombyggnad af våra
fängelser blir fullt godtgjord genom den årligt min-
skade kostnaden för deras underhåll.
Besparingar skola blifva följderna af ett bättre
arbetets ordnande, och detta åter en följd af för-
valtningens enhet. För närvaradde gäller den in-
rättning, att en entreprenör, enligt uppgjordt kon-
trakt, ombesörjer leveransen af fängarnes födoämnen,
läkemedel, beklädnad, tvätt och sängkläder; kostna-
derna:-för begrafningar och för gudstjensten, anskaf-
fandet af vapen och kappor för väktarne, samt af
åtskiiliga tjenstemännens och direktörens behof,
ändtligen de jemväl en hyresman tillhörande bygg-
nadsreparationerna. Samme entreprenör skaffar fån-
garne arbete, för hvilka en aflöning för deg efter
taxa- beräknas. Sju tiondedelar af denna aflöning
inflyta i straff-anstaltens räkenskapsförares kassa; de
andra tre tiondedelarne tillfalla honom. Detta en-
treprenörens dubbla åliggande, att besörja fängelsets
underhåll och skaffa fångarne arbete, ger honom
naturligtvis stort inflytande, och det är fråga, om
detta inflytande icke har något menligt. Oftast är
entreprenören särskilda näringsidkares ombud. Hans
vinst ökas ytterligare derigenom, att handel är ho-
nom tillåten.
Regeringen har ansett, att hon kunde sjelf åtaga
sig fångarnes underhåll, upplåta arbetet i hvarje
verkstad åt en egen entreprenör och dymedelst
bespara de summor, dem hittills varande entrepre-
nörer uppburit, såsom näringsidkarnes ombud. Hon
har börjat förverkliga denna tanke och småningom
tagit centralfängelserna i Melun, Gaillon och Fonte-
vrault, under sin egen vård. Detta försök har lyc-
kats öfver all väntan. I Melun hade 41845 entre-
prenörens andel i dagspenningea, som dessföfinnan
utgjorde 43 cent. på hvarje fånge, minskats till 26
63,00 Cent. och jemförde man de löpande kostna-
derna med arbetets årsafkastning, vinsten af marke-
tenteriet och flera andra inkomster, så befanns, att
utgifterna för de särskilda fångarne, fängelsets all-
männa utgifter, förvaltnings- och bevakningskostna-
den, samt byggnadsutgifter på 5000 fr., betäcktes af
arbetsvinsten; Det är otvifvelaktigt, att dylika re-
sultater skola visa sig, om regeringen ,tager ännu
flerå fängelser under sin egen vård. Regeringen
torde till och med låta pröfva den frågan, huruvida
det icke är förmånligt, om staten, liksom i Belgien;
sjelf förbrukade hvad den låter producera. Vi hafve
t. ex. ett centrallängelse, der nästan blott segelduk
tillverkas. Här lemnar regeringen åt entreprenörrn
först en vinst å fabrikationen och köper derefter af
honom segelduken, till våra skepps utrustning. Vore
det icke enklare, att regeringen lät göra det sjelf?
I Belgien är staten producent och konsument. Den
köper råämnena och låter af dem i fängelserna till-
verka klädespersedlar, läderarbeten och dylikt åt sin
arme. Vi läsa i bihanget till lagförslaget rörande
belgiska fävgelserna, som den 3 Dec. 1844 förela-
des representantkammaren, att vinsten å straff-fån-
garnes arbete i Belgiens fem centralfängelser, efter
förvaltnings- och bevakningskostnadens afdreg, år
4841 utgjorde en summa af 449,600 francs och 1842
till oc med. 1495,6928 francs. Med anledning häraf
förtjenar väl den fråga, huru vidt regeringen bör ut-
sträcka sn egen befattning med fängelserna, en all-
varlig undersökning. Autagom, att denna utsträck-
ning icke ginge vidare än till Melun, Gaillon och
Fontevrault, så kunde man ändock alltid räkna på
betydlig besparing, helst det är utrönpt, att i cel-
len arbetas flitigåre än i verkstaden.
I nyaste tider balfva många klagomål förljudits öf-
ver det intrång arbetet i våra fängelser tillskyndar
de frie arbetarne. Handelskämparne hafva tagit illa
vid sig och gjort föreställningar hos regeringen.
Böneskrifter hafva blifvit inlemnade i deputerade-
kammaren. Utskottet tror icke, att dessa klagomål